Parker logo

  
 
nyhetsbrev
 Nyhetsbrev 2004         2003

  
 

Goda betyg, smuggelkniv och Izabella - 2004-12-15



Än finns det tid, glöm inte att de bästa julklapparna hittar du hos 
oss. Glädj din faster med en fin Parker-t-shirt, överraska din lilla 
kusin med Grandessa Tissen, köp rubbet till dig själv:
www.parkerpop.com/shop.htm

Nu har Grandessa Tissen skickats ut till press för recensioner, och 
de första har kommit, 4 av 5 under rubriken ”Sveriges bästa New 
York-punkare är tillbaka”.
    Jag citerar:
”Parker har fortfarande samma fina känsla för skramlig pop, naiva 
texter, snygga melodier och coola arrangemang. Vad som möjligtvis 
känns nytt i jämförelse med till exempel "Delusions of Grandeur" är 
en svärta som inte varit lika påtaglig tidigare.”
    Läs mer:
www.musiklandet.se/ml/index.nsf/1?OpenForm&sk+712CA70C763F587EC1256F5B0011F54D

muzic.se ger också 4 av fem och skriver bl a under rubriken ”Catchiga 
refränger och naiva texter”:
”Evas tonläge ligger på många låtar inte långt ifrån Nina Perssons 
vilket bara gör att jag gillar den här skivan ännu mer.”
www.muzic.se/reviews/cd/parker/grandessa_tissen/review.htm

Mer media: I Expressen skriver Mats Olsson: ”Grandessa Tissen”, en ny 
cd med den nimma lilla trion Parker, innehåller mer av Eva Parkers 
ilskna punkpop i tradition från Ramones och framåt.”
    Vet du inte vad nimma betyder? Fråga en skåning!

Expressens Johan T Lindwall, mannen som slog igenom med 
nakenbadar-Richare Gere med svensk brutta i sjön, skriver: ”Runar 
Sögaard  och Agneta Sjödin är ett nytt kärlekspar.”
    Predikant-Runar och TV4-Agge. På något sätt känns det helt logisk.

Alldeles för ett tag sedan var jag i Egypten som ju skakats av 
terrorattacker mot turistmål i höst. Jag spenderade en vecka med att 
spana in muränor, jättesköldpaddor, clownfiskar (små Nemosar), 
barracudor och annat smått och stort i Röda Havet. Mycket läckert.
    Nå, till saken. Glatt passerade jag två säkerhetskontroller på 
egyptisk mark med en kniv i handbagaget. Hur är det möjligt? I 
svenska säkerhetskontroller har jag blivit av med såväl nagelfil i 
stål samt liten pyttig nagelsax. Nu utnyttjade jag dock inte 
situationen till något värre än att skära upp och pilla i mig några 
granatäpplen (denna den ljuvligaste av frukter, 4 spänn kilot där 
nere, jag flyttar dit!) i väntan på försenat plan, men i alla fall. 
Skärpning ni slöa karlar vid röntgenmaskinen som halvsovande satt och 
rökte och petade naglarna!

Har slötittat mig egenom ett halvt avsnitt av treans ”Izabellas 
bröllop”, och maken till meningslöst program med genomtråkig brud får 
man leta efter. Expressen rapporterar nu om hennes utvik i Slitz 
vilket hon hoppas ska vara en nystart på en modellkarriär. 28-åriga 
Izabella drömmer också om skivkontraktserbjudanden:
– Egentligen sjunger jag inte sämre än någon annan, och kommer det 
ett erbjudande så...
    Skulle Eva Parker ramla baklänges av häpnad om Izabella faktiskt 
blir skivartist så småningom. Icke! Med ett utvik i bagaget och lite 
autotune på sången kan man slå världen med häpnad, som det brukar 
heta.

Er som vanligt lite småbittra hagga,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Tracks! Kulklappsspecial och Ledinkuvert - 2004-12-04



Idag, den 4 december har vi blivit testade på Tracks. Wow! Och nu är 
det upp till er: Ska vi gå, in på listan? Röstningen är öppen till på 
måndag klockan 14 och man röstar här:

www.sr.se/cgi-bin/p3/tracks/index.asp?taskid=1

Lie meckigt är det, man måste registrera sig vilket tar någon minut 
(om man inte röstat förut). Vi ligger som låt nummer 23. För oss 
skulle det naturligtvis betyda hur mycket som helst att gå in på 
denna listornas lista. Snälla snälla, gå in och rösta. Vi behöver 
varenda röst vi kan få.

Julklappsspecial: Köp våra tre album Delusions of Grandeur, Le 
Petomane och sprillans nyanlända Grandessa Tissen för bara 300 spänn 
inklusive porto. Detta erbjudande gäller året ut och vi är snabba. Så 
fort stålarna finns på kontot postar vi skivorna. Vi har t-shirts och 
annat fint också, gå in på vår hemsida och shoppa loss:
http://www.parkerpop.com/shop.htm

Tilläggsinfo om Grandessa Tissen: Sist på plattan ligger vår tecknade 
video till Gonna Kill That Man. Se det som ett tips, vi är himla 
stolta över den.

Jo, om ni beställer plattor kan det mycket väl hända att ni får ett 
brev i lådan frankerat med ett Tomas Ledin-märke. Vi har nämligen 
köpt på oss ett gäng frimärkshäften som heter ”Rock”. Utan att veta 
vilka artister det är på märkena. Det visade sig vara nämnde Ledin 
samt Pugh, Jerry Williams, Ulf Lundell, Eva Dahlgren, Louise Hoffsten 
och Maria Andersson från Sahara Hotnights. Samt Elvis Presley. Varför 
Elvis fick komma med i denna svenska samling har jag nu per mejl fått 
veta av en av de inblandade konsulterna, Mats Olsson (som när han 
inte bjuds på konsultlunch och får en massa frimärken av Posten 
skriver i Expressen). Mats berättar: ”Jag förstod inte riktigt varför 
Elvis skulle vara med på svensk  rock'n'roll men fick veta att "det 
är ju han som hittat på alltihop".”
    Ah, dessa snillen på posten! Genialt!
    Kanske ska nämna att inget av Mats Olssons artistförslag kom med: 
”Mitt snällaste förslag var Wilmer X men dom hade inte hört talas om 
dom. Sen visade mannen vilka dom själva hade kommit på:
- Ledin!?!, sa jag, inte fan kan ni ha Ledin.
- Vad konstigt, det har alla andra också sagt, sa mannen.
Men Ledin kom med. Ingen av "mina.”
    Posten – moderna, smakfulla, alerta!

Nick Cave and The Bad Seeds gav två minnesvärda konserter i Paris – 
dessvärre kommer de ju inte förbi Sverige denna gång. Fullt med folk 
på scen, bland annat fyra gospelsångare varav en svensk. Nicks 
karriär är nu några decennier lång, men benen är lika spindelsmala 
som förr. Predikantrock av bästa märke.

Var och hälsade på en brorsa inlags på sjukhus. Där låg han 
nyopererad och lagom uttråkad på ett gubbrum, endast ett skynke 
skilde honom från den lilla flintskalliga tomten med förvirrad uppsyn 
som låg bredvid. Mittemot låg två andra karlar och rosslade. Brorsan 
berättade om hur mannen bredvid börjat konversera genom skynket. 
Vardagligt småprat, och brorsan hade på känn att det var något som 
mannen ville ha sagt. Efter en stund kom det.
- Du, vart går den här båten egentligen?
    Brorsan fick lugnt förklara att de låg på sjukhus och ja, sonen 
Johan och anhöriga hade varit och hälsat på. Efter ett tag blev det 
lite förvirrat igen, plötsligt hörs genom skynket:
- Johan! Vi måste prata med kapten, jag tror inte att jag har pengar 
så att det räcker!
    Vad lär vi oss av detta? Det gör ont att fnissa när man är 
nyopererad i magen.

Er tomte i decembermörkret,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Release!, Alcazar och örongodis - 2004-11-11



Yes! Nu är Grandessa Tissen här! Vår egen Tre Skilling Banko. Passa 
på och köp av denna första upplaga med lite färgfel. Ni vet, världens 
dyraste frimärke skulle bli grönt men feltrycktes och blev gult. Hos 
oss är det tvärtom. Tyskarna lyckades göra textsidorna i häftet lätt 
snorgröna där de skulle vara knallgula. En inverterad Tre Skilling 
Banko, helt enkelt. Köp och lägg i bankfack!
    Ja satan, här har man gått i en halv evighet och väntat in 
leveransen från det tyska tryckeriet. Har de varit punktliga? Svar 
nej. Har de levererat en oklanderlig vara? Svar nej. Min fördomar om 
tyskar och preussisk disciplin har helt slagits i spillror. Ack ja.
    Grandessa Tissen beställer du hos din lokala krämare, på nätet 
eller direkt av oss här (vi säljer den för en simpel hundring + 
porto):
www.parkerpop.com/shop.htm

Den alltid lika välmatade La Musik har en intervju med oss i senaste 
numret (nr 11). I Anders Lundquists intervju svarar vi bland annat på 
denna fråga: ”Vilka tre plattor har ni spelat mest genom åren? Ge oss 
sanningen nu, även om den är genant!”
    Japp, vi ger honom den osminkade och möjligen generande 
sanningen. Jag kan meddela att INGEN av de som vi brukar jämföras med 
finns med på listan. Frågan är: Vem anser att frågan är för anal för 
att besvaras på så sätt som önskas? Vem har Mike Oldfields Exposed 
bland sina mest spelade och vem var besatt av Sisters of Mercy?
    Finn svaren i La Musik!

Vi spelar i Stockholm torsdagen den 18 november på ALCAZAR på David 
Bagares Gata 15. Det är öppet klockan 20-24 och vi går på 22.30. 
Innan oss spelar The Lionheart Brothers från Norge:
www.thelionheartbrothers.com
    Det är 18-årsgräns och kostar 60 kr. Kom dit!

Apropå Parker live: När vi spelade på Mosebacke sist så recenserades 
vi. Zero Magazines Robert Ryttman skriver bland annat:
”Eva Parker var så full av energi att man trodde att hon när som 
helst skulle implodera och jag kände spontant att Mosebackes scen var 
alldeles för liten för detta vilda, vansinniga, humoristiska, 
bombnedslag som gav järnet från början till slut.
    Evas sång påminner om en kombination av Lene Lovich och Toyahs 
och hela bandet har lite serietidningskänsla över sig. Namn som 
spontant ploppar upp i huvudet som ytterligare referensramar är Devo, 
Ramones och The Donnas.”
    Läs mer på:
www.zeromagazine.nu/art.asp?id=124

Niclas Gustafsson på Musiklandet skriver: ”Musiken ångar på i rask 
takt och med en klackspark, sammantaget är det väldigt mycket poser i 
både framtoning och musik, men det är extremt underhållande och 
fungerar väl både live och på skiva .”
    Mer på:
www.musiklandet.nu/ml/index.nsf/1?OpenForm&kr+6032C833D4F280C8C1256F050078238C

Det gäller att vara snabb när ens mor ringer och vill ha sällskap på 
Lars Roos avskedskonsert, som en broder nyss konstaterade. Han hann 
inte komma på ett lämpligt svar när frågan: ”Vad gör du på onsdag?” 
oskyldigt lades fram och ska nu gå på sitt livs första 
Örongodiskonsert. Jag ser fram emot en rapport.

Köp Grandissa Tissen – ditt örongodis i november. Och tidernas evigheter.

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Smakprov, Bernadotte och spritförbud - 2004-10-26



Om ni är nyfikna på vår platta som vi väntar och väntar på (den 
trycks i Tyskland, och det där om tysk effektivitet är bara nys) så 
kan ni gå in på länken nedan och lyssna på smakprov av Grandessa 
Tissen, vårt fjärde album (vi har lagt ut första versen och refrängen 
på samtliga spår):
http://www.parkerpop.com/gt.htm
    Feedback är välkommet.

Den 18 november spelar vi på Alcazar i Stockholm.

I Stockholm har Centralbadet följande åldersregler: Kvinnor 18 år/män 23 år.
    Så förlegat, så stinkande. Tänkte jag, men när jag frågade varför 
så fick jag en förklaring: De har haft problem med unga män i flock 
som kommer och förfestar och skränar och är allmänt lågpannat 
skitjobbiga. Det problemet har de aldrig haft med kvinnor. Om det 
kommer par eller någon enstaka kille är det helt ok om de är under 23.
    Ibland får saker och ting sin förklaring.

Eva Rydberg, artist 61 år, beskrivs i Aftonbladet se lika gammal ut 
som sin 24-åriga dotter (dottern jublar?). Tricket ska vara 
elbehandlingar. Reportern frågar:
Har du verkligen inte gjort några kirurgiska ingrepp?
- Nej, inga ingrepp. Även om jag gjort kirurgiska ingrepp skulle jag 
aldrig ha svarat på den frågan, svarar Eva Rydberg.
    Visst, el lyfter skvalpande sladder och jorden är platt. Hej hopp.

Aftonbladet igen. Rubrik: ”Prodigys Flint i slagsmål”
    Kul.

Senaste tidens bästa kommentar hittar jag i DN:s näringslivsdel. Den 
har kläckts av Boel Carlsson som jobbar med jämställdhetsfrågor inom 
facket. Hennes taktik för att möta killars grabbighet har varit 
finurlig. När hon kom ut på en arbetsplats med en massa uppfläkta 
nakenbrudar på väggarna ställde hon sig och tittade mycket 
intresserat på en och vände sig sedan till närmaste man med frågan:
- Dottern?
    Männen uppges ha blivit generade och fick förhoppningsvis ett och 
annat att fundera på. Heja Boel!

Zäta, en underhållande man som ibland mejlar mig käcka urklipp från 
Hjo tidning har slagit till med en ny höjdare. I tider där 
mediekritiken bland annat går ut på drev och likformighet levererad 
av klonade mediemakare är det befriande med en tidningsledning med en 
alldeles självständig nyhetsvärdering.
    I Hjo Tidning den 19 oktober 2004 utgör följande artikel 
(inklusive bild) en halv sida:
”FÖRSTA HÖSTSTORMEN
Den första höststormen drog in över Hjo under söndagen och måndagen. 
Hårda väderförhållanden med regn och hårda vindar har pressat på 
under ett par
dygn. Men några större skador orsakade av vinden hade på
måndagsförmiddagen inte rapporterats in till gatu- och vägansvariga 
på Hjo kommun.
- Vi har inte fått några påringningar om nedblåsta träd eller annat 
som blåst sönder. Inte heller om några båtar som slitit sig.
    Många båtägare tog dock en tur ner till hamnen för att se om sina 
båtar och förtöjningar. Enda spåren som syntes var en del grenar och 
kvistar som ryckts loss av blåsten samt frukt som blåst ner.”
    Denna rapport om att absolut ingenting hänt är ren poesi, om ni frågar mig.

Veckans fråga ställs i Expressen:
”Har du någonsin gett din favoritpenis total uppmärksamhet - utan 
krav på egen tillfredsställelse? ”
    Favoritpenis? Var tvungen att läsa artikeln (såklart), och 
reportern Annika Sundbaum-Melin testar 31 tekniker på sin man Henrik. 
Är ni nyfikna? Såklart.
    Tips 9 heter (kött)flöjten. ”Spela upp och ner med ena handens 
fingrar som om du spelade på en flöjt.” Tips 13: ”Dra ut förhuden 
över ollonet, håll ett fast tag i förhuden och ruska lite på penis.” 
Tips 20: ”Håll i penisbasen och vifta med pinnen.”
     Eva Parker upprepar: Vifta med pinnen! Och spela flöjt på 
densamma. Samt vänligen ruska lite på manslemmen med ett fast tag om 
förhuden. Men glöm aldrig: Treat your ”favoritpenis” with respect!

Ken, mannen som aldrig upphör att förvåna, har skrivit en låt till 
schlagerfestivalen. Under namnet Kent Bernadotte. Stor humor. Tyckte 
inte hovet som med sedvanlig snipighet förklarade att namnet 
”Bernadotte” är skyddat.

DN:s största rubrik på ettan i torsdags: ”Spritförbud i parker ska 
stoppa ungdomsfylleri”
    Ja, i vårt band tar vi vår uppgift att vara ungdomens förebilder 
på STORT allvar.
    Gutår!

Med saftkobbel i glaset,

Eva Bernadotte Parker
www.parkerpop.com
arrow

Filmmusik, Öst 100 och griserier - 2004-10-13




Såg för några månader sedan den grovklippta versionen av 
Strandvaskaren, då hade de inte lagt på vår musik ännu. I förrgår var 
vi på galapremiären av filmen och det var en mäktig känsla att sitta 
i en fullsatt premiärsalong och höra sin egen musik. Även om det bara 
var snuttar av I Miss You och Wham Bam Bam – underbart är kort. 
Biopremiär över hela landet på fredag. Se det som ett hett 
skrämseltips.

Strandvaskaren ska ju släppas i en massa länder, bara i Tyskland går 
den upp i 260 kopior. Där ger BMG ut soundtracket och vi fick nyligen 
veta att det släpps här också. Det fick vi reda på idag, tydligen är 
releasedatum typ nu. Har dock ej sett plattan, men det är releasefest 
för den i morgon torsdag på Öst 100 i Stockholm och där ska vi spela 
med de andra banden som är med på plattan. Sent dock, går på sist vid 
drygt midnatt (vissa i bandet är lite bizzi innan). Välkomna:
www.ost100.com/kalendarium.php

Vad är det med rektorerna numera? Först den där i Stockholm som 
sanktionerar lärarmobbing mot de elever som har en liten pärla i 
näsan (men i örat går bra, vad jag förstår, det är skillnad på 
piercing och piercing), och nu är det någon skola i Södertälje som 
bestämt att man måste ha på sig tofflor i plugget (!). De elever som 
inte fogar sig slängs ut från lektionerna. Herregud.

Det är svårt att veta vad som känns som veckans mest angelägna 
rubrik, kampen är som vanligt hård. Är det Aftonbladets ”Britneys 
kamp mot finnarna” (hon har ”drabbats av en massiv finnattack”), 
samma tidnings ”Jag tröståt falukorv (Kikki Danielsson) eller är det 
Expressens ”Rebecca smekte galten till utlösning” (Beckhams 
älskarinna är med i brittiska Farmen och en uppgift var att få fram 
sperma till konstbefruktning)? Svar: Expressen vinner på knockout.

Grymt grymt sa grisen,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Berlin, blåblodiga fånar och ursäkt - 2004-09-17



Pinsamt med serverstrul! Ber om ursäkt för att flera av er fick flera
nyhetsbrev sist jag skickade ut. Ska förhoppningsvis ALDRIG hända
igen. Min tummar är hållna. Usch.

Har varit i Berlin och återgäldat en tjänst. På vår Wham Bam Bam-ep
ligger ju ett spår, ”You aren’t perfect”, där Thomas Wydler från Nick
Caves The Bad Seeds gästsjunger och trummar, och nu har jag sjungit
på en av låtarna på hans soloprojekt. Plattan kommer att släppas
2005, som det ser ut. Passade naturligtvis på att se mig omkring i
Berlin, och jag gillade staden. Mycket. 
   Fick också med mig Nick Caves nya dubbelalbum, mycket bra, klasser
bättre än Nocturama som jag inte till fullo gillade. Dessvärre
svänger de inte förbi Sverige på sin Europaturné, så jag ”tvingas”
åka till Paris för att se dem. Ibland måste man offra sig!
  En kväll var vi ute på klubb, det var någon sorts skivbolag som
hade en festivalkväll på en massa ställen runt om i staden
(skivbolagsdirektören sågs på bild i ett av magasinen som tipsar om
nattliv, han poserade i vit minkcape och leoparkjol hängandes över en
pissoar. Dessutom var han lik Kevin Rowland och hade tangorabatt. Som
ni förstår så kändes det mycket lovande.)
   De tre band vi såg innan vi gav upp kvällen… ja, amatörernas afton
känns som en adekvat beskrivning. Först tre bruttor som till en tejp
sjöng och dansade. De flesta kakaokenybörjare hade gjort det bättre.
Ibland räcker det inte med att vara modemässigt klädd och ha långa
modellben.
   Sedan någon tönt som med en förinspelad bakgrund gjorde sitt bästa
att med klen röst och tafatt spel på en synt dödförklara allt vad
electro heter (som om electro inte dödsförklarats om och om igen).
Han avslutade tufft med att krossa ett glas på scenen. Gäsp.
   Dock bjöd det tredje bandet på underhållning. Sångerskan kunde
verkligen sjunga, bara en sådan sak. Sedan hade de lagt mycket krut
på scenkostymerna. Gitarristen och basisten – hade de möjligen spanat
in Parkers scenframträdanden i Uppsala och Holland, de enda gig där
vi i våra specialsydda kjolar blottat våra bakdelar (i cd-häftet till
Le Petomane finns detta på bild). De bar turkosa glitteroveraller som
lämnade rumporna bara. Snyggt, givetvis. Sångerskan bar något
korsettaktigt med en snäcka framför snippan, mycket estetiskt. I
bakgrunden en fager kille helt klädd i orange. Musiken? Tja, inte
dålig, i alla fall. Alltid något.

I Aftonbladet angående en av finalisterna i ”Idol”: "Paul
tvingas vara borta från sin dotter efter segern.” Det står att
finalplatsen gör att han kommer att vara borta från sin sambo och tio
månaders baby i flera månader och att han tycker att det är jobbigt
eftersom hon är inne i en spännande period med att lära sig gå och
börja prata.
    Ursäkta, men vad då tvingas. Paul gör samma val som tusentals män
(företrädesvis) före honom. Han låter karriären gå före sin lilla
dotter.  Inget unikt med det. Men valet är hans, det finns ingen som
tvingar honom att tralla daterade Simon & Garfunkel-hits i fyrans
dokusåpa, det är i högsta grad frivilligt.

Skilsmässa i det danska kungahuset mellan Alexandra och Joachim.
Jocke är tydligen svag för bajen, bärs och rakade brudar. Höll jag på
att skriva. Det kan ju inte stämma, han håller väl på något danskt
lag, antar jag. Nå, den lag som reglerar det danska kungahuset sedan
1665 säger klart att Alexandra inte har rätt att ta med sig sönerna
från Danmark. Även hennes egna utlandsresor måste först godkännas av
drottningen.
   Känns fräscht och uppdaterat. Precis som monarkin som statsskick. 

I Expressen står att kungens vän nyss omhändertogs under stort
polispådrag. Men innan han släppte sitt vapen var polisen tvungen att
förhandla. Den 68-årige mannen ställde ett krav:
”Ni ska kalla mig baron, annars kommer jag inte ut.”
   Humor!

Om ni inte kallar mig Baronessa sjunger jag inte en ton,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Väntan, knorriga Marie och galavagnar - 2004-09-01



Vi går i väntans tider… Plattan ligger i Tyskland på kö, snart trycks
den. Singlen med fin video , Gonna Kill That Man, ska alldeles snart
ut till radio, TV och liknande. Albumtitel är alltså Grandessa
Tissen. 10 spår. Snart…

Kvällspressen rapporterar om att Agneta Sjödin inte är aktuell för
att leda faddergalan i TV4, ej heller storsatsningen Paradise Hotell.
Och det spekuleras i huruvida detta har med åldersfixering att göra.
Alltså att fyran tänker typ; ut med de gamla inkontinenta
skrynkelkärringarna och in med nya, spänstiga bruttor. 
   Ja, Agneta Sjödin var ju själv en gång i tiden en ung, fräsch
tjej. Det var därför hon fick välbetalda jobb som programledare i
allehanda program, hon är ju grymt snygg. Men några andra talanger
har jag aldrig skönjt. Tycker alltid att hon varit okarismatisk, en
usel intervjuare, och haft en gapig och obehaglig röst (Agneta: med
en mikrofon i näven behöver man inte skrika, mikrofonen FÖRSTÄRKER
ens tal, det är dess uppgift. Berätta gärna detta för Gunde Svan
också.) 
   Ett antal ”unga” tv-tjejer har gått ut i polemik och sagt att det
minsann inte är någon fördel att vara snygg när man jobbar som
programledare. Det är naturligtvis kvalificerat skitsnack, det är i
princip alltid en fördel att ha utseendet med sig. Oavsett om det
gäller partnerval eller tv-jobb. Den som tvivlar kan fråga en ful.
    Linda Isaksson, 30, har vunnit fröken Sverige och dissar nu vad
som givetvis har varit en hjälp i tv-karriärens början: ”Just för att
jag vann en töntig skönhetstävling har jag alltid känt att jag måste
bevisa att jag kan, att jag går för något.”
    Hade hon varit ful hade hon troligtvis aldrig fått chansen att
härja runt på fyran. Sedan måste hon givetvis bevisa något också. Det
torde dock vara ett öde för alla som visar fram snoken i rutan.
   Så jag har svårt att uppröras. Möjligen gör jag det över att
utseendekraven (ännu) är högre på kvinnor. Så gott om manliga kex i
rutan är det inte. Kan allvarligt talat inte komma på en enda
programledare/hallåa etc som jag känner mig lite pill- och
hångelsugen på. 
   Sjödin, som säkert är en snäll och bra människa, har haft något
drygt decennium på sig att utvecklas till en bra tv-personlighet utan
att lyckas (vilket jag tycker måste betraktas som enastående
generöst). Och då får man kliva tillbaka. Så att kanalen kan ge nya
talanger chansen. Gott så.

I Expressen sitter Marie Bergman, artist sedan 40 år, och klagar på
Fame Factory. Hon säger ingenting som jag inte själv, förmodligen,
har sagt. Det är deprimerande att se hur alla fångas i samma fälla,
det är för mycket kläder, smink och jippo, bla bla bla. Klagar Marie
med hårdblonderat hår, sotsvärtade ögon som får Dregen att se omejkad
ut och brandgult rouge som skulle räcka till en hel bulgarisk
skönhetssalong.  De knorrande läpparna är grisskära.
   Själv levererar hon kritiken helt påpassligt nu när hennes egna
skiva ska släppas: ”De tre vise männen”, med egna tolkningar av
Bellman, Taube och Vreeswijk. Hon säger: 
– När jag sjunger är det en smältdegel av livets erfarenheter. Jag
bidrar alltid med mig själv.
   Det är nästan så att jag köper en Bertstjärtproducerad Fame
Factoryplatta i ren protest.

Ur Expressen: ”I galavagn direkt från Hovstallet kom prinsessan
Madeleine till Stockholms Ryttarspels avslutning i söndags.” 
    Jag säger ÄNTLIGEN! Det är alldeles för lite galavagnar och för
mycket snabba bilar vad gäller Kungahuset! Om nu mina skattepengar
skall användas på familjen Bernadotte, så vill jag att de uppför sig
så som anstår kungar och drottningar. Jag vill se dem i
hermelinslängkappor med guldkrona på skulten och spira i hand, jag
vill att Carl Philip skall bära åtsittande knäbyxor i sammet och
pudrad peruk och ha massor med oäktingar på bygden, jag vill att de
ska åka runt i galavagnar och vinka majestätiskt (inte le frejdigt
och glatt, nej gud bevare, stelt och skitnödigt nådigt ska det
vara!). 
   Victoria bör spola den där uppkomlingen från allmogen hon dejtar
(hon lär ju ha varit hemma hos hans föräldrar i någon bonnig avkrok,
suttit i köket och ätit hembakt och varit som en helt VANLIG tjej –
visserligen med säpo-män i hasorna, men i alla fall, RYSLIGT) och bli
ihop med en kung eller något. Någon riktigt blåblodig som hon
förmodligen är lite släkt med och fullfölja den gamla fina
traditionen med inavel bland kungahusen (så att de med tiden förintar
sig själva). 
   DÅ först kan jag gå med på att det finns något som motiverar deras
särställning och penningslukeri. Vi behöver ju skratta. Mer.

Vink vink från er egna lilla dronning,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Jubileum, sågar-Bosse och krystpinka 2004-08-22



På torsdag spelar vi på Mosebacke i Stockholm, info om bland annat
hur du förköper biljett här (du kan också köpa biljett i dörren),
kom!:
www.deadfrogrecords.com/festival/

Nu jubilerar vi med hundrade nyhetsbrevet! Vinn ett valfritt album
eller fri entré för två personer nu på torsdag på vår
Mosebackespelning. Allt du behöver göra är att skicka oss ett mejl
där du utser ditt favoritnyhetsbrev. Skriv en motivation till varför
just det brevet är din favvis. Bäst motivering vinner!

Jag älskar folk som talar ur skägget, som inte tassar på tå av rädsla
för att stöta sig med folk. Visst är det bra med diplomati ibland –
men ack så tråkigt. Min nya favorit är en skön gammal stöt i mogen
pensionsålder som heter Bosse Larsson. För länge sedan ledde han
Allsång på Skansen, detta obegripligt populära program. I Aftonbladet
ångar han loss om den lika obegripligt populära Carola. Han
recenserar hennes insats i programmet så här:
- Hon gav ett hysteriskt intryck. Sedan var det jävligt dåliga låtar
hon sjöng, jag förstår inte att hon vill lansera skiten.
  Jag säger bara Go, Bosse, Go!

Fråga till Expressens nöjesredaktion: Var går gränsen för hur
ointressanta saker som kan publiceras? 
   Nyss slösades spaltutrymme på ”sångerskan och artisten Denise
Lopez” (någon som kan nynna på en enda låt med denna ”sångerska”??).
Men okej, hon har ju nyss gjort sig en liten karriär på att pippa med
fotbollspelaren Fredrik Ljungberg för att därefter mot betalning
talat ut om detta i brittisk slaskpress (ska visst bli en bok nu
också, jag säger som jag brukar: Can’t wait).
   Nå, Expressen har presenterat en artikel om denna donna och hennes
underlivsproblem som uppstod i samband med diskbråck i ryggen. Vi får
veta att hon har haft ont. Att smärtan nu gett med sig. Att hon inte
har någon känsel i skinkorna. Att hon inte haft sex sedan operationen
i juni. Att hon inte kan kissa ordentligt utan måste krysta fram
pinket. 
   Eh… Att Denise vill gå ut offentligt med denna info är märkligt.
Men än mer märkligt är att en av landets största tidningar vill
publicera eländet. 

Kissar utan att krysta,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Australien, flugsex och Kristi Brud - 2004-08-08



Vi ska snart släppas i Australien, och vårt blivande skivbolag där
skickade på kul ut vår 3d-animerade video till en videokanal som ett
test. Omedelbart napp fast vi ännu inte är releasade, kul. Så här
skriver ansvarige i ett mejl:
Speaking of videos… Remember today i mentioned that something may be
happening for Parker here? All i can say is - go to
www.abc.net.au/rage , then click on "playlists", then on
tonight's (friday 6 August) playlist. Scroll down to just after 3
a.m.
Rage is our premier music video program, connected to radio triple j,
and screens nationally on Friday and Saturday nights. It's very
influential. Friday night is new releases. We placed it in there as a
test run.
   Gonna Kill That Man släpps snart här i Sverige, by the way.

Glöm inte att vi spelar på Mosebacke den 26 augusti. Biljetter i
förväg här:
www.deadfrogrecords.com/festival/

Den minnesgoda vet att jag tidigare skrivit om bananflugor och deras
spännande sexliv ( www.sourze.se/default.asp?ItemID=10197912 ) och
forskningen fortgår vid ansedda Stansforduniversitetet i USA. På
vetenskapssidan i DN rapporterades nyss om hur det är specifika
nervceller som styr hannarnas parningsbeteende och att kunskaperna om
detta kan leda till insikter i även mänskliga parningsritualer. 
   Så här fungerar en normal bananflugekille: Han spanar in en läcker
brutta och musicerar lite för henne (brummar med sina vingar). Sedan
slickar han hennes genitalier med sin snabel (!) i några minuter
varpå han spänner på henne och gasar igång med the old in and out. I
tjugo minuter.
   Jag har hört väninnors klagan och inser att vad de vill ha är en
uppvaktande, viril bananfluga. Vad jag förstår skulle det innebära
ett klart lyft. Synd att de är så små, bara.

Kristi Brud är enligt Aftonbladet på gång med ett album som blir 72
minuter långt (!). Stilen beskrivs av hennes körande syster som en
mix av pop, soul, calypso och ”en egen stil”.
  Can’t wait.

Er egna Parker Brud,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Mosebackegig, gulhämpling och snålisar - 2004-07-28



Nu har vi snart klarat av inspelningarna av vårt nästa album och inom
kort skickas det på tryckning. Planerat släpp till butik blir det i
slutat av september. Innan dess kommer dock en singel med en grym,
3D-animerad video som legat klar ett bra tag: Gonna Kill That Man.
   Så det börjar bli dags att komma ut lajv och vi kommer att spela i
Stockholm på Mosebacke den 26 augusti. Då har vår samarbetspartner
Dead Frog Records en minifestival, innan oss spelar eminenta
stallkamraterna i Mary Celeste och Waver. Om tryckeriet i Tyskland är
snabba kanske vårt album då hunnit komma. 
   Journalister som vill ackreditera sig vänder sig till Dead Frog
Records, och de som vill skaffa förköpsbiljett (100 kr) hittar info
om hur via denna länk:
www.deadfrogrecords.com/festival/

Media och deras nyhetsvärdering, jag måste som det tjatiga fruntimmer
jag är ta upp det igen. I DN ser jag en härlig liten notis om att
”Sällsynt finkfågel siktad i Närke” (det visar sig vara en
gulhämpling som uppges vara lik grönsiskan, nu blev ni klokare va?),
en hanne ”som sjunger som bara den”.
   Någon dag tidigare har DN en ungefär lika liten notis med rubriken
”Kvinna död i troligt familjedrama”. Och jag blir lika illa berörd
som vanligt när brutala kvinnomord blir förminskade till
”familjedramer”. Vidrig, detta kallande av mord, misshandel och
dödligt våld mot kvinnor för familjedramer.

Apropå nyhetsvärdering: En vanlig dag i en kvällstidning, en helsida
ser ut så här: Jätteartikel om ”Dokustjärnornas bröstbråk” (avdankade
c-kändisar käbblar om trams), sedan artikel om ”Britneys dåliga hy”
(hon har celluliter också!), samt en liten blänkare om att ”Cameron
och Justin förnekar otrohetsryktena” (här är vi intimt förnamniga med
stjärnorna). Mitt ord om denna nöjes-”journalistik”: Bajs.

Ibland känns det mer irriterande än annars att bli etiketterad som
kvinna med allt vad det innebär. Tänker alldeles särskilt på det när
en kvällstidning basunerar ut: ”Därför älskar kvinnor Svennis” följt
av underrubriken ”Han är enormt sexig”. Eva Parker säger: Jaså?

När jag var på min mataffär sist blev jag vittne till vad som
troligtvis är den absolut snålaste handlingen jag någonsin sett. Vi
grönsaksdisken står en slabbig kärring och fingrar på de röda
paprikorna. Hon tar upp en och tittar nogsamt på den varefter hon
greppar dess gröna ”stjälk” och med ett proffsigt knyckande rycker
loss den så att den där vita klumpen med kärnor följer med. Och så
slänger hon nonchigt avfallet bland paprikorna. Sedan gör hon samma
sak en gång till och knyter ihop sin påse och vaggar iväg. Undrar hur
många ören hon sparade på det?
   Men det där med snålhet är intressant och ganska kul. Minns när vi
var några personer långt borta i främmande land och där jag och
brorsan, som delade hotellrum, varje kväll hade skrattfest när vi
summerade dagens snålisbeteendet som en av tjejerna hela tiden hade:
Hur hon skickligt alltid försvann på toa när det var hennes tur att
bjuda på en omgång – och glatt återkom med ett glas bara till sig
själv, men sedan villigt lät sig bjudas av alla oss andra igen. Eller
den gången vi skulle åka in i en nationalpark och det kostade typ fem
spänn per kamera vilket givetvis fick henne att gömma sin mellan
skinkorna. 
   När pengarna tröt på slutet fick hon låna av mig som gick och tog
ut. Senare visade det sig att hon hade pengar på sitt kort, men
eftersom det kostade typ trettio spänn i avgift att ta ut cash så
föredrag hon att låna av. Et cetera. Mycket underhållande. Men
olidligt om det skulle vara en nära vän. Vilket det alltså inte var. 
   Generositet är vackert.

Sommarens insändare läser jag i DN den 20/7. En MYCKET upprörd Henrik
Scheutz är CHOCKAD över att kronprinsessan Victoria duats under det
TV-sända födelsedagsfirandet. Hans åsikt är att denna respektlöshet
borde rubriceras som majestätsbrott.
   Apropå detta tv-sända fjäskspektakel: Det blev ju rubriker för att
pojkvännen ”uteblev” från firandet. Läser man sedan i tidningen så
ser man bara att karln inte ville vara med på fjantet med prinsessan
stassad i folkdräkt (med en märklig tygkorv runt skallen) med käck
publik och Robban Wells och andra ”härliga” artister. Vem kan klandra
honom? Så fort det flaggviftande publikpöbelsevenemanget var slut lär
han ha firat med henne och polarna. Jag skulle ha gjort samma sak om
jag var ihop med Vickan, bisarra tanke.

Er likmaskbleka,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Utlandssläpp, rubriker och luddfilter - 2004.06-29



Snart släpper vi utomlands, lååångt bort. Mer om det snart.

Kvällen innan midsommarafton hade vi Parkers ett litet möte hemma hos
mig för att diskutera en massa grejer. Vi startade klockan nio på
kvällen med muffins, ostskorpor och te och gick igenom en mängd saker
av utomordentlig vikt för vår fortsatta framtid. Det kändes kreativt
och bra, och vips så stod vi i köket allihop och meckade ihop varsin
drink. I nästa sekund var Carlos inne i skivhyllan och satte på AC/DC
och då fattar ni ju direkt att det inte stannade vid EN drink. Går
man ner i AC/DC-träsket så gör man. 
   Och sedan blandades det drinkar och spelades skivor och vid sådana
tillfällen lär man sig alltid en massa om sin egen skivsamling.
Carlos hittade en Flash And The Pan-platta och inte visste jag att en
av de två snubbarna var AC/DC:s producent. Och hur skulle jag ens
kunna gissa, det musikaliska avståndet mellan Hells Bells och Walking
In The Rain är ju enormt. Även om båda låtarna är briljanta var och
en på sitt sätt.
   Och det var en lustiger afton där djupsinnigheter dryftades. Borde
inte det album som snart ska släppas utomlands med det bästa av vad
vi gjort hitintills heta ”The Great Aderpale”? Och vad ska vårt nästa
album heta? Helt plötsligt blir Carlos uppeldad:
- Varför alltid penis i obestämd form? I skolan vid planschen står
läraren och talar om att ”här ser vi penis och dess sädesledare och
svällkroppar.” Och på förhudskontrollen i sexan där man står blygt på
rad framför sjuksyster så sa hon alltid till alla ”få nu se på
penis”. Ständigt denna obestämda form. Penis! Det ska ju vara
penisen, eller hur?”
   Ja, tänk vilka spännande diskussioner vi hade! Förhudskontroll?!
Hade jag ingen aning om att killarna genomgick. Halv fem på morgonen
ringde mobilen, en flickvän till en av bröderna började undra. Ja, då
gäspade vi alla och bröt. Och vid det laget var vi musikaliskt inne
på de unga, olyckliga männen som gick bort för tidigt. Typ Tim
Hardin, Nick Drake och Jeff Buckley. Den sistnämdas Grace snodde
Klaus med sig hem för att ha som insomningsskiva. På midsommarafton
var vi alla lite ”trötta”.

Varför slickar sig hundar på snoppen? Svar: För att de kan. Kom bara
att tänka på det, apropå. Läste för övrigt precis att Clinton har
skrivit i sina memoarer att han var otrogen med Lewinsky "av
värsta tänkbara anledning. Bara för att jag kunde".

En tysk kirurg har enligt Aftonbladet uttnyttjat kvinnors rädsla för
hängbröst och börjat operera in en stödjande bh i titan under huden
på hugade fruntimmer. En liten nackdel, som dr Saylan medger, är att
det kan bli svårt att själv känna igenom brösten för att upptäcka
cancerknölar. 
    Hängpattar eller cancer, ja, vad säger man? Jag säger att även
mäns besvär med hängande kroppsdelar i jämlikhetens namn bör
uppmärksammas. Inte minst efter en skakande rapport från min kära
väninna som inte ont anandes klev in i sin farfars sovrum utan att
knacka. Det skulle hon inte ha gjort, ty där stod farfar naken med en
pung som hängde ner till knävecken. INTE en vacker syn, som min
kompis rapporterade med fasa i rösten.
   Eva Parker kräver i rättvisans namn inopererade titanpunghållare
till alla män där/när det börjar dingla på ett sladdrigt och föga
aptitligt sätt. Rätt ska vara rätt!

Kontaktannonser, nog är det underhållande. I DN hittar jag killen som
presenterar sin ålder på det här något speciella sättet: ”Jag är en
kille mellan 38 och 39 år gammal, snygg, romantisk, tänker mycket på
sport. Jag vill gå ut med en kvinna eller tjej mellan 38-40 år.” 
   Den enligt sig själv snygga, välvårdade mannen i 50-årsåldern som
söker ”snygg kvinna, gärna yngre med stor byst” – får han svar?
   Och det här betyder väl att man gillar en rejäl röv: ””söker ung,
gosig tjej som är snäll, smal till normalbyggd och mullig/kurvig
nedtill”. 
   Tänk att vara så himla precis och säker i vad man vill ha! Och
egendomligt nog är det nästan bara yttre preferenser och ålder som
det är petigt med. Vad som dväljs innanför pannbenet verkar inte vara
en lika knussligt historia. 
   Det är en värld för sig, det där.

Rubriker i en tidning en idag: ”Linas bröst sprack”, ”Analdoktorn
anmäls – för sin massage”, ” Tvåbarnsmor påstår sig ha fött en –
groda”	och ”Påskkärring? Nä, det är ju Victoria” med en för
fotografen spexande kronprinsessa med servett på huvudet (Vickan är
snart 27 år – och efterbliven?). Förutom att det sistnämnda är ännu
ett argument för monarkins avskaffande så tror ni väl att jag citerar
ur ”En ding-ding värld”. Nix. Aftonbladet.

Jag har ju tidigare citerat från Läsarnas Tipssida i
Hyresgästföreningens tidning ”Vår Bostad” (man får tidningen om man
är medlem vilket jag tänker vara till exakt den dag mitt hus öde är
avgjort i hyresnämnden, hovrätten eller var nu det slutliga
avgörandet kommer att stå. Maken till flat och lat organisation får
man leta efter. Vad då på hyresgästernas sida? Samtliga i min kåk
tänker lämna denna stela koloss då ärendet är avgjort.) Nu har
läsarnas förträffliga tipssida försvunnit vilket är en skandal. Att
ta del av hur man kan förvandla ett paraplyskelett till ett
tvättställ har varit ett sant nöje. Faktiskt det enda i denna trista
publikation.
   Hittade dock en fin liten kommentar på insändarsidan som behandlar
det eviga trätoämnet luddfiltret i tvättstugan. Och nu är det dags
för veckans kommentar:
” Är det verkligen så bråttom i vårt samhälle i dag att man inte kan
avvara de tio sekunderna det tar att rengöra luddfiltret?” undrar
signaturen ”Näsduken”.
   Ja, det kan man fråga sig. Man kan också fråga sig hur man kan
reta upp sig så till den grad på något bagatellartat att man orkar
skriva en insändare om saken. När det ju faktiskt bara tar tio
sekunder att åtgärda ”problemet”.

Med luddfiltret exemplariskt avtorkat,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Shoppa, fladderkallingar och bögporr - 2004-06-06



Sommar sommar… varför inte fräscha upp gharderoben med en stilig
Parker-t-shirt? Och varför inte en lite platta därtill, en alltid
lika uppskattad present! Bli kung på tårtkalasen, grillfesterna och
sillpartajen med en uppskattad present till värden. Och komplettera
ditt eget föråd: Stöd your ”friends in need” (kan det vara Sveriges
värsta magplask musikaliskt och videomässigt någonsin? Ni minns väl
Borg, Brolin och Dr Alban + någon ingen vet vem det var som brummade
sin Alla Längtar Till Sommaren i en video med bruttor med
fotbollsstora silikonpattar).
Köp:
http://www.parkerpop.com/shop.htm

Statistik kan ju vara väldans kul ibland. Statistiska centralbyrån
(och hur Sovjet låter inte det?!) har kollat våra köpvanor.
Intressant: När kvinnor köper underkläder så lägger de 1230 spänn per
år på detta. Ensamstående män nöjer sig med en tvåhundring. 
   Hm, får mig att tänka på en bandmedlem som efter separation från
mångårigt förhållande helt plötsligt uppenbarade sig i nya, himla
fina kallingar (ja, vi byter ofta om inför varandra). Då var det ny
flickvän på lut, minsann. Minns hur vi då vi för något år sedan  då
vi plåtade de fina bilderna på vår shop-sida 

www.parkerpop.com/images/t-shirts2.jpg

där vi poserar i underkläder, tvangs strama till Carlos urtvättade
fladderkallingar med klädnypor därbak för att de skulle få den rätta,
tajta spänsten. Ack ja.
   Eva Parker tipsar: Man får slänga uttjänta kallingar och köpa nya.
Det är helt ok.

Veckans mest onödiga Knutbyartikel publicerades i Expressen den 5
juni. Kristi bruds vita munkjacka och röda tröja ägnades en hel
artikel där en professor i miljöpsykologi får tala om färger och
deras betydelse. Att Kristi Brud tog av sig den vita tröjan och satte
upp håret i ”en slarvig knut” under pausen i förhöret kan enligt
Rikard Küller vara ett tecken på att hon slappnar av. Att hon under
den vita munkjackan bar en röd tröja kommenteras:
- Rött är en signalfärg, som används om man vill väcka uppmärksamhet.
   Artikeln avslutas:
Efter pausen tog Åsa återigen på sig den vita tröjan och släppte ut
håret.
   Rekord i meningslös ”journalistik”?

Såg med ett halvt öga på intervjun med Agnetha Fältskog (jag gillar
hennes röst, men vilken outsägligt tråkig musik hon gör nu och vilken
outsägligt menlös intervju det var). Intressantast med hela
programmet, den enda lilla utstickaren, var att det låg en hög böcker
på ett bord. Mina ögon föll på en bok med Tom of Finland. Pikant! Det
är ju, som alla allmänbildade människor känner till, tecknad, grov
bögporr. Nu såg jag ju inte så koncentrerat på programmet, så jag vet
inte om de satt hemma hos Agnetha eller hos intervjuaren Lotta Bromé.
Tja, jag har lesbiska väninnor som går i gång på bögporr, så det
sistnämnda är väl kanske troligast. Eller så är Agneta mer spännande
än hon ger sken av.

Med en anständig bok i näven,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Gratissingel, stamkundserbjudanden och miffoposten - 2004-05-18



Oh, vad vi laddar för nya albumet som kommer i höst! Fram till dess
kan ni mumsa lite på ett smaprov, nämligen vår sprillans nysläppta
singel It Should Have Been Me. Den börjar lite stilla och vackert med
Klaus vid skolorgeln för att sedan braka loss, en lycklig låt,
texttemat till trots. Gå in på vår hemsida och ladda hem den alldeles
gratis:
www.parkerpop.com

Ja vi kör hårt med uppladdning inför höstens albumsläpp. Carlos
riffar så fingrarna bokstavligen blöder och Klaus fastar. Sant! Själv
laddade jag energi genom att nyligen i några dagar ägna mig åt
världens skönaste grej, typ.
   Alltså, om man nu inte har gjort det på ett bra tag så blir man ju
lite rostig sådär, och när det började bli dags att göra det på nytt
så var det inte utan att hela kroppen pirrade. Hjärtklappning, mjuka
knän, det KÄNDES.
   På väg ut till planet så gick jag för miljonte gången igenom alla
felsituationer som kan uppstå och hur jag ska reagera på dem.
Nöddraget sitter väl i ryggmärgen? Planet körde fram och vi var
tjugotalet hoppare som klämde in oss sittandes på golvet i två trånga
rader. Kändes gött att sitta där igen och fascineras över att den
gamla tejpade skorven lät så pigg och alert – på tjugo minuter var vi
uppe på hopphöjd, 4000 meter. Dörren öppnades, motorerna dånade, det
var isande kallt – självklart hade jag underställ under overallen.
Planet gungade till när den första fyrmannan försvann ut i en
sammanhållen klump.
   När det var min tur dök jag ut i himlen, tumlade runt och bara
skrattade. Voltade, magflög, trackade, svängde och letade reda på
fältet i frifallet som varar någon minut. Huvudskärmen vecklade ut
sig som den skulle, och att i några minuter segla runt i den var ren
och skär lycka.
   Få saker slår fallskärmshoppning.

Stamkundserbjudanden är ju alltid trevliga. Men jag måste erkänna att
jag blev en smula förvånad över det jag fick alldeles nyss. De
hemlösas tidning brukar jag alltid köpa av en och samma man, en
frejdig prick som pratar som en kvarn och alltid är lite flörtig. Han
berättar om sina förehavanden, han är väldigt förtjust i att resa,
gärna till Ungern där han går på spa och försöker simma bort några
kilon på sin kropp som är åtminstone 160 kilo stor. Och där köper han
billigt. 
   ”Gillar du vin”, frågade han mig häromdagen, och det gör jag ju,
men eftersom jag inte visste vad han var ute efter (han har bland
annat försökt bjuda hem sig själv till mig på potatisgratäng) så
svarade jag lite svävande. ”Du ska få en pava tokajer av mig eftersom
du är en så bra stamkund, jag tar med nästa gång”. Eh, vad svarar man
på det? Gärna stamkundserbjudanden, men hur generösa får de vara? Ska
en hemlös sponsra mitt vinpimplande, det känns inte riktigt rätt. Vi
får väl se om han insisterar.

Nu är det dags, jag säger det sällan, men hur som helst: Det var
bättre förr. Och nu syftar jag på posten. En gång i tiden kunde man
skriva Kalle Larsson, Sverige på ett kuvert, och nog fan kom det
fram. Fick just i brevlådan ett av mig skrivet brev i retur med
”Adressen okänd”. Va? Namn, postlådenummer i Vaikijaur, ort Jokkmokk,
allt stämde. Kollade närmare, det visade sig att två ynka sifffror i
postnumret blivit fel. Vad är det för slappa miffon som jobbar på
posten idag?

En femtonårig flicka blir huggen till döds av sin expojkvän, en vuxen
man på 22 år. Rubrik i DN: ”Olycklig kärlek bakom knivdådet”.
   Låt mig korrigera: Kärleken, olycklig eller inte, bär inte kniv.
Det gör dessvärre en hel del aggressiva män. Nytt rubrikförslag:
”Ytterligare en aggressiv man mördar ytterligare en kvinna”.

Er stammis,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Karlstadsgig, världsfred och eufemism - 2004-05-06



På fredag den 7 maj spelar vi i Karlstad på Nöjesfabriken. Förband:
Ness. Dagen efter bär det av till Stockholm, lördagen den 8 maj ska
jag vara gäst på Moderna Muséet (nu är det kulturkofta på igen). Så
här beskrivs evenemanget där jag sent på eftermiddagen ska sitta vid
en dator och fritt recensera vad jag ser (jag ber er observera min
nya titel som jag på intet sätt är ansvarig för själv, men det
klingar fint, tycker jag):

Fia-Stina Sandlund och St Eriks gymnasium-estet-treor hälsar alla
välkomna till "Att göra: Solve the world peace". En
fredshappening i 60/70-tals anda den 8:e maj mellan kl 12 00 - 18 00.
Tillsammans med kända och okända gäster ska vi under dagens lopp
försöka kirra världsfreden. Kanske att vi lyckas. DU är
jättevälkommen!
   Medverkande är bl a Kjartan Slettemark som gör en fredsperfomance,
Fadde från Spybar ger sina bästa konfliktlösartips, Agneta Norberg
från grupp 8 berättar om sina erfarenheter av civil olydnad och
hardcore aktivism, Lars Collmar präst i natten svarar på frågor om
hur vi ska kunna få till den, freden alltså, Ingmary Roug håller i en
peacemeditation. Medverkar gör också Jan Hammarlund, Kaya Ålander,
Jens Lekman, Träd gräs och stenar, Carl Johan De Geer, Izzy Young,
Natalia Kazmierska, fredsskribent, Sara Stridsberg, fredsskribent,
Eva Parker, fredsskribent, Ni kommer att få lära er esperanto,
kramas, se på film, höra röster via högtalartelefon från Konst 2 i
Skärholmen, Gaza, Afghanistan, regeringen, Paris mm.
   Kolla:
www.modernamuseet.se/v4/templates/template4.asp?id=2268&screenSize=Big

DN skriver om cyklande poliser vars huvuduppgift ska vara: ”hälla ut
sprit, förhindra rån och se till att så få som möjligt har oönskat
sex.” Oönskat sex. Det var ju en jävla eufemism, vill jag lova.
Annars brukar det kallas för våldtäkt. Låt saker heta vad de är.

Enligt Aftonbladet säger Big Brother-Linda att hennes singel är på
gång. Jag säger som jag brukar: Can’t wait.

Er fredsskribent,

Eva Parker 
www.parkerpop.com
arrow

Singelsläpp, strypförsök och övervikt - 2004-04-26



Snart, snart kommer vår sprillans sommarsingel ”It Should Have Been
Me”. Den börjar så fint med Klaus vid skolavslutningsorgeln för att
sedan… ja, den är på g. Album i höst.

För drygt en vecka sedan var jag ute i Östersjön och dök några
vändor. Trots tre lager underställ, skidoverall och så en torrdräkt
ovanpå det, så var det KALLT. Efter 38 minuter därnere så var fejset
stelt, om man så säger. Fyra grader i vattnet, brrr. Sikt max två
meter. Men nu vet jag hur Michael Hutchence hade det strax innan han
kilade vidare. Knackade på hos Sankte Per. Drog sin sista suck. Suck?
Eh, ni fattar.
  Nå, vad jag vill få fram är att en torrdräkt för att vara torr
måste vara JÄVLIGT tajt där den är öppen, alltså i handleder och hals
(på ryggen sitter ett stort specialblixlås som håller tätt). Trodde
fan att jag skulle stryka med när jag lyckades få knoppen genom
halslinningen i någon sorts gummimaterial. Flämtade, kände ansiktet
anta brandbils färg. ”Det blir bättre i vattnet” fick jag höra.
”Skyndade” i (lättare sagt än gjort med en tub på ryggen som vägde
hälften av min egen vikt) och fann att han hade rätt. Väl i plurret
fick jag annat att tänka på. Kul, kul!

Kom precis hem från en kort resa till Madrid. Och som alltid när jag
reser måste jag gnälla (ni börjar kunna mig nu). På Arlanda. Min
väska på bandet. Fruntimmer med barska glajjer bakom disken. Lägg på
handbagaget också, beordrade hon. Fyra kilos övervikt, sammanlagt.
Detta kostade mig över femhundra spänn.
   När jag satt på planet och fundersamt tog mig ett äpple från
handbagaget (ett SVINDYRT äpple, insåg jag), så började jag surna
till. Runt omkring mig satt det fullt med gubbs (verkade vara en
affärsresenärflight) med skitmycket övervikt som de fick ta sig med
helt gratis. Eftersom de bar sin övervikt innanför skinnet.
Hängbukar. Dallerskinkor. Lår av magnituden hundraåriga ekstockar.
Och så jag med mina 48 kilo, förmodligen lättast på planet.
   Är det konstigt att man lackar ur någon gång?

I Expressen berättar Victoria Silvstedt om problem med sin
filmkarriär. Fröken Sverige-finalisten och Playboybruttan  får bara
roller som blond svenska. I de tre senaste filmerna har hennes
rollfigurer hetat Inga, Ingrid och Ingrid. 
   Well, lyssna nu noga på Frk Parker: Om man vill bli Dramatenskådis
och figurera i tunga filmepos så kanske man ska lägga krutet på en
skådespelarutbildning och inte använda energi och stålars till att
pumpa upp pattar och lips och ideligen vika ut dem. Jag har fan sett
dig, Vickan, ligga och pilla dig på knappen i Playboy.
   Kom inte och gnäll, vad tusan tror du?

Nu brister alla knoppar utanför fönstret, undrar om det gör ont. Det
börjar verka vår, banne mig.

Kvirr kvirr i buskarna!

Eva Parker
arrow

Sthlmsgig ikväll - 2004-05-15



Idag, torsdagen den 15 april, spelar vi på Mondo på nya klubben
”Studenttorsdag”. Så här presenteras kvällen på Mondos hemsida:

”Premiärkväll för Studenttorsdag. Live på scen THE HIPSHOTS, C.AARMÉ,
THE LEGENDS och PARKER. På stora dansgolvet regerar Guidelines och på
lilla dansgolvet vänder Eskimo Plattor. Entré: 50 kr. 18 år med
kårleg, 70 kr och 20 år för alla andra. 20-03.”
   Mycket välkomna, vi har ju tidigare experimenterat med vår lilla
sättning på tre personer, Klaus har fått spela både trummor och orgel
till exempel, men på torsdag kliver vi på med inlånade Junior Parker
på bas (Carlos lägger ju både bas och gitarr på plattan och jag har
uppmanat honom att lajv, snabbt som fan, spela båda delarna på en
dubbelhalsad bas/gitarr, men den mesen vägrar).
   Vi gav Junior ett rep då vi blåste igenom setet och det gick som
smort. Mycket välkomna, vi går på bra en bit efter midnatt och
Parker-t-shirts, plattor och liknande kan man köpa där!

Ur Exprerssen sexfrågespalt:
Jag undrar en sak det är så att jag har fått en kula på ena pungkulan
vad är det? Det gör ont när jag tar på den jag är liksom öm på den
pungkulan. 
"En som vill veta" 

Katerina Janouch svarar: Alla förändringar i pungen ska man visa upp
för en läkare. Knölar och sådant som du beskriver. Så tveka inte,
beställ tid omgående! 

Eva Parker svarar: Naturligtvis ska du visa pungen för en läkare,
även om jag som amatör direkt kan avgöra att du har allvarliga
problem. Med den pungkulan som INTE smärtar när du klämmer på den.
Min erfarenhet av friska pungar är att de ska smärta i båda kulorna
när man griper tag i dem med sina starka nypor. Eller med en hovtång
eller vad man nu har till hands. 
   Lycka till och tänk inte ens tanken på att skämmas över att du
måste visa upp din läskiga pung (alla pungar är fula) för doktorn.
Läkarna får gå i debriefing och terapi på arbetstid för de trauman de
upplever i jobbet. 

Pungelipung!

Eva Parker 

Ps. Det är intressant med pungar, de ligger ohotade på topplistans
förstaplats över fula kroppsdelar år efter år. Det här är en fråga
där det råder konsensus bland människor oavsett kön, ras, ålder,
religion och sexuell läggning. Knorviga knän, utstående navlar,
håriga näsborrar –INGET kan hota pungen från toppositionen.
www.parkerpop.com
arrow

Mondogig, läppdarr och adelspajaser - 2004-04-05



Den 15 april gigar vi i Stockholm på Mondo på premiären av nya
klubben ”Sudenttorsdag”. Vi är fyra band som kliver på, före oss
spelar The Hipshots, C.AARMÈ och The Legends. Ålder: 18 år med
studentleg, 21 år utan. Inträde 50 kronor och ”studentvänliga
priser”. Mycket välkomna!

Anders Nunstedt i Expressen spörjer: Schlagersågarna: Vad säger ni nu
då, när tre schlagerhits toppar "Tracks"?
   Tja, jag är väl ingen aktiv schlagersågare, bara ganska
ointresserad eftersom det mesta är så fantastiskt uselt, men jag
konstaterar att Hitler kom till makten framröstad i demokratiska val. 

Befann mig härförleden i en annan stad på ett arbetsmöte. Lunchen
intogs på en bättre krog där en affärslunch går på runt en
tvåhundring och kyparna svassar runt bland designade bord och stärkta
linneservetter. Där sammanträdde vi för fullt mellan tuggorna, ett
gäng vuxna kvinnor med akademiska titlar och med affärsmässig look
(nåja, snyggbyxa och anständig tröja för min del, man måste tänka på
i vilka sammanhang man befinner sig i. Som min mormor brukade säga:
Som man är klädd blir man hädd.)
   När vi ätit upp kommer den sobert klädde kyparen och säger med
hurtig röst:
”Nå flickor, vill ni ha kaffe på maten?”
   Sex ”flickor” stelnar kollektivt till. När han avlägsnat sig med
våra beställningar fnyser vi harmset: Något får oss att tvivla på att
denne kypare gått fram till en bunt herrar av affärssnitt och frågat
om ”pojkarna” vill ha lite kaffe på maten.
   Några timmar senare sitter jag på tåget hem. Eftersom jag har så
himla mycket att göra åker jag hem en dag tidigare än planerat och
tänker att det går väl bra att byta dag. Jag har en billig
förköpsbiljett men tänker att det är klart att konduktören är snäll
och flexibel. Konduktören är inte snäll och flexibel. Han förklarar
lugnt och pedagogiskt att jag måste lösa ny x2000-biljett och nämner
summan. Jag baxnar, inser snabbt att en simpel enkelsträcka med tåget
kostar ungefär som en tur- och returbiljett till Paris. OCH London,
om man nu väljer lågrisvarianten.
   Nu blir det jobbigt. Jag kan ju inte säga att han har fel, för det
har han inte. Jag chansade. Men det blir jobbigt vilket jag tydligt
signalerar. Föga vuxet tittar jag på honom med stora, vädjande ögon,
blanka av ledset fukt. Tror fan att underläppen skjuter fram och
börjar darra också. Hela mitt väsen signalerar att det här är
JÄTTEJOBBIGT och att han är JÄTTEDUM mot lilla mig. Tyvärr, säger han
och går iväg för att skaffa fram en faktura.
   Inom kort kommer han dock tillbaka. Säger diskret att vi struntar
i den. Gud, så hygglo. Jag blir skitglad och tacksam. Vet
naturligtvis att det här ska sättas in i ett större perspektiv, vad
är en sketen SJ-biljett mot att tillhöra ett kön som regelmässigt
diskrimineras, får lägre lön etc etc. Men jag orkar inte.  
   Ibland kan det vara skönt att vara en ”flicka” och få lite
medlidande och manligt omhändertagande, ibland gör sådana tendenser
mig vansinnig.
   Både vilja ha kakan och knapra på den? You bet!

Veckans fyllekommentar kommer från en ”adelsman” som enligt
Aftonbladet är vän med Victoria. Efter att ha försökt strypa en vakt
på Spy Bar kom en polispatrull och lyfte ut karln vilket fick honom
att gasta: 
”Er månadslön kan inte ens betala min kostym. Den är dyrare än era
uniformer.”
   Ja, jag säger då det. Dessa inavlade pajaser, man förstår att
Victoria liksom till exempel kronprinsen i Norge söker sig till
ofrälset för att slippa få en banjospelande avkomma med tre stortår.

Min snyggbyxa är inköpt billigt på en utomhusmarknad i Kina,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Hårfladder, snorkusar och mensrevolt - 2004-03-29



Vi spelar in för fullt (vilket i vanlig ordning innebär en och annan
sen kväll, någon helgdag, sångpålägg på ett lunchpass - det gäller
att hitta luckorna. Är vi avundsjuka på band som har ekonomi och kan
arbeta sammanhängande? Svar: Ja.) 
   Det går bra. Vi är mycket nöjda så här långt. Tror stenhårt på
detta ännu namnlösa album.

Såg nyss en konsert med ett band som alla vi Parkers gillar. Såg dem
även förra året, det var i princip samma show. Dock körde de inte min
favoritlåt (men de gjorde de förra året, så viss skillnad var det).
Men det där är så typiskt. Så Gary Numan för några år sedan och
genomlevde en seg konsert med trista låtar, en massa nytt gnissel som
inte tilltalade mig alls. Väntade och väntade på Are Friends
Electric, en all time favourite hos mig. Nix, den spelades inte.
   Så också nyss Monster Magnet, och spelade de See You In Hell?
Naturligtvis inte, på scen väljer de bort sina klatschiga poplåtar
och blir hårdrockare och gitarronanister till hundra procent. Men det
var ganska ok ändå, även om jag kom på mig själv att förlöjliga min
egen kulturupplevelse. Visuellt var showen ganska sparsmakad (inget
jag har något emot, de silikonstinna bikinibrudarna de släpat runt på
tidigare kan jag klara mig utan), med ett undantag: En stor fläkt som
Dave ställer sig framför så att hans hår fladdrar av vinddraget. Och
givetvis tänker jag helt hädiskt: Men GUD vad käckt, precis som
Carola i Fångad Av En Stormvind.
   Nå, den konsert jag och Carlos nyss avnjöt påminde mig om tiden
innan vi visste någonting av vilka vi var eller vartåt det barkade.
Vi hade spelat in Big Nose och lät några vänner lyssna. Tre personer,
helt oberoende av varandra, tyckte att vi påminde en smula om det där
bandet vi just sett. Och någonstans inspirerade det oss till vårt
namn. Den som tar bort två s förstår precis.

Herrejestanes vad häcken varit full den senaste tiden. Jag har bland
annat flängt iväg till Beijing. En fantastisk resa med Kinesiska
Muren, Den förbjudna staden, Pekinganka, berättelser om eunucker och
många flabb med min reskompis Fia Sandlund. Hon är ju konstnär, men
gör radioreportage ibland, och delar av vår Kinaresa kommer så
småningom i radio (hon hade med sig en svensk inpelning av en gammal
Mao-kampsång som ett gäng svenska sektkommunister på sjuttiotalet
översatte och spelade in: Socialismens väg. Outsägligt pompös och
okritisk. Den har hon låtit översätta och modernisera och på plats
raggade hon upp några kinesiska popband som ska sjunga in nya,
moderna versioner av låtarna vilket innebar att vi hängde runt med
kinesiska popmusiker varav några var så himla trevliga och så var man
där: Byta plattor med varandra, kanske kan vi göra något ihop i
framtiden? Den som lever får se, resan gav hur som helst mersmak, och
jag lät sy upp några stiliga bandplagg: Skjortor och f
 l!
ugor, klänning.)
 
Fia Sandlund (se ovan,) konstnären vars cd Based On A True Story vi
medverkar på, blev nominerad till Stora Radiopriset. Dessvärre vann
hon inte, men klicka på länken så kan ni lyssna på hennes nominerade
bidrag där hon skickligt drar ner brallorna på gubbsen i
Konstnärsklubben, mycket underhållande:
http://www.sr.se/p1/src/texter/brev/031013.html


"Att peta näsan och äta upp det du får ut är ett av de bästa
sätten att hålla sig frisk." Citat Expressen. Sant. Att det stod
i tidningen, alltså. I övrigt tar jag inget ansvar för utsagan.

Veckans kvällstidningsord: MENSREVOLT (om mammor som köper bindor
till sina döttrar som vill använda tampong).

Gambo (skål på kinesiska),

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

DJ-tajm, pungmassage och Peking - 2004-03-01



Förhoppningsvis får även de som på grund av serverstrul i några
veckor inte kunnat få våra nyhetsutskick detta brev. Alla gamla finns
här:
www.parkerpop.com/newsletters.htm

Nu på fredag den 5 mars så ska jag och bröderna vara DJ:s på Olssons
skor i Stockholm. Så här skriver de i sitt utskick:
Mitt i inspelningen av nya albumet rycker sig Parker lediga för en
kväll med partyhatt, jubel och mumsiga drinkar i regnbågens alla
kulörer.
   Tre spretiga viljor med en smak som vänliga själar kan kalla
"varierad" ska samsas i DJ-båset. Ledordet för kvällen är
PARTY och Eva hotar med såväl lackbrallor som Hanson, DAF, X-Ray Spex
, B 52's, Leo Sayer, Billy Idol, Suicide, John Foxx, Guns N Roses,
m.m. 
   Carlos och Klaus kanske kvällen till ära bär snyggbyxor och
putsade skor och lita på att det blir Sparks,  The Cramps, The
Detroit Cobras, The Creeps, The Strokes, The Stooges, The Hives och
en massa annat "The". Kanske The The?
Den som lever för se. Och höra. Och digga!
   Så kom och förgyll denna kväll på Olssons Skor, Odengatan 41!
Öppet mellan kl. 17-03!

Vår tredje singel What About från Le Petomane med b-sidorna Someone
New (Eskobar), Do You Want Me (Da Buzz) och It Takes A Fool To
Remaine Sain/Calleth You, Cometh I (The Ark) finns i en mycket
begränsad upplaga. Kan beställas från vår sajt:
http://www.parkerpop.com/shop.htm

SvD recenserar Mikeal Wiehes konsert: "Men här, ensam med en
akustisk gitarr och enbart ackompanjerad av pianisten Christer
Karlsson, går det riktigt bra." 
   Ursäkta, men om det sitter en pianist där och drillar är väl Wiehe
inte ensam. Eller?
   Usch, måste sluta haka upp mig på skitsaker.

I DN har Peter Loewe nyss gjort ett miniporträtt på den italienska
politikern tillika banbarnet till Benito Mussolini, Alexandra
Mussolini. Visst, det skrivs en del om hennes extremhögerpolitik, men
vi får även veta att om hennes farfar kritiseras så "skjuter
hennes gröna ögon blixtar" och jag läser att hon "inte
behöver skämmas för sina företräden". Artikeln avslutas:
"Med sitt blonda hår och "il Duces" haka förblir hon
en vacker politisk kameleont."
   Som kvinna blir man ju alltid bedömd utefter hur man ser ut, jag
blir så trött. I morse läste jag igen, på DN:s ledarsida om hur
kvinnor i maktposition blir ifrågasatta på grumliga grunder, mycket
intressant, Barbro Hedvall skrev. Men givetvis smyger det sig en
bedömande passus av Tarja Halonens look. När denna kvinna, som är
Finlands president, ska få sin framgång förklarad står det: 
 "Men så är det med den före detta socialdemokratiska
utrikesministern, en kvinna i sina bästa år och inte påfallande
vacker och dessutom med profilerade åsikter."
   Som kvinna och politiker ska ens utseende (delvis) förklara ens
framgång. Ibland är det tydligen en fördel att vara vacker, ibland
att ha ett mer alldagligt utseende. Tänk om de manliga politikerna
blev beskrivna på samma sätt, om det skrevs om hur Göran Persson
skjuter blixtar med sina blå (?) ögon, eller hur han kan befinnas
vara populär trots ett icke påfallande vackert yttre.
   That will be the day.

Veckans mening hittade jag i DN i lördags:
"Sophia Artin vaggar Victor med ena handen och masserar Stellans
pung med den andra, samtidigt som hon ammar."
   Kvinnor kan!

Vårt deltagande i konstnären Fia Sandlunds konstprojekt som jag
skrivit om (med deltagande på en cd och ett vernisage i Göteborg)
lever vidare. På Kulturhusets terass ska Fias utställning visas igen
i sommar, så det projektet fortgår. Dessutom kommer både Fia och jag
i vår att befinna oss i Peking samtidigt där vi tänkt spela in en
video till "Another Yoko Song". Spännande.

Mer spännande grejer: Trebarnsmamman och utvikningskvinnan Pernilla
Wahlgren ska spela huvudrollen som Sandy i Grease. Sandy är en ljuv
och oskuldsfull tonårsflicka i Rydell High School. 
   Fräscht. Superfräscht.

Er oljuva och skuldsfulla,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. Om ni undrar över den multikompatibla kvinnan Sophia i DN: Hon
har fött tvillingpojkar varav den ena har pungbråck. Medge att ni
undrade.
arrow

3D-video, gorillor och silverstrumpor - 2004-21-10



Evig följetong: Vi har fått rapporter om att våra senaste nyhetsbrev
ej nått merparten av våra prenumeranter. Vill man kika så ligger de 
ute på vår hemsida imorgon (vi har uppdateringsproblem nu). Sorry.

Vi jobbar på med nya plattan och sedan ett tag tillbaka sitter några 
flitiga män och gör videon till första släppet. Den kommer att bli 
världens bästa, jag lovar. Helt 3D-animerad, hur fint som helst. 
Och precis just nu trycks tredje singeln från Le Petomane, "What About".

När jag ombads skriva på www. republik.nu, tippade jag att vi har 
republik inom ett kvartsekel. Men efter Kungens gravt efterblivna 
kommentarer om polaren tillika diktatorn i Brunei så kan det gå snabbare. 
Låt oss hoppas på fler hoppande grodor och vi har republik snabbare innan 
man hinner säga "Haji Hassanal Bolkiah är en hedersknyffel".

Ikväll är det Grammisgala på TV och The Knife fick priset för årets popgrupp. 
De tog själva inte emot priset, det gjorde istället två gorillor med 
påpekanden om att skivbranchen är en gubbig världs med i princip bara män i 
ledningen. Gorillorna ville inte demaskera sig, men en av dem är en trogen 
Parker-vän och på senare tid även samarbetspartner. Heja heja!

Ibland tänker jag att jag ska sätta upp en "EJ REKLAM"-lapp på dörren. Jag 
skiter väl i om det är extrapris på diskmedel eller 25 öres rabatt på pölsa 
på Konsum. Men, ibland ramlar det ner sådana guldkorn i reklamfloden att jag 
inte kommer mig för det. Som det braskande annonsbladet som kom häromdagen 
där det med stora bokstäver stod: VÄRLDSNYHET
Oj, tänkte jag, vad är nu detta för revolutionerande? Jo, gott folk, EFI AB 
erbjuder "Strumpor stickade med 10% äkta silvertråd"! 
Jajamensan, och hör bara, det är bra mot: Bakteriebildning, dålig lukt, svett 
och svullna fötter. Strumporna påstår dessutom vara "termostatiska och håller 
dina fötter lagom varma".
Dessa silverstrumpor är så fantastiska att de tänker skänka bort femtiotusen 
par! Japp. Nappar man så inleder man en prenumeration på dessa strumpor.
Herregud! Men är det inte ett rätt poetiskt ord: "Silverstrumpa"...

Gamla prenumeranter vet hur jag tidigare har eldat upp mig över alla dessa 
bokklubbserbjudanden med fula väskor - som påstår vara värda 
trettiosjutusenfemhundratförtiotvå kronor - som ramlar över en. Nu har jag vid 
genombläddring i ett sådant där reklamhäfte skymtat en ny trend: Det är 
fleecefiltar som gäller som premie. Enfärgade, randiga, med dalahästar, you 
name it. Naturligtvis är de värda ett par hundralappar. Yeah right!
Låt mig upplysa om standarmått på en sådan där filt: 120x160. Vad får plats 
under en sådan. En dvärg? En filt ska vara stor och gosig, basta. 
De lockar alltså med lite större näsdukar under filtförklädnad. Passa er.

Uppföljaren till "Pojken med guldbyxorna": "Mannen med silverstrumporna"?

Det sägs ju ofta att filmvåld är farligt eftersom smällar som skulle döda 
knappt ens bekommer den som får dem vilket kan ge unga tittare idéer om att 
det går att klappa på folk rätt bra utan några större konsekvenser. Tänkte 
på det när jag läste en notis i DN häromdagen som beskrev en " brutal 
gängmisshandel" där "gärningsmännen hoppade på 22-åringens huvud och sparkade 
honom i ansiktet." Efter några ytterligare meningar avslutas notisen: 
"22-åringens skador är inte allvarliga."
   Va?????

Expressen uppger att Big Brother-Linda ska släppa en singel, "One step back". 
Låtskrivare är någon Rawi, som gjort låtar åt Dr Bombay och han har komponerat 
i samarbete med svensk musikbransch mest seriösa person, managern Mikael 
Brinkenstjärna. Linda säger:
- Den är latinoinfluerad. Det är en dröm att få ge ut en skiva, så givetvis går 
jag på moln nu.
   Can't wait.

Er tillgivna,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Ursäkta! Utställning och Yoko - 2004-01-28



Sorry! Vi har ännu en vecka dragits med serverproblem vilket
medför att alla som skickat mejl till parker@parkerpop.com
 fått dem i retur. Nu ska det vara fixat (sa jag i och för sig förra
veckan också, men nu lovar vår leverantör att det ska vara ok). 
   Dessvärre kan en och annan som vi på uppmaning plockat
bort från prenumerantlistan få även detta brev vilket beror på att
vår leverantör använt en backup som är några veckor gammal. Vi är
hemskt ledsna, men ni måste i så fall ytterligare en gång be om en
avprenumeration. Vi ber om ursäkt och hoppas på förståelse för detta
strulande.

Kulturknuttarna Parker ska vara med på en konstutställning,
kors i taket! Konstnären Fia Sandlund ställer ut på Galleri Box,
Kastellgatan 10 i Göteborg, och vi är ett av flera band som har
tonsatt hennes texter. Fast i just vårt fall fick hon en låt som hon
skrev text till, nämligen vår Bobby B som ska med på vårt nästa
album, men som vi gjort en specialversion av till Fia . Vi skrev om
Bobby B, hon om Yoko O, texten har ni längst ner i detta mejl. 
   Och medan vår albumversion är typ rock, gick vi loss
ordentligt med ett helt annat partysväng på Fias variant. Vi doasjöng
femtiotalskörer, spelade hawaii-gitarrer och Klaus fick kliva på och
visa att han inte bara spelar trummor som en gud, utan även är grym
på: congas, timbalitos, cabasa, gurka, triangel, flexatone, tamburin,
shaker och surdo. Ja, vi kalasade loss, kan man säga.
   Vernissage är det i Göteborg i dag den 28 januari klockan
19.00. Fia Sandlund beskriver: 
   På utställningen ska låtarna presenteras ihop med texten
och namn/bild på respektive artist och band på väggen. Publiken
kommer att kunna lyssna på varje låt med hjälp av en audioguide som
de får sikta på varje text/bild med. Då kommer de att höra låten i
lurarna. 
Banden som är med är:
Another Yoko Song - Parker
Mongobrother - Emmon
Contra-phobia  - Calling All Pets (Pluxus Björn&Marcus
Lindeen)
Slackermannen - Kaya Ålander ( Röda Bönor)
My Personal Ad - Ane Brun
Be Good - Jens Lekman (Rocky Dennis)
Smack Smack Wake Up! - The Kid
Middagsbjudningen - Hello Goodbye
Wise man said - The Fam
Ulla - Leeches
Affirmationen - Mr Perfect
Inte mitt disko - Stackars Lajka
The Artclub - Jmyhaze Beatbox

På vernissagen kommer det dessutom att delas ut gratisex av
skivan som heter  "Based on a true story, vol 1". Vi kommer
dessvärre inte att vara där, men de Göteborgare som känner sig
kallade är välkomna. 
   De som är nyfikna och vill veta mer är välkomna att
kontakta konstnären på följande adress: fiastinas@telia.com

Kikki kör rattfull och skriver ett öppet ursäktsbrev. I ett
ps promar hon för nya showen. Finns det ingen vettig person i hennes
närhet som kan tala förstånd med denna stackars omdömeslösa människa?

Frikyrkomordet fortsätter att fascinera, tidningarna mjölkar
ut allt det kan. Aftonbladet kramar ytterligare några droppar ut
tragedin genom att i en rubrik meddela att den misstänkta kvinnan
"uppträdde som en professionell mördare". Varför? Jo, för
att hon hade "en strumpa i vilken hon klippte hål för ögonen.
Strumpan drog hon över huvudet." 
    Det synes mig som om kraven för att kvala in som
yrkesmördare hos Aftonbladet inte är alltför högt ställda.

Er kulturkofta,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Another Yoko Song
Music Eva Parker
Lyrics Fia Sandlund

John Lennon wrote songs 'bout Yoko O
Now it's my turn I wanna do it to

So what more is there to say
I just love her crazy way
She's so funny

Like the day she gave away
Her period in a stray
To Johns exwife

It was a bit mean I admit
But it was time for them to split
Creative girl Yoko
Mad as fuck

Oh Yoko O, Yoko, Yoko, Yoko O,
My idol
She's my idol
How could I live without thinking bout Yoko?
'Bout Yoko
Yoko Ono
She's done so much
I like her simple touch
She makes art
Like a walk in the park

She said so many smart things
Such as ice can be thin
That's true

She's good to pull the strings
She stopped the ting-a-ling
From the Beatles

It was a bit mean I admit
But it was time for them to quit
Creative girl Yoko
Mad as fuck

Oh Yoko O, Yoko, Yoko, Yoko O...

She makes the world go round 
She lights the sun
She's fun, she's smart, the best 
How could she be less?
Buying billboards for peace,  singing songs and writing
books, saying yes and acting weird, falling in love

Oh Yoko O, Yoko, Yoko, Yoko O...

John Lennons songs were great of course they were
But maybe this song was more about her

_________________
Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Skivrea, guldvideo och bjudfrukt - 2004-01-22




I flera dagar har vi haft serverproblem viket betyder att ni
inte kommit in på vår hemsida eller kunnat skicka mejl till oss. Om
ni inte fått svar på något viktigt så måste ni dessvärre skicka om
mejlen - för nu ska problemen ÄNTLIGEN vara ur vägen.

Nu ska vi snart ut med vår tredje singel från Le Petomane,
och som vanligt har vi tre b-sidor, denna gång med gemensamt tema. Vi
har valt att tolka tre svenska fethittar med engelsk text, tre låtar
utan alltför många år på nacken som vi är mycket förtjusta i: Someone
New (Eskobar), Do You Want Me (Da Buzz) och It Takes A Fool To
Remaine Sain/Calleth You, Cometh I (The Ark). Mycket roligt att punka
upp en ballad, att låta arkarnas låtar smälta samman till ett
orgelepos med kyrkokörer och trumpet samt att förvandla eurodisko
till skrammelpop.
   Singels släpper vi snart via Dead Frog Records som vi nu
inleder ett samarbete med eftersom de funnits med oss från början
genom att erbjuda oss den ena tjänsten efter den andra utan att få
minsta lilla för det. Våra tidigare samarbetspartners, V2 och TT,
tackar vi för den tid som varit eftersom den på alla sätt varit
mycket schysst. 

Nu på fredag startar årets stora skivrea, och vi vill inte
vara sämre vi. Från och med nu och hela februari så har vi ett
specialerbjudande: Om ni beställer något av våra album Delusions Of
Grandeur eller Le Petomane (som kostar 100 kr/st + porto) så får ni
våra två 4-spårsEP:s (Wham Bam Bam och Pogo Pogo) med på köpet. Köper
ni båda albumen så får ni dubbel uppsättning EP:S att glädja någon
kompis med. Så ut och beställ, alla registrerade betalningar avseende
album från och med idag till februari månads slut får dessa
bonus-EP:s! 
Beställningsinfo: 
www.parkerpop.com/shop.htm

Men OBS!: Ni MÅSTE skicka med namn, adress och vad ni vill ha
när ni beställer av oss. Det har hänt att folk glömt det och då får
vi magsår (vi är rädda att insättaren ska tro att vi blåser
honom/henne) och så kostar det även en liten summa (16 kr) att få
postgirot att göra en spårning, och får vi fram en adress så måste vi
skicka brev till klanten ifråga. Please, tänk på det - inga
uppgifter, inga grejer!

Vi hann knappt släppa Aderpale förrän vi fick ett
uppmuntrande mejl från chefen för utmärkta musikvideosajten
musicbrigade.com som bland annat säljer vår Wham Bam Bam-video.
Anders Hjelmtorp heter han och har genom åren skickat ett och annat
mejl med pepp och tips. I ett av de senaste skrev han:
   Mobiloperatören 3 har enligt tidningar och media ungefär
20 000 abonnenter, 100 har köpt er Wham Bam Bam-video för 15:- styck,
har den på sin telefon och visar kompisar den. Jämför det med Sverige
8 miljoner innevånare: 100 ex sålda på 20 000 marknad = 40 000 sålda
på 8 000 000 marknad. Så egentligen är videon GULD!

Veckans snabbkoppling hittar jag i Expressen som drar
förbluffande och kanske en smula förhastade slutsatser, eller vad
sägs om följande: 
   "När schimpanshonan blir sexsugen kan hon gå så långt
att hon väcker en sovande hanne för att få som hon vill. Nu visar en
undersökning att människor är lika schimpanser. Två tredjedelar av
alla flirtar initieras av kvinnor."
   Ursäkta en liten reflektion, men är inte steget från flirt
(som i artikeln sedan beskrivs som blickar och pill i sitt eget hår)
till att väcka karlsloken för att få sig ett nyp lite VÄL långt.
Eller är jag bara gammaldags, nu igen?

Dock inte gammaldags i klass med Bush. Som i sitt tal till
nationen mässar om vikten att ungdomar håller på sig. Detta motiverar
han med att de annars kan få könssjukdomar. Bush satsar miljoner på
avhållsamhetskampanjer. Sexualundervisning bedrivs inte generellt i
amerikanska skolor. 
   Ursäkta och stopp och belägg: Kondom. Undervisning. Där är
lösningen om man nu är intresserad av att ungdomar - och folk i gemen
- ska undkomma veneriska sjukdomar.
   Men Bush vill naturligtvis bara ragga röster hos den
kristna högern. 
    
Bush ja, kommer att tänka på en skön gammal
snuskdiskoklassiker: 
Push, push in the bush (Say are you ready too)
Push, push in the bush (You know I like to jump)
Push, push in the bush (You know I want to get down)
   Mmmmm...

Veckan kontaktannons hittar jag i DN (har alltid älskat att
läsa kontaktannonser, det är en liten pervetion jag har, försöker
skriva en text om fenomenet, men det är svårt): 
   "Hej! Jag är 35 år gammal och jag vill komma i
kontakt med en tjej som är mellan 30-85 år för sköna stunder."
   Helt klart veckans vinnare, den utnämns dock i viss
konkurrens med följande knapphändiga lilla alster i samma tidning:
   "Jag heter Meron. Jag vill ha kontakt med en tjej
mellan 30-35. Jag väntar på er."
   Gud vad jag skulle ge mycket för att få veta vad som
utvecklar sig nu, vad får de för svar? Denne Meron - måste han vänta
förgäves? Och den andre, vad är det för "tjejer" som vill
ha en skön stund med honom. Och framförallt - hur gamla är de?

Norges kungahus har fått tillökning. Ungen föddes på
Rikshospitalet som i fjol avvisade 650 blivande mammor på grund av
platsbrist. För närvarande är det så fullt att korridorerna tagits i
anspråk på BB-avdelningen. Men det gällde självfallet inte för
kronprinsessan, uppger SvD. Nä, det är ju skillnad på folk och folk.

Apropå mördarsekten i Knutby: I de levnadsregler som tecknats
för Filadelfiaförsamlingen har Kristi Brud (och jag som tycker att
jag ibland har ett skenande hybris) i sin visdom kommit fram till:
Det är mannen som är ledare för kvinnan.
Feminism är ett uppror mot skapelseordningen.
Kvinnan är skapad för att fullkomna mannen.
   Dessutom hålls predikningar där kvinnan uppmanas att inte
ligga stel som en pinne i bingen. Fast missionären är enda tillåtna
ställning och liggandet skall ske i den äkta sängen och ingen
annanstans. I predikan pratas till och med om penisar, men kvinnans
könsorgan är det lite känsligare med (som vanligt, till och med jag
har svårt för att säga typ fitta, men jag jobbar på det), något
sköte, någon fitta eller snippa nämns inte vid namn. Nej, kvinnan ska
vara evigt tillgänglig och bjussa mannen på sin "frukt". 
   Själv får jag en obeskrivlig lust att mosa banan bara jag
hör ordet Knutby. Vilket fasans näste!

Ert alldeles egna lilla sektledare/Parker Brud,

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow

Trebent get, Björck och Carl Philip - 2004-01-12



Jag genomlevde häromkvällen en av mina mest meningslösa kvällar
någonsin. Inte den första av tristesskaliber, dessvärre förmodligen
inte direkt den sista heller. Istället för att skriva låtar, festa,
läsa bra böcker, umgås med vänner och annat stimulerande zappade jag
mig igenom kvällen slött tuggande på ett lass mackor (orkade inte
göra middag). Efterrätt: Två askar läkerol (man tager vad man haver).
   Och jag såg verkligen ALLT. Extreme makeover i femman, folk fick
ansiktsoperationer och nya tänder och blev skitglada. Och med tanke
på att de såg ut som myrslokar och hade tappat tänder så är det inte
utan att man unnade dem det. En långfilm på ZTV slank ner av bara
farten. Och SM i salsa. Och rumba, cha cha och annat som jag någon
gång ska lära mig. Sanna mina ord. Bäst gillade jag när en av domarna
körde en robotdans, mycket skickligt. Och parbugg under 12 år var ju
hjärtesnöpande. 
    Och jag hade en osannolik timme med crazy tokerier på Animal
Planet. Nu tror ni att jag skojar, men jag såg en trebent get åka
linbana, en man rasta sin tama gås genom att låta den flyga bredvid
sin ursnabba motorbåt "hon vill vara nära och ha ögonkontakt
hela tiden" sa snubben och sträckte ut handen och klappade sin
vän samtidigt som de plöjde fram i åttio knyck. På vintern samma sak
fast med snöskoter "hon blir alldeles till sig när motorn dra
igång".
   Jag såg en katt dansa på lina och elefantbajs bli papper på en
djurpark i Thailand. Bajset tvättas (!) bleks och körs i mixer (en
vanlig hushållsmixer), sedan blir det på något trolleriartat sätt ett
fint vitt papper. Jag har sett röntgenplåtarna på en hund som käkat
julgransbelysning (husse och matte skulle ha det som julkort, mycket
fyndigt) och en katt äta med pinnar samt tigerungar dias av en gris.
Jag är HELT tagen.
   Min ursäkt för detta improduktiva slösande av tid är att jag måste
ha extremt tråkigt mellan varven, jag kan inte få ur mig låtar om jag
går på högvarv jämt. Och så fick jag ju lite stoff till nyhetsbrevet
också. 

Love Actually har lanserats som den stora varma romantiska komedien.
Är det här mysigt?: En typ sjuårig pojke lever med sin far, mamman
har precis dött. De kan verkligen skoja och snacka med varandra,
pappan och pojken. Pappan säger skämtsamt till sin lilla son att om
han träffar en ny tjej så åker sonen ut eftersom de ska ha sex i alla
rum, även i pojkens rum.
   Jag vet vad jag tycker, förmodligen samma sak som den lille
killen: Äckligt, inte kul alls. Vissa saker vill inte barn veta om
sina föräldrar, framförallt inte något om deras sexliv.

Säga vad man vill om Anders Björck, före detta politiker, numera
landshövding, men en profil är han onekligen. Medan de flesta svenska
politiker har utstrålning och framtoning som urblekta tapeter så har
Björck alltid bjudit på stor underhållning. Han har läxat upp folk i
konstitutionsutskottet, hans "veta hut" är en politisk
klassiker och med beskäftig förtjusning har han levt ut sina
pojkdrömmar som försvarsminister - GUD vad kul han tyckte att det var
att panga med kanoner och åka pansarvagn med generaler med jättestora
axelklaffar och mycket guldglitter.
   Nu har han hamnat i bråk med polisen som den värsta huligan. Ord
står mot ord. Björck menar att det inom polisen finns en kultur av
att hålla varandra om ryggen. Här är nu veckans insikt:
"Jag kommer nog att läsa polisrapporter med betydligt större
skepsis i framtiden."

Carl Philips taxerar i likhet med sina syrror för tillgångar på cirka
cirka 17 miljoner (hans farsa Kungen har 173 miljoner, i år fick han
tillbaka drygt två mille på skatten). Carl Philips stålars hindrar
dock inte att en massa människor i Värmland från att gå fullkomligt
bananas. I Expressen läser jag om hur CP spendrat några dagar i
Värmland i lugn och ro på sitt skänkta lantställe som ligger på en
udde vid en sjö:
"Det ordnades en insamling där värmlänningarna fick skänka
pengar till prinsens stuga, berättar Björn Sandborgh, länsråd i
Värmland."
   Folk samlar in pengar för att SKÄNKA prinsen en drömstuga, jag
erkänner att jag blir extremt provocerad. Jag tror det var Stikkan
Andersson som en gång sa: "Folk är inte dumma. Dom är
dummare."
   Klok karl.

I Expressen står det om en fejd mellan skådisarna Mikael Persbrandt
och Maria Bonnevie på ena sidan och kommunen på den andra. Det gäller
ett svartbygge som skådisarna gjort. Paret vill dock hållas skadelösa
eftersom "... de som artister har stora svårigheter, och ej
heller kunskapen, att övervaka, leda en byggproduktion". Paret
förklarar vidare att de är "helt oförstående för situationen som
uppkommit".
   Jag förstår Persbrandt/Bonnevie precis! Som om vi tosiga artister
och konstnärssjälar skulle kunna hålla reda på så värdsliga ting som
lagar och sånt därnt jobbigt. Vi har ju fullt upp med vårt skapande,
kan inte alla fatta det. Vi är OUTLAWS!


Fick bland annat en stavmixer i julklapp. Önskade den aktivt, har
hört att de är helt suveräna vid matlagning. Som jag i och för sig
inte ägnar någon större möda åt. Men nu ska det bli nya tag, med
stavmixern ska jag bli kung i köket.
   Nå, läste lite i Philips manual till mixern, vad sägs om följande
mening i sitt spännande oavslutade skick: "Ta inte i knivbladen
(de är VASSA), speciellt inte." 
   En annan punkt lyder: "Handikappade ska bara tillåtas använda
apparaten under övervakning."
   Det där tycker jag låter lite intressant, vad menar de med
"handikappade"? Sinnessvaga? Rullstolsbundna? 
   Hur är det med barn? Blattar? Mikael Persbrandt? Kvinnor? Kal
Gustaf? Enarmade banditer? Knarkare? Tattare? Hysterikor? Muslimer?
Yngwie Malmsteen?
   Vad säger diskrimineringsombudsmannen?

Med stavmixern i högsta hugg. (Under övervakning, förstås.)

Eva Parker
www.parkerpop.com
arrow