Nyhetsbrev

• 40 - Hoppande köttbulle, gitarrsynt och lesbiska drömmar
• 39 - Knallgult, högvinst & juckdans
• 38 - Recension, råddare och mannen som sket på sig
• 37 - Rocktåget, lesbisk rock och stjärtfett
• 36 - EuroSonic och skrämselmusik
• 35 - Konserter, grobianer och smink
• 34 - Hackershat, hallongelé och fulkärringar
• 33 - Gig på gång
• 32 - Parker live & otrogna drillsnäppor
• 31 - Skam och räkfrossa
• 30 - ZTV, snoppbrott och Nasty Girls
• 29 - Nysläpp, Shakira och flugsex
• 28 - P3, mobbnings-TV och krönika
• 27 - Flipp eller flopp, fotsvett & nötter
• 26 - Amerikanska hyllningar, gul vinyl och Bert-stjärt
• 25 - Video, tjockisar och Dogge
• 24 - Ändrad tid och goth-Reine
• 23 - BumtsiBum needs you och hor-Carola
• 22 - Vinnare, The Ark och snusk-Janne
• 21 - T-shirts och dans
• 20 - Tävling, slentriansex och resturin
• 19 - Pride, Radio Sthlm och krocket
• 18 - Video, bantningssex och utmärkelser
• 17 - Naturahushållning, Britney och kamp
• 16 - Makthavare, recensenter och spyor
• 15 - Video! Utvik!
• 14 - DoG släpps idag! + Vickan, Kikki etc
• 13 - Foton! Musiktidningar! Tatueringar!
• 12 - Drapera bålen i svart!
• 11 - Nakenchock! Skyl dig med t-shirts
• 10 - Parker-knappar!
• 9 - Parker dissar monarkin
• 8 - Parker skaffar muskler
• 7 - Digga Ugly
• 6 - Parker hatar posten
• 5 - Parker Theme
• 4 - Parker rekommenderar
• 3 - Parker gästar musikbyrån
• 2 - Parker rör på sig i svartvitt
• 1 - Parkers första nyhetsbrev

Tävlingen är avgjord. Att det handlade om en musiker från Nick Caves Bad Seeds var 
flera på det klara med, men det gissades hej vilt på vem. Korrekt svar är Thomas 
Wydler, trummis (vilket är en baggis att räkna ut om man har Murder Ballads i sin 
ägo, ett antal röster gör Bob Dylans "Death Is Not The End", och Thomas är en av 
dem.) 
   Rätt svar på den frågan och utslagsfrågan om ett av hans sidoprojekt togs av en 
enda person, nämligen Fredrika som alltså vinner. Det rätta svaret är att bandet 
heter Die Haut och plattan med all grymma gästsångare heter Head On.
   Men jag höll på att fuska in Mattias som segrare, han var nästan korrekt hela 
vägen och motiveringen om "Varför Parker?" löd: "För att ni får en att vilja hoppa, 
dansa och kasta tegel av lycka! Och att Eva är snygg!" (Den här killen har fattat 
vem som är enväldig domare...) Dessutom kompletterade han med ett litet skönt 
groupieserbjudande i ett ps och sånt ger naturligtvis grava pluspoäng. Men nära 
skjuter ingen vinyl, som det heter.
   Grattis till Fredrika!

Är fyra på Stora Journalistpriset-vinnaren Mats Olssons årsbästalista över "Årets 
läsning". Före Ed McBain. Det känns stort. Mycket stort.

"Grattis tjejer - Ni är julens vinnare" trumpetar Expressen glatt. Varför? Jo, 
undersökningar visar att män köper dyrare julklapppar än kvinnor. Jaha. 
Undersökningar visar också att män tjänar bättre än kvinnor. Kan det finnas något 
samband eller är män helt enkelt mycket mer generösa och godhjärtade? Jävla 
idiotundersökning. "Grattis". Till vad då? Att ett par tusenlappar mindre i månaden 
en gång om året kompenseras med en extra julklapp, kanske ett sladdrigt 
Babydollnattlinne i taskig nylonkvalité med matchande fisrosa trosa från HM. 
Expressen borde piskas med grovsalt.

Insåg varifrån The Hives hämtat inspirationen till sina scenkostymer när jag tittade
på juldagsfilmen "Black Jack". Dansbandskillarna hade nämligen på sig vita byxor, 
skor och strumpor och till detta svart skjorta med vit slips. Festligt.

Gud vad jag hatar gnällande av typen: Ser jag tjock ut i den här, syns finnen, är 
den här frissan ok? Ni vet. Själv ljuger jag alltid och säger, nej nej nej, din bak 
ser inte alls jättefet och lönnigt gigantisk ut i de där brallorna, bara lite skönt 
mullig och det finns ju jättemånga som gillar sånt. I latinamerika, bland annat. 
(Jag förstår inte varför jag är så ensam.)
   Såg för övrigt mig själv på en dv-upptagning nyss från giget i Linköping. Det 
var en veritabel chock. För inte minns jag att vi hade ett förband. Som jag trodde 
att vi hade när jag såg en liten fryntlig köttbulle med alldeles för stora 
insektssolglasögon hoppa upp och ner. Och i vissa vinklar såg ju snoken fan 
gigantisk och jättekonstig ut. Men sedan kände jag igen den "kritvita gapsången" 
(copyright: Nostradamus Pettersson) och insåg att den lilla hoppande grodan var jag.
Och insåg varifrån jag hämtade inspirationen till "Big Nose" - jag gick väl förbi 
en spegel, helt enkelt.
   Jag är ju lång och slank. Outsägligt vacker. Trodde jag. Men det här borde jag 
inte skriva. Kommer ihåg när Eva Dahlgren pratade ut om komplexen för sina stora 
öron. Jag hade aldrig tänkt på dem innan, men efter det såg jag att hon har de 
största öron jag någonsin sett. Sannolikt skulle de platsa i Guiness rekordbok. 
Sedan dess är jag alltid lite rädd för att hon ska lära sig att vifta med dem. För i
så fall så kommer hon att lyfta från marken, fångas av jetvindar och slungas in i 
något svart hål, någonstans. Och det vore väl ändå synd.

Robinson skildras i Expressen: Att stå med armen upp i vädret är en "dödstävling". 
Klene Nicklas pallade inte svälten, han blev lite hängig och fick plockas ut, 
naturligtvis var han "dödssjuk". Några karlar går på en expedition i djungeln (utan 
kameror) och skryter om hur farligt det var - i djungeln fanns det ju både spindlar 
och stup, häpp! - och deras små promenader i grönskan beskrivs som "livsfarliga 
utflykter". Rapporteringen synes mig något överdriven.
   Själv tycker jag att det är trist att kvinnor och män tävlar mot varandra på 
samma villkor i utpräglade fystävlingar. Det har noll underhållningsvärde att se på 
en dyktävling där det är givet på förhand vem som skall segerns sötma smaka. Klart 
att Charles vann duellen. Den gamle surkuken. Fattar han hur ofrivilligt komisk han 
är? Jag älskar hans sammanbitna bitterhet, hans totala brist på humor och 
självdistans.

Ibland skulle jag vilja vara en liten fluga på en vägg och höra hur snacket går. För
hur lät det när manuset till Sugababes video Stronger presenterades? "Jo brudar, jag
tänkte att ni har små schyssta toppar på er och så sjunger ni och kollar trånande in
i kameran i coola miljöer typ bilbaksäten, soffor och annat cosy. Och sen tar vi 
lite fina bilder med kamera uppifrån när ni duschar. Eh, ja, ni får ha era små 
toppar på er, givetvis. Och sen så slänger vi in en scen där ni är strippor i 
strassbehåar och dansar lite porrdans runt stänger, låter inte de toppen?!" Och 
Sugababes bara: Visst, grymt!!
   Eller gick det till på något annat sätt?

Har ägnat lite tid åt att bläddra igenom ett sådant där litet häfte med 
reklamerbjudanden som då och då dimper ner i brevlådan. Bland annat kommer tidningen
Elle med ett prenumarationserbjudande. Inte nog med att man får Gucciparfym (5 ml = 
en droppe, cirka), senaste numret lockar bland annat med: Yrke: Bordellmamma, 
Festknarkar dina vänner? samt 23 sidor som tar fram "ditt nya sköna jag". En punkt 
lyder "Större bröst med sug" (?!).
   Tidningen Residence lockar blivande prenumeranter med en väska (asful), Geerups 
bokklubb lockar med en väska (asful), Tjejklubben Sisters lockar med en väska 
(asful), tidningen Hennes lockar med en... sminkväska (asful), Kalle Anka Pocket 
lockar med en ryggsäck (asful). Jag ska tala om för er var alla dessa väskor (som 
påstås vara värda hundratals kronor) hamnar. På loppmarknader. Där ligger de och 
försäljarna som inte blir av med alla vidriga väskor försöker pracka på sina kunder 
dem som "premier" när man handlar en sprucken vas för tre kronor. Men inte ens då 
blir de av med dem. 
   Sedan skeppas de iväg till tredje världen vilket är förtryck. En sak är att 
svälta, men att göra det med en ful bokklubbsväska som enda ägodel är förnedrande. 
Hallå alla marknadsförare på alla bokklubbar, sluta med alla dessa väskor som ingen 
vill ha. Och säg som det är, ni har köpt dem i Asien för 2,25 kronor styck.
   Tidningen National Geographic blev jag sugen att ta en prenumeration på, men de 
vill tydligen inte ha mig som prenumerant. Tröjan man får som premie visas på en 
flinande tönt till karl och finns bara i storlekarna m, l och xl (för herrar, antar 
jag). Vi som är damer i xs eller möjligen s göre oss alltså icke besvär.
  Dessutom erbjuds man i dessa häften en prenumeration på strumpor! Vem fan 
prenumererar på fula strumpor? Världen är sannerligen full av mysterier.

Arbetet med nya låtar pågår. Sitter just nu och sliter med texten till "Wish I Was A
Lesbian". En artikel i Svenska Dagbladet om tonårstjejers sexerfarenheter gav mig 
det slutgiltiga bränslet till den sista versen. Man får ta inspirationen där man 
hittar den. För inte har jag väl funnit den i min egen säng?

Vi funderar också på hur vi ska utveckla vårt scenframträdande. Klaus känner sig 
lite sugen på en gitarrsynt. Men en sådan hängande på magen kan han ju han och 
Carlos spela med ryggarna mot varandra, han kan väta sitt ena finger och peka med 
det på publiken samtidigt som han fladdrar med mustaschen och juckar lite skönt, ja,
det kan bli grymt. När vi får råd så...

På återhörande nästa år! Låt det bli gott.

Eva Parker
www.parkerpop.com

Nu har världens snyggaste singel kommit. Från nya lilla bolaget Banana Party i 
Norge. I genomskinligt plastkonvolut ligger en genomskinlig knallgul vinylsjua. Vi 
finns på ena sidan med "Let's Go To Bed" och på andra sidan huserar Norges coolaste 
band Surferosa med "Long Lust". Plattan är limiterad, finns i 500 numrerade ex. Och 
nu kan du vinna en skiva genom att mejla svaret på följande fråga:
   För drygt ett år sedan var Australiens grymmaste rockstjärna tvungen att skjuta 
fram USA-delen av den pågående världsturnen på grund av 11 september-dådet. Vi 
passade då på att bjuda in en av hans bandmedlemmar till vår studio för insjungande 
av en duett samt lite allmänt skönt jammande. Jodå, musikern med den sköna tyska 
brytningen kom till oss, och han och hans flickvän fick slagga i min säng medan jag 
tog soffan. I fem dagar. Jo, vi fick lite gjort. Studioskrammel, videomys, 
promenader och museumbesök. Sånt man gärna sysslar med i kulna november. Flickvännen
var föresten Einstürzende Neubautens absolut första basist och hon agerade tekniker 
när vi jammade och är sugen på att remixa oss. Men vi är inte helt inne på remixer, 
i alla fall inte än. Som vi brukar säga: Varför inte göra låten bra första gången? 
Nå, nu ska du med hjälp av lite ledtrådar gissa vem denne musiker är:
   Han är med och sjunger några strofer tillsammans med PJ Harvey, Shane MacGovan,
Kylie Minogue, Anita Lane och Blixa Bargeld, på ett albumspår på en platta som kom 
1996. Vad heter musikern och vilket instrument spelar han? Får vi mer än ett rätt 
svar avgör följande utslagsfråga: Denne musiker har haft många egna sidoprojekt. I 
ett av dem släppte han 1992 en platta där han bjöd in en massa gästvokalister. Några
av dem är: Debbie Harry, Kim Gordon, Alan Vega och Jeffrey Lee Pierce. Vad heter 
plattan och bandet? Får vi in fler än ett rätt svar även här så avgör följande: 
Varför Parker? Bäst motivering vinner.

Jag måste än en gång säga att jag älskar att få mejl. Och besvarar alla, såvitt jag 
vet med mig. Förra veckans kommentarer kring recensenten Tobias "Nostradamus" 
Pettersson som visserligen skriver att vi sopar banan med The Sounds (vars "Hit Me" 
är en av årets låtar, tycker jag), men sågade mina sånger väckte en östgöte på 
utskickslistan till liv. Vederbörande skriver:
"Fenoment Tobias råkar alla ut för.. Han är den direkta anledningen till varför de 
flesta banden i Linköping väljer att inte meddela den lokala tidningen Corren om 
spelningar o nya skivor etc. Hans recensioner är helflippade och hopplöst dåliga. 
Vet inte hur han lyckades nässla sig in på tidningen. Misstänker oegentligheter..."
   Och vari dessa oegentligheter består i har vi haft en nöjsam korrespondens om 
(där jag lät mina bittra och småsinta sidor blomma ut, härligt!), till slut enades 
vi om att det förmodligen är så banalt som att Pettersson ligger med redaktören. 
   Men jag tillstår att jag blir förtjust så fort vi får en recension, oavsett vad 
det står. De taskiga får mig att hämndlystet jobba ännu hårdare, de bra ger mig råg 
i ryggen. Och jag är inte ensam om att känna så, inser jag när jag läser boken om 
Göran Kropp: En kvällstidningsjournalist ifrågasatte att han skulle använda utlagda 
stegar över en glaciär när han skulle bestiga Mount Everst vilket fick till följd 
att han bestämde sig för att inte göra det, ett beslut som var både livsfarligt och 
dåraktigt. Men Kropp fixade det. Och så dog han på en träningsklättring. Det är så 
sorgligt att jag bara vill gråta. Kropp var cool. Och när han klättrade och allt var
urjobbigt, var hämtade han kraft då? Jo, i medhavd musik. Förstås!

Häromnatten inträffade det otroliga: När timmen var sen köpte jag mig en 
tunnbrödsrulle med räksallad och vad fann jag mitt i majonäsen och kålbitarna om 
inte en liten räkstjärt! Jag jublade tills jag kom på att det var ju inte alls bra. 
Chansen att jag nu skulle vinna på min stående lottorad blev ju i och med detta lika
med noll. Två osannolika högvinster på en och samma vecka, nix, det går ju inte 
alls.

Årets låt? Hmm, för min det blir det nog "The Ketchup Song". Hörde den första gången
i somras när jag ensam luffade ner till södra Europa där jag slogs med en rånare 
(han vann, satan!), dansade på sköna klubbar och var på trumfester med hippisar i 
vars hus jag sov på en lagom fräsch madrass i ett rum med fem andra och bara med 
nöd och näppe klarade mig undan de huvudlöss som drabbade värdarna. Oj, lång 
mening...
   Nå, jag blir fortfarande glad när jag hör Ketchupsången och dansar tvångsmässigt 
töntdans. Och texten som bara forsar fram, omöjlig att uppfatta, är ju på sitt sätt 
helt genial. Fast det är klart, Nellys "Hot In Here" är ju grym den med. När jag hör
den börjar jag tvångsmässigt dansa "sexig" juckdans. Om jag är ensam, vill säga. 
Oerhört bra den med. För att inte tala om Millionaires "Come With You". Et cetera...

God Jul till alla Parkers små älsklingar out there!

Eva Parker
www.parkerpop.com

Vi har efter vår spelning Linköping fått vår första live-recension. Och nu borde 
jag göra som de gör i bioannonserna, bara plocka ut det göttaste. För där står till 
exempel: "Det handlar om energifylld charmig punkpop", "Parker sopar banan med 
likartade kollegor som exempelvis The Sounds" och "Eva ger järnet på scenen". 
   Min röst beskrivs som "kritvit gapsång" och det är väl en korrekt analys - i min 
strupe vibrerar inga kolsvarta stämband och jag tar i mer än jag viskar. MEN, Tobias
Pettersson skriver: "Torsdagens spelning på Herrgårn var bara bandets tredje gig 
hittills. Vill man vara lite elak kan man säga att de inte behöver anstränga sig, så
länge inte låtarna är bättre lär det ändå förbli både okänt och obokat."
   Oooops! Nu vaknade prinsessan på ärten, rättshaveristen och mordmaskinen Eva 
Parker till liv. Som ensam ansvarig för alla texter och melodier blir jag ju galen. 
Första reaktionen är den som skallerormshonan överväger när hennes ringlande 
småbebisar blir angripna: Ska jag personligen leta upp Tobias och slänga kattbajs i 
hans brevåda? (Det är väl det de gör, ormarna?) Men när det förorättade raseriet är 
över blir jag jätteknäckt och letar fram ett rejält rep men hittar ingen stadig 
ladugårdsbjälke att slänga det över (jag är för urbaniserad),  sedan skruvar jag 
loss dammsugarslangen i syfte att med lite gaffatejp sätta fast den runt avgasröret 
(tills jag kommer på att jag inte har någon bil), för att fega ur alldeles när det 
kommer till rakbladsövningar.
   Så jag tröstar mig med bland annat följande:

"Briljanta melodier, som dänger till en mitt mellan ögonen."
Lennart Persson, Feber

"Vad vi har här är ingeting mindre än en fullkomligt oemotståndlig fusion av 
påträngande, taggig punk och söt, blyg pop, spikrak och skruvad på en gång, 
fullsprängd av suveränt spetsiga melodier och gitarrslingor som surrar som ilskna 
bålgetingar i hörselgångarna."
Per Bjurman, Aftonbladet

"Och låtarna! Yes! Det här är ett band med oerhört stark känsla för melodier och 
träffande texter."
Anna Hedlund, Sonic

"Stökig, kaxig och söt pop'n'roll som väl närmast påminner om ett Donnas med bättre 
låtmaterial." 
Anders Nunstedt, Expressen

"Energi, attack och skramliga gitarrer blandas med ruskigt catchy refränger och Eva 
Parkers skira sång."
Cecilia Lundblad, Aftonbladet

Ja, det är väl ord som dessa (och en fet knippe till) som jag får trösta mig med när
Tobis "Nostradamus" Pettersom spår att vi inte har någon chans framöver på grund av 
svagt låtmaterial. 
   Fuck you, Nostradamus Pettersson!

Nytt Robinson-utvik. Gäsp. "Jag visar mer i TV", säger Jennie, apropå bilderna i 
Cafe där hon rejält mejkad står bräsande på alla fyra iklädd leopardunderkläder och 
högklackade stövlar med linnets tunna axelband halvvägs nere. Jaha? Idiot. Jag blir 
så trött på denna spelade enfald. Har man en magisterexamen i naturvetenskapliga 
ämnen fattar man skillnaden.

Och nu vill jag att ni slutar läsa. För nedan följer en vämjelig och otäck historia 
helt utan poänger. Skyll inte på mig om ni fylls av avsmak. Varning är härmed 
utfärdad.
   Nå, det hela börjar med att Klaus av sin vän, låt oss kalla honom "gitarristen", 
får höra om hur det gick till en morgon då sagde gitarrist befann sig på turne med 
en svensk popstjärna.
   En morgon ligger gitarristen i det rum han delar med en man som framdeles kommer 
att benämnas "dåren". Bredvid  sig har gitarristen en ljuv flicka, de pussas och 
viskar ömma ord till varandra, stämningen är mycket romantisk. Då knackar det på 
dörren, de har nämligen alla beställt upp frukost. Dåren störtar upp ur sängen 
invirad i ett lakan, allt för att hänsynsfullt skydda omgivningen från åsynen av 
hans extremt lurviga och nakna kropp (det här är mannen som bekräftar sambandet med 
våra nära besläktade kusiner aporna).
   Men att balansera invirad i ett lakan med en enormt vällastad frukostbricka visar
sig vara en uppgift övermäktig dåren. Lakanet faller och brickan störtar med full 
kraft ner på hans stortå. Det gör djävulskt ont. Faktiskt så ont så att han 
omedelbart skiter på sig. Gitarristen sa:
- Ja, den romantiska stämningen tvärdog. För mitt bland cornflaksen så låg den där. 
Bajskorven.
   Jag vet nu vad ni tänker: En osann skröna. Så tänkte även Klaus fast det var hans
gode vän som drog historien. Men fortsättning följer: Klaus ser popstjärnan med band
uppträda på typ okej-dagen på Gröna Lund, alltså på någon sådan där tillställning 
som bara bevistas av flickor i de lägre tonåren (och Klaus och skyll inte på mig, 
jag kan inte ha honom i koppel jämt, det är högt i tak i den här orkestern!). Och 
trots att bandet bara är på scen i några minuter för att playbacka till en låt så 
måste dåren hitta på något tokigt, så han näckar. Ja, han står där helt oblygt och 
svänger så det dingelidongar i klockspelet, till småflickornas fasa (snart kommer 
statistiken vad gäller tonårsflickors senarelagda sexdebut att förvåna en bunt 
forskare, sanna mina ord!). 
   Och senare träffar Klaus på dåren på ett hotell och vad gör han då? Hehehe, ja, 
det kanske jag berättar i ett annat nyhetsbrev om jag är på det humöret. Sammantaget
kan man säga att Klaus slutsats efter dessa möten med dåren är: Jo, det är nog sant 
som det berättades. Med skitkorven bland cornflaksen.

Vi funderar på vad vi ska ha för stiliga kläder på oss när vi gigar i Holland. Klaus
känner sig lite sugen på en vit kostym, kanske med sammetsfluga till. I dessa 
jc-estetikens slafsiga tidevarv vill vi visa respekt mot publiken med de stiligaste 
av gå-bort-kläder. Var köper man en vit kostym billigt (som i ultrabilligt)? Är det 
någon på listan som har en gammal avlagd dylik så byter vi gärna en mot, tja, en 
Parker-badge?

Ojojoj, nu har jag gjort bort mig, vill jag lova. Efter förra nyhetsbrevet, där jag 
skrev angående vårt gig i Hultsfred att vi hade med oss "en fantastisk 
råddare/chaufför/tekniker", har vi blivit bombhotade (i det närmaste) av nämnde man 
eftersom vi hade fräckheten att kalla honom RÅDDARE. Vilken blamage!! Herregud, det 
finns ju faktiskt vissa hierarkier att ta hänsyn till. Det var ju VI som var 
råddare, han rattade lyxvanen och kranade ljud. Shit, jag krälar i nybörjargruset 
och ber om förlåtelse. Det pinsamma misstaget ska aldrig upprepas.

Den näpste och underdåniga råddaren,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. I själva verket är jag mycket tacksam mot Tobias "Nostradamus" Petterssons för 
hans elaka ord. Vem råsliter nu hårdare än någonsin med nya låtar så både den 
kroppsliga och mentala svetten stänker, tror ni? 

Pps. Jag tror det var Madonna som någon gång sa typ att det hjälper inte att 
nittionio människor gillar det man gör, det är den hundrade ogillande personen som 
man går och tänker på.

Rocktåget rullar igen. Budgetvarianten. Vi har precis spelat i Linköping och 
Göteborg och insåg att det blir för dyrt med nuvarande gager att hyra bil och 
chaufför (körkort är dessvärre en bristvara i detta band) som vi gjorde när vi åkte 
ner till Hultsfred. Då hade vi med oss en fantastisk råddare/chaufför/tekniker som 
med sina goda kontakter ordnade fram värsta vanen med breda läderfåtöljer, porrig 
belysning och speglar och vi var så lyckliga och sa: Detta sätter ribban. Och den 
ribban krälade vi med god marginal under när vi tre åkte tåg med tio kollin (trummor
och gitarrstärkare lånade vi på plats eftersom någon har stulit Carlos footswitch 
till stärkaren, mer om det längre ner).
   Framförallt sträckan Linköping-Göteborg var en smula ansträngande. När vi vaknade
på hotell Östergyllen, som ligger ett par hundra meter från stationen, så kändes det
lite onödigt att ta taxi en så kort sträcka så vi baxade med oss allt och gick. 
Själv kom jag undan med en ryggsäck, en väska över axeln och två gitarrer. Carlos 
och Klaus knäade fram som två slitna packåsnor med orgel, rullbandspelare och 
allsköns pryttlar och grejer. Sedan upp på tåget och böka. För att snabbt hoppa av i
Nässjö och kånkande på dessa tio kollin leta upp en... RÄLSBUSS för fortsatt resa. 
Rockrälsbussen, vad säger man om det? Tung rock'n roll?
    Men naturligtvis var det värt det. Och i Götet så ramlade vi iväg på en 
efterfest på Första Långgatan i något sorts legendariskt partyhus där det var gott 
om tovigt hår och billig öl. Hannes Westberg var där och stuffade och en del lokala 
popstars. 
   När Klaus lite senare än oss andra kom dit och gick in på innergården så hörde 
han ett stilla strilande mot ett biltak och spanade uppåt. På fjärde våningen (det 
var typ loftgångar) stod en vingelpelle och pissade bekymmerslöst rätt ner. Fräscht.
Och på andra våningen hängde i samma ögonblick en snubbe över räcket och spydde över
en annan bil. Jag vill härmed varna bilägare för att parkera på denna innergård. 
Samt be alla vilt pinkande män att slå en knut på snorren tills en toalett är i 
sikte. 

Den historiskt bevandrade dokusåpakändisen Robinson-Emma har efter sin 
pattförstoring nu även låtit blåsa upp sin mun. Hon säger: 
- Det känns visserligen som om jag har en banan under läpparna, men den känslan ska 
gå över. Den här behandlingen är precis som smink.
   Personligen håller jag mig till läppstift. Och konstaterar att Emma valde metoden
att spruta in ett ämne i läpparna som man med tiden kissar ut. Kan upplysa om att de
som vill ha en bestående fläskring runt garnityret kan låta operera in sitt eget 
fett från exempelvis baken eller kaggen i lipsen, kirurgen snittar med skalpell, tar
en sträng fett och korvar in i en uppborrad kanal i läpparna. Tänk på det nästa gång
ni hånglar loss med ett par svullna läppar - ni kan kyssa någons stjärtfett!
   Allvarligt talat, jag begriper ingenting eftersom jag tycker att den där svullna 
läpplooken ser rätt vidrig ut, framförallt när man på sådana där uppumpade lips 
kletar hudrosa färg med rikligt med glans på, de typiska utvikningsläpparna, ni vet.
Och då ser ju käften ut som en svullen och blöt ingång till något som på 
kvinnokroppen sitter några decimeter längre ner. Men det är väl det som är meningen.
Suck it, woman!

Rubrik i DN: Spararna skyr aktiemarknaden. Ja, nu när aktier kostar nästan ingenting
vill ingen köpa. Men när de stod som högst ringlade köerna långa. Logik?

Jag kan inte rå för det, men varje gång jag hör de stadiga karlakarlsrösterna i 
Hammerfall närmast beskäftigt sjunga "Hearts on fire, hearts on fire", blir jag full
i skratt. Visst, plattityder låter bättre på engelska än på svenska, men ändå. 
Herregud, tänk om de jättetuffa hårdrockarna i sina brutala outfits skanderade 
"hjärtan i brand, hjärtan i brand"! Jag kan inte låta bli att fnissa.

Malou von Sivers, en av de mest överskattade journalisterna på TV (amatörmässig 
intervjuteknik, yes sir!), intervjuar en kvinna vars man bytt kön och nu är hennes 
fru. Kvinnan berättar utförligt om saknaden efter sina mans kropp och problemen på 
de sexuella planet. Malou ler som en byfåne och säger typ:
- Och allt har bara varit oproblematiskt?
   I en intervju i Aftonbladet säger hon att hon aldrig tittar på sig själv i TV med
förklaringen "jag tittar bara på det som är fel och fult och lyssnar inte på 
intervjun." Eva Parker säger: Snälla Malou, du ska titta på intervjuerna och det som
är fel och fult bör åtgärdas, det kallas självkritik och utveckling och vore en 
välgärning mot oss tittare. Och lyssnar på intervjun gör du ju uppenbarligen inte 
ens i intervjusituationen.
   Varje gång jag genomlidigt ett intervjuprogram med Malou vid spakarna har jag 
lovat mig själv att det varit sista gången. Jag förnyar härmed löftet.

Att det hitintills bara är söta popflickor som vill pussas efter gigen har jag 
berättat för mina lesbiska väninnor. Samtliga ska nu skola om sig till popartister. 
Pekoralpoeterna, de tondöva och rytmiska analfabeterna inräknade. Varning utfärdad. 
Om några år kommer genren "lesbisk rock - hellre än bra" att vara här. Och då har vi
ändå redan nu bandet Strula Med Siri som jag har sett live (och i vars sättning 
tvärflöjt och akustiska gitarrister med munspel i stålställning runt halsen ingår). 
Stilla viskomp, kontrabasen mullrar, tvärflöjten drillar och så lite bongos på det. 
Och låten Te som jag erbjuder några odödliga citat ifrån: 
Du är så vacker när du kokar te
så vacker men ingen får se
å vad du än gör så blir det gott
när du kokar te...
...Men jag hoppas det kommer en dag
när det blir bara du och jag
och en kanna te

Det hjälper inte att min inställning till lesbiska band som generell företeelse är 
ytterst välvillig. Det kan mycket väl ha varit det absolut sämsta band jag sett 
uppträda. Och då är konkurrensen om den titeln ändå enorm.

Nu har vi kollat alla möjligheter, men det är bara att konstatera: En TJYV var igång
på Debaser när vi spelade där. Alla Carlos nya effektboxar, stämboxen samt 
footswitchen till hans gitarrstärkare stals efter giget. Vi är ju så himla naiva och
orutinerade att vi inte fattar att man inte kan lämna sånt på scenen när man gått 
av, de är ju så små saker att de kan stjälas och tämligen diskret fraktas ut under 
en tröja under pågående kväll. En dyrbar läxa för ett fattigt band. 
   Om tjyven mot all förmodan har ett samvete så lämnar tjyven tillbaka åtminstone 
foot-switchen - den måste annars beställas från USA och är helt värdelös utan den 
stärkare som fortfarande är i vår ägo. Dessutom försvann Carlos brillor, de tjusiga 
rariteterna med några decennier på nacken som han hade på sig på omslaget till 
Delusions Of Grandeur. De har ett högt affektionsvärde. Vi vill gärna ha dem 
tillbaka. Dumpa på Fritz eller nåt, vi ställer inga frågor. Please.

Eva Parker
www.parkerpop.com

Som sagt, den 5 december spelar vi på Herrgårn i Linköping och den 6 december på 
Pusterviksbaren (Playground) i Göteborg. Välkomna. 
   Den 10 januari representerar vi Sverige tillsammans med Mando Diao och Marit 
Bergman på Eurosonic, en festival i Holland för branschmänniskor som beskrivs enligt
följande: "This is the place where representatives from the international live music
industry scout for new talent". Mycket spännande, det blir - om inga nya spelningar 
kläms in - vårt fjärde framträdande någonsin. P3 kommer att vara där och spela in 
konserten. Kul!

Det är med band som med förhållanden som trampat på i evinnerliga tider, kom jag på 
häromdagen när vi i bandet tjafsade om någon skitsak som ett inbitet gammalt par: 
Man känner varandra utan och innan. Man delar allt. Utom ett spännande sexliv.

Vad är det för likhet på knarkare i Köpenhamn och Eva Parker? Svar: Vi står inte ut 
med att höra operettmusik och liknande hela dagarna. Så här ligger det till: I 
Köpenhamn har narkomaner stått och hängt på ett speciellt ställe vid tågstationen, 
vilket stört resenärer och stationsledningen. Ledningen kom på det ultimata tricket 
att bli av med de misshagliga personerna: Ur högtalare gasar de på med outhärdlig 
musik dagarna i ända.
-  Det är främst lite tyngre klassisk musik och marscher som vi spelar och så 
repeterar vi styckena allt oftare, berättar Benny Rinaldo för DN.
   Musik kan användas till mycket. Uppenbarligen. Som exemplevis tortyr!

Denna månad presenterar vi Bottom Ten istället för Top Ten. Mest låtar, men också 
lite annat smått och gott. En utmaning, som det heter, det finns ju så mycket skit. 
Men för att platsa på listan måste genomslaget ha varit stort. Det är också svårt 
att veta hur illa man tycker om nyskriven skit som pumpas just nu - det är 
klassikerna som lever i det allmänna och evigt återkommande låtmedvetandet som vi 
oftast pekar ut. 
   Att höra Whitney Houston waila sönder Dolly Partons fina I Will Always Love You 
för många gånger sätter den tryggt på listan fastän låten är bra - det fanns ju en 
tid när man inte kunde undgå att höra den skrikas sönder vart man än gick. 
   Och det finns naturligtvis sämre skådisar än Johan Wideberg. Men de kommer aldrig
längre än till en biroll i en Vår Teater-uppsättning i Flens Folkets Hus. Men Johan 
Wideberg har frontat i storproduktioner och med sitt nollställda fejs sabbat mången 
film. Tack vare namnet. Antar jag.
 Segraren i vår tävling om bäst motivering till usel låt är Jonas Sundström. Han 
skriver: 
"Sämst genom tiderna:
Dire Straits, Walk of Life.
   Mark Knopfler i mintgrönt pannband står och vickar på höfterna som ett mellanting
mellan Francis Rossi och Stig Strand...
Ett av hockeyomklädningsrumsrockens absoluta lågvattenmärken."
   Jonas hade också godheten att på min fråga om vem Francis Rossi är, skicka med en
bild på männen i Status Quo och peka ut honom. Det bandet, framförallt deras 
frippor, är sannerligen inte att leka med heller... Och Stig Strand är en skidåkare.
Otroligt vad mycket kunskap jag sprider i dessa brev!

Bono ska ut på turne i USA och prata om hiv/aids-situationen i Afrika. Där 
(i Afrika) bor tio procent av världens befolkning. Där (i Afrika) bor sjuttio 
procent av världens hivsmittade. Idag den 1 december är det den internationella 
aids-dagen. Det finns en del att tänka på. En kontinent håller på att ruttna bort i 
aids. Mellangenerationen dör ifrån småbarn och åldringar. 
   Jag har på plats sett det med egna ögon. Hört de drabbade berätta. Känt stanken 
från öppna varhärdar som äter döende, utmärglade kroppar. Hört avgrundsvrålen från 
de sjuka som ger luft åt sin förtvivlan. Tafatt hållit en hivsmittad, fattig mammas 
hand och försökt trösta utan att kunna när hon berättat om oron för sina barn nu när
hennes hiv börjat utvecklas till aids. Jag har aldrig känt mig så maktlös. 
   Bono: Respekt!

Dagens konstigaste mening står i Aftonbladet: " Barn är aidskatastrofens oskyldiga 
offer." Jag undrar: Vilka är aidskatastrofens skyldiga offer? Aids är en sjukdom 
belagt med ett starkt stigma, en sjukdom som kopplar ihop sex och död är komplicerad
att bemöta. Att på något sätt antyda - eller som vissa, framförallt krafter inom 
kyrkan, rent ut säga att detta är en sjukdom som drabbar syndare, gör att stigmat 
och myter får fortsatt fäste. Aftonbladet borde hålla sig för goda för att tala om 
oskyldiga offer eftersom det implicerar att det finns skyldiga offer. Basta!

Eva Parker
www.parkerpop.com

I lördags spelade vi på Fritz Corner/Debaser i Stockholm och det var så roligt att 
hälften vore nog. Ett skitbra förband hade vi, tunga Seven Feet Four från Västerås. 
Respekt! Och fullsatt var det, bara en sådan sak. 
   Att gå ut på scen och se en massa fina flickor längst fram varav flera i tjusiga 
Parker-t-shirts fick oss genast i rätt stämning. Jag vet inte hur många gånger jag 
gått på konsert och stått bakom en kompakt mur av snubbar i tvåmetersklassen (det är
så det känns i alla fall) och icke sett ett smack. Men i lördags så stod det mest 
tjejer längst fram och det kändes gott - att ha fri sikt på gig är ju himla trevligt
och tvåmetersmän ser ju alltid hur som helst (vi gillar naturligtvis även 
tvåmetersmän, bör vi väl förtydliga!).


Veckans grobian: Vakten på Fritz/Debaser som nekar vårt fan Alex att komma in med 
hänvisning till att det är en och en halv timme tills han passerar den magiska 
18-årsgränsen. Tack vare detta fick Alex bara se sista låten på giget, tack så 
mycket. Var fanns hjärtat?


Den 5 december spelar vi på Herrgårn i Linköping och den 6 december drabbar vi 
Pusterviksbaren, Playground i Göteborg.


Visst är det beklämmande när kompisar är ihop med idioter. Skrev en låt om detta som
vi för första gången framförde i lördags, Let Go heter den. Vill rekommendera den 
till stackars Madde, ty Expressen skriver: "Sedan en tid har Madeleine på eget 
initiativ försökt avbryta förhållandet med Erik. Men det verkar som om Erik inte är 
med på dessa noter, han tycks vilja fortsätta relationen." Jag citerar mig själv (ur
refrängen):


Let go
let go
he's nothing but trouble
listen to me now
let him go


Ska bli intressant att se vem näste man till rakning är. Men det blir väl som 
vanligt någon dryg brat med attackkrage och missklädsam Sturefrilla. Eller kommer 
Madde att chocka och förälska sig i en våldsam vandal, en lönnfet fortkörande 
knarkare med kronofogdeskulder med, för omväxlings skull, rötter i arbetarklass?


Vi slipar som bäst på våra Top Ten-listor för december. Normalt sett är det ju vårt 
forum för hyllningar, men nästa månad vänder vi på steken och presenterar 
Top Bottom:  Vi kommer att lista särskilt avskyvärda låtar, et cetera. Och nu vill 
vi ha lite tips från er: Vilken är världens sämsta låt? Bäst motivering vinner ett 
fint signerat Parker-fotografi.


Nedan en krönika som varit publicerad i V-music, den där fina gratistidningen man 
kan få i skivaffärer:


Smink... Såg just No Doubts video "Underneath It All" där Gwen Stefani ormade 
omkring i pråliga utstyrslar, som alltid snyggt råsminkad. Videon igenom. Ja, för så
är det ju. I slutet av videon är hon visserligen "osminkad" men det vet man ju - 
inget är så knepigt som att se "naturligt" vacker ut. Istället för att smaska på 
smink i en massa granna färger i upplösningen av videon är det hudnära nyanser som 
gäller.
    Gwen lurar inte mig - när hon studsar omkring i oskuldsfullt vitt och frågar om 
hon duger som hon är så svarar jag: Hur skulle jag kunna veta det? I starkt motljus 
med utfrätt sken, fett med smink med den enda skillnaden mot tidigare att 
läppstiftet nu är naturfärgat istället för knallrött, gör att det är omöjligt att 
svara på frågan. Men ok, Gwen, du duger, du verkar ju vara en riktig scenapa, vad 
jag har sett i andra videor (jag är mycket svag för entertainers som verkligen 
jobbar på scen). Fast någon bra låt har jag inte hört sedan duetten med Eve.
   Smink på män är ett kapitel för sig. Jag gillar det. Fast jag vill att det ska 
synas, ska det vara så ska det. Rejäla kajallager, nagellack, allt funkar med mig. 
Nästan. För jag har kommit på att "naturlig sminkning" (se ovan) känns lite 
tveksamt. Detta efter att flera gånger sprungit på en svensk sångare med den 
vackraste av röster som alltid har så rejäla lager med underlagskräm och puder att 
det är lite läskig kärringvarning på karln (jag vill i sammanhanget nogsamt påpeka 
att för mig är "kärring" ett könsneutralt ord). Alltså, det här är killen som inte 
drar på med svart och kulörta nyanser, utan snubben som försöker se naturlig ut men 
istället ser ut som en tantig vaxdocka. No good, säger stilpolis Eva Parker barskt 
och beordrar mascara på. Eller ingenting. Det går lika bra naket.
   Nå, det bästa försköningstricket är dock solglasögon. Alla ser coola (eller 
snarare, coolare) ut i solbricker. Det är ett obestridligt faktum väl belagt i 
otaliga vetenskapliga undersökningar. Hur snygga ögon man än har - självlysande blå,
 intensivt gröna eller pepparkornsfärgade - så finns inget så läckert som en 
döljande vägg av tonat glas. Jag menar att det dessutom är spännande och en smula 
eggande enär ögonen är själens spegel. Att inte veta hur fuktiga och djupa brunnarna
är vara mycket stimulerande för fantasin. 
    Solglasögon är dessutom bra för den lata sminkaren: Rött på läpparna och resten 
kan man skita i om man klämmer på sig ett par rejäla doningar som täcker större 
delen av ansiktet (och får en att se ut som en ondskefull insekt), man ser angenämt 
hårdspacklad ut i alla fall. För att inte tala om hur praktiskt det är i lägen då 
ögonen är lite "trötta" efter gårdagens kalas som drog ut lite längre på tiden än 
vad som var meningen. Då, om inte annars, är de oumbärliga.


Eva Parker
www.parkerpop.com

Vår server har blivit hackad, så om ni undrar varför ni inte kommit in på vår 
hemsida har nu svaret. Och har ni skickat mejl till oss de senaste dagarna så måste 
ni skicka om dem - sedan i fredags har vi inte fått något. Men nu är allt som det 
ska igen. Hata hata hata!! alla jävla små "snillen" till hackare. Stegling känns som
ett lämpligt straff...


Som sagt: Nu på lördag spelar vi i Stockholm, vårt första gig någonsin efter vår 
smygspelning för några veckor sedan i Hultsfred. Fritz's Corner heter arrangören, 
Debaser (som ju är titeln på en av Pixies absolut bästa låtar) är platsen, adress 
Karl Johans Torg 1-3, T-Bana: Slussen. 22.30 är det dags att kliva på, sägs det. 
   Klaus har redan börjat öva poser och kammat vax i mustaschen, Carlos är som 
vanligt gravt nervös och ordnar med pressvecken på finbyxorna (och lovar att inte 
spela tvärflöjt) och själv har jag varit bortrest i några veckor och trimmat upp 
kondisen. Vi är, med andra ord, taggade. Varmt välkomna!


Den kända multiartisten Denlilla Valgren viker ut sig igen. Om detta intervjuas hon 
i en kvällstidning. Tyvärr har viktiga delar av intervju fallit bort, men jag 
publicerar här som en tjänst till er alla den fullständiga intervjun:
Du är visst helt naken?
- Ja, men jag håller händerna för tuttarna, jag är trots allt 52 år och har ammat 
sju barn. Demilio och jag är som frögurkor fast vi inte ens är ihop, jätteitalienska
med en stor familj och en massa pasta och olivolja, urmysigt! Nå, tuttarna, det vore
förödande att visa dem eftersom jag inte har opererat dem. Det skulle inte vara bra 
för bissnissen alls, man vet ju vad som gäller. Så jag håller för dem och kikar in i
kameran så där lite skönt villigt, liksom älskar med kameran. En del av oss har den 
där kontakten med kameran, typ är vän med den. Och sen ska man veta att det finns 
nakenbilder på mig från när jag är riktigt, riktigt liten. Bara några månader - men 
det skriker de orakade feministerna minsann inget om fast de vet att ungar och Pippi
kan vara jätteporriga. Det visade ju han, den där konstnären vad han nu hette, säger
hon med uppspärrade ögon som en uppblåsbar docka.
Som sagt, på flera av bilderna har hon kastat bikiniöverdelen. Men hon tycker 
inte att det blir grovt.
- Nej det är sunda, fräscha, glada bilder. Härliga bilder att runka till, helt 
enkelt. Men feministerna tycker väl att man ska sova med händerna på täcket, hahaha,
frigida torrfittor är de allihopa. Men jag tycker att man måste tänka på dem som har
det svårt och inte får sätta på en snygg kändistjej som jag, man måste värna de 
fattiga, gamla och fula. Ja, tänka på dem som sitter i rullstol och har det 
eländigt, säger Denlilla allvarligt.
Nye pojkvännen Jonas Lemholm, 19, håller visst med?
- Absolut, han har sett bilderna och tycker att de är jättefina. Alla hans kompisar 
är jätteavundsjuka på att han får spänna på mig, men då tröstar han dem och säger 
att de i alla fall kan ha mig för sig själva precis som de behagar. Jag ler ju och 
är villig för dem närsomhelst, fast jag hemma kan gå runt i fula myskläder med fett 
hår och snyta min sjutton barn och fräsa surt att jag inte vill när "Lemmen", som 
jag kallar honom, är pilsk.
Denlilla är trött på att kritiseras för att hon viker ut sig.
-  Diskussionen är löjlig. Arga feminister med vårtor och skägg kommer det tyvärr 
alltid att finnas. Killar däremot verkar inte alls ta så illa vid sig av sånt här, 
de verkar se på det på ett annat sätt. Herregud, de kan ju ta bilderna för vad de 
är, typ dra en skön taja och och sen är det bra med det. Rödstrumporna är bara 
avundsjuka. När, jag säger som Sensuella Isabella: Gå till ett solarium och känn er 
lite fina, fulkärringar!
Anledningen till utviket/kalendern är att hon lanserar sin egen bikinikollektion 
"Pilskini" till nästa års badsäsong.
-  För mig känns det naturligt att hoppa i tygtrasorna själv. Fast mest är det 
naturligtvis för att tjäna rejält med stålar. Det är ju huvudsyftet. Men det är 
också kul att se vad de kan göra av ens sletna kropp och fejs i retuschen, i sminket
och i ljussättningen. Men jag är trött på att bli kritiserad, det räcker ju med att 
visa sig i Café så blir man anklagad för att man viker ut sig. Herregud, det är ju 
ett modemagasin för män. 
Och män är storkonsumenter av bikinis?
- Eh..., jag tycker att vi ska tänka på dem som har det svårt. De som sitter i 
rullstol. Och tycker om att klä sig i damkläder. Jag har inga problem med att män 
går runt i min kollektion. Som jag brukar säga: Jag vill bara tjäna pengar!


Robinson har dragit igång. En av deltagarna lyckas få till det så här i en och samma
intervju angående sina silikonbröst:
"Jag tycker det blir helt sjukt när man gör det för ung. Det är en massa risker 
inblandade, du utsätter kroppen för konstiga material." (denna kvinna har opererat 
in hallonggelé för trettiosex tusen spänn i pattarna).
Strax senare säger hon:
" Självklart har jag fått en del riktigt negativa kommentarer om att jag opererat 
mig. Det är faktiskt mest tjejer som reagerar på det sättet. Jag tror att det 
grundar sig i att de är avundsjuka."
   Hmmm, det kanske är så att en del tjejer tycker att det är lite synd att idealen 
för kroppen nu är sådana att man måste  ta en "massa risker" och utsätta kroppen för
"konstiga material", för att duga? Sedan är det frågan om hur avundsjuk man är på 
kroppar som börjar se lite saggiga ut men där tuttarna står ut som två 
spärrballonger med skinnet stramt stretande runtomkring. I omklädningsrum kan man få
se syner som är lätt bisarra, meddelar er egen lilla privatfluktare...
   Hur som helst, om jag var med i hallongelé-kvinnans Robinsonlag skulle jag nog 
efter viss tids svält börja fundera på om den där hallongeggan var ätbar. Har den 
kommit in i kroppen bör den kunna komma ut. Hallongelé med lite kokosmjölk tycker 
jag låter mumsmums!


Skådespelerskan Noomi Rapace intervjuas i novembernumret av Nöjesguiden. Hon läser 
aldrig recensioner eftersom hon är "rädd för fåfänga och självgodhet, det tar död 
på allt". Själv läser jag recensioner just för att smörja fåfängan och få känna mig 
som ett fantastiskt geni. Alternativt för att få hata idioter till recensenter. Men 
jag har väl inte kommit så långt i min utveckling som Noomi, hör bara: "Teatern är 
för henne ett möte, skådespelaren möter sig själv, sina medspelare och sedan 
publiken i en kedjereaktion som, om kedjan håller ihop, ger något till alla." 
   Parker säger: "Gigen är för Klaus, Carlos och Eva en skitrolig egotripp och ett 
sätt att få ha kul, vråla, parta och dricka arrangörssprit, att få möta sina mest 
primitiva sidor tillsammans med snygga groupies och, om kedjan håller ihop, få lite 
fart på skivförsäljningen."


Rubriker vi vill se:


Nya Robinson mycket mesigare!


Torsten Flink nykter och i tid.


Nya plattan blir mer polerad med snällare gitarrer. Mer produkt, liksom.


Kramkalas i Farmen!


Robotarna på Migrationsverket utbytta mot människor.


Parker toppar alla listor.



Eder egen lilla fulkärring,


Eva Parker
www.parkerpop.com

Nu är det bestämt! Det eminenta bokningsbolaget Monstera med säte i Göteborg och 
Uppsala ska ta hand om våra bokningar framöver. Ni som är sugna på lite Parker på 
scen kontaktar dem lämpligen på följande sätt: Telefon 031-12 07 92, eller mejlar 
dem på adress emil@monstera.se. Ni kan också gå in och kolla deras hemsida på 
adressen www.monstera.se
   Andra band de bokar är exempelvis The Sounds, CDOASS, The Klerks, Dynamo Chappel 
och The Concretes, så vi känner att vi är i gott sällskap.
   Två spelningar är satta: Lördagen den 23 november är vi stolta att meddela att vi
 gästar Fritz på Debaser i Stockholm. Entré är 50 kronor för medlemmar och 80 kronor
 för icke medlemmar. Den 5 december blir det Herrgårn i Linköping. Mer detaljer i 
kommande nyhetsbrev.


Vår gula vinylsingel som skulle släppas tillsammans med Surferosa via det 
Norgebaserade bolaget Banana Party i november, är försenad. Nytt releasedatum är den
 10 december.


Det droppar in sköna pressklipp lite nu och då, detta är ur Svd 1/11 2002:
 

nöje listar | I lurarna i New York 
Parker 
Delusions of grandeur (Parker pop/V2) 
Sen leverans från amerikansk indieleverantör, men i oktober vet jag att detta är 
årets bästa platta. Och inte för att Parker är svenska, döljer sig bakom 
solglasögon, har pseudonym och låter väl starkt influerade av Blondie och Ramones. 
Eva Parker må skriva politiskt korrekta nyhetsbrev, men inte ens hon själv kan komma
ifrån att hon sjunger som en Debbie Harry- och Nina Hagen-kloning på amfetaminrus i
karamellbutiken. Vem behöver Hives och Le Tigre när det finns Parker. 


cyril Hellman 
Vår man i Det stora äpplet 


Fortsättning följer,


Eva Parker
www.parkerpop.com 

Ända sedan vi släppte Aderpale i slutet på december, har folk varit på oss. Så 
tidigt som i januari tog pigga Storsjöyran kontakt och ville boka oss till sommarens
festival, och efter det har en strid ström av arrangörer kontaktat oss. Klubbar, 
nationer, KB, Fritz, festivaler och en massa andra, vilket vi varit grymt glada och 
smickrade för. Men vi har icke varit beredda att kliva på live, av diverse olika 
anledningar. Men nu vill vi! Nu vill vi JÄTTEMYCKET! Faktum är att mödisen precis 
har spruckit, och det gav mersmak.
    Jo, första gången live ville vi smyga på helt oannonserat, så vi drog till 
Hultsfred häromveckan och lät Rockparty deflorera oss på sin onsdagspub. Vi ber om 
ursäkt för att vi inte sagt något här i brevet, men vi ville vara nervösa i fred och
testa tekniken. Som trasslade. Ja, men nu vet vi i alla fall hur man inte gör med 
viss elektronisk utrustning (vi är ju ett avancerat high tech-band). Och jag ska 
absolut passa mig för att kasta mig in i Carlos gitarr, sno micksladden om dess hals
och dra. Ostämda gitarrer är föga lustiga... Men Carlos fick visa vad han gick för 
och panikstämde på ett litet kick mitt i en låt.
   Klaus trivdes, han kände sig mycket uppskattad när en samling brötiga karlar 
visade hårdrockstecknet och skanderade "mustaschen, mustaschen" (jag vill i alla 
fall tro att det var Klaus som avsågs). Med innerlig värme besvarade han hälsningen,
det var nästan lite religiös mansgemenskap med erotiska homoundertoner där.
   Kul var det, fin efterfest var det, och Dungen (han spelade efter oss, 
rajdidajdadidaj) trampade iväg i sina träskor efter giget, kvarlämnande sina öl i 
sin loge vilket alerta Parker snabbt konstaterade. Och den mjöden gick icke till 
spillo. (Gissa föresten vilket band som värmde upp i sin loge i kalla lysrörs sken, 
och vilka som mös i fin gemenskap i sin loge med tända värmeljus. Som vi Parkers 
brukar säga: Vi tål att tittas på, fram med strålkastarna, bara!)
   Hur som helst, vi ligger i förhandlingar med ett antal bokare, och snart bestäms 
vilka som kommer att sätta Parkers framtida gig. Kommer att meddelas via 
nyhetsbrevet och då är det bara att efterfråga oss via dom så kommer vi! I november 
hoppas vi för övrigt kunna gästa Norge, vår första vinylsjua släpps då där via 
labeln "Banana Party". Och i januari ska vi en sväng till Holland, det är redan 
bestämt. Alltså: Parker på g, förhoppningsvis snart på en scen nära dig...


Jo, resan till Hultsfred väckte vissa minnen till liv hos Carlos. Han är den ende av
oss som tidigare gästat Hultsfred off season, och hans minnen därifrån är inte 
enbart angenäma. Han såg allt framför sig i enstaka snapshots: Bild ett: Carlos har 
en vän med bil. Vännen har flickvän i Hultsfred. Carlos har en flaska vermouth. 
Carlos snabbtömmer flaska med vermouth. Bild två: Vansinnesband på scen. Bild tre: 
Carlos håller om en varm flicka, söker avskildhet. Hittar en dörr. Går in. I ett 
soprum. Men vännens flicka. Slutscen: Dagen efter. I bil med "vän". Kompakt tystnad.
   Som jag brukar säga: Så kan det gå när inte soprummet är låst.


Rubrik i DN: "Drillsnäppan otrogen för att undvika inavel". En forskargrupp under 
svensken Donald Blomqvist ledning har studerat otrogna pippifåglar (tänk att ha 
detta som yrke!!) och kommit fram till att honorna kuckilurar vid sidan av. I större
utsträckning om hanen de är ihop med är deras släkting, allt för att undvika 
banjospelande drillsnäppkids med utstående öron. Detta har man kommit fram till 
genom bland annat DNA-analys av ungarna. 
   Att hanarna vänstrat lite hur som helst har man vetat tidigare, de vill ju föra 
generna vidare i så stor utsträckning som möjligt utan att behöva lägga ner så 
mycket jobb, som Donald insiktsfullt säger (han kanske även har studerat arten homo 
sapiens?). Men vilka har fåglarna vänstrat med? Ungmör eller gifta 
drillsnäppsfruntimmer? Kanske har drillsnäpporna värsta swingerspartyna?! Donald, 
jag ger dig här helt nya forskaruppslag!


Er scensugna,


Eva Parker
www.parkerpop.com

Så har vi då skämt ut oss i Bumtsibum. Fått stryk av The Mo. Det känns outhärdligt! 
Förnedrande! Vi gick dock in i det hela med friskt humör, och när vi fattade att det
vankades extrapoäng om man sjöng med så sjöng vi med. I allt. Även när vi inte kunde
ett smack. Vi tjoade på bäst vi förmådde, fjäskade och dansade och försökte hångla 
upp domaren på toaletten (det är så jag säger det, eller åtminstone minns det) och 
fick trots allt en del poäng. 
   Vissa drog in mer poäng i laget än andra. Klaus var först på en (1) fråga. Han 
tog Le Tigre och grämde sig efteråt för sitt bonniga uttal (hans franska är lite 
rostig). Men vad var väl det mot detta: "Märy Djaj Bläjdjch". Skriker en idiot. Jag.
"Märy Djäj Blajdch", rättar programledaren Tobias Kagelind diskret, "nej, det är 
fel". Sitter med knallrött fejs i en månads husarrest efter den blamagen...
   Till vårt försvar ska dock nämnas att The Mo var fyra personer mot Parkers tre. 
Och att de tog fler poäng på grund av att de kunde drilla tvärflöjt så att självaste
Dungen säkert darrade i sina proggiga träskor, samt var kvickare på att känna igen 
introt på East 17 och deras "House Of Love". När jag tänker på det känns skammen 
genast lättare att bära.


Är normalt sett ingen fanatiker av tidningarnas sportsidor, för att uttrycka det 
försiktigt, men Expressens Mats Olsson spelar ju i en helt egen liga där till och 
med fotboll helt plötsligt kan kännas intressant. Jag begriper ärligt talat inte hur
karln bär sig åt. Nåväl, han har ju tidigare i sin spalt rekommenderat vår platta 
och i söndags skrev han, följande: 
"... Malena Rydell är alltid läsvärd i Dagens Nyheter...
 ...detsamma gäller Eva Parker i gruppen Parker. Ni kan läsa henne på 
www.parkerpop.com eller numera också på www.sourze.se."
   Skrytigt att skriva här, men det skiter jag i. Jag blev allt lite mallig, det 
erkänner jag. Falsk ödmjukhet är för övrigt inte mitt mest framträdande 
karaktärsdrag vilket jag ibland ärligt sörjer. En framskjuten haka provocerar förr 
eller senare till stryk. Men det är smällar man får ta. Och lyckligtvis är mitt 
läkkött förhållandevis gott. 


Den krönika som härförleden publicerades på Sourze finner ni nedan. Där skrev jag ju
bland annat att det är en fördom att framstjärt doftar räkskal. Min krönikörkollega 
på Sourze, den mediekritiske journalisten Dan Josefsson (som bland annat vunnit 
stora journalistpriset för sitt avslöjande av hur Aftonbladet hanterade den så 
kallade nazistaffären) har initierat reagerat på vad jag skrev: 
   "Vad gäller räkskalen har du naturligtvis generellt rätt. Men under vissa 
speciella omständigheter, bland folk som inte gillar att tvätta sig och/eller saknar
vatten så kan fenomenet faktiskt uppstå. En del psykotiska tjejer som låg inne när 
jag jobbade på psyket luktade räkfrossa lång väg. Man vande sig."
   Tja, själv har jag erfarenhet av arbete inom äldrevården (något jag delar med 
många popstars in spe, såvitt jag förstår) och med tanke på vilka doftsensationer 
jag där råkat på bland de som inte är överdrivet noggranna med, alternativt inte 
vill eller kan sköta den personliga hygienen så kanske jag får backa en smula. 
Faktum är att jag drabbats av stank förorsakad av den mänskliga kroppen som varit så
fasansfull att mina näshår krullat sig, rent av frätts sönder. Tvål och vatten, mina
vänner, det är grejer det!
Här följer krönikan:


När uttrycket pk, alltså "politiskt korrekt" för hundra år sedan lanserades så var 
genast reaktionära krafter igång och lyckades få det till ett sorts nedlåtande 
skällsord fast uttrycket används om allt som är humanitärt och gott: kamp och stöd 
till minoritetsgrupper, svaga, utsatta - ja, ni vet. Själv kallar jag mig gärna för 
politiskt korrekt utan att darra på manchetten. Jag är seriöst pk, fattas bara. 
Därtill är jag helt inkonsekvent i min person, i mina görande och låtande. Och min 
humor. 
   Det sägs att god humor sparkar uppåt, och nog skrattar vi alla gott när maktens 
brallor dras ner och en kängas rejäla avtryck syns på dess välgödda skinkor. Men vem
är jag att alltid vara pk och bara skratta där det är lämpligt. Den som säger att 
jag hörts flabba hjärtligt när förnedrande blondinskämt dragits kan förmodligen inte
anklagas för att fara med osanning. Men jag vill snabbt säga till mitt försvar att 
flera av mina bästa älskare... ooops vad jag slinter med fingrarna, här var det halt
som flickan sa, jag menar naturligtvis VÄNNER! - har varit blondiner. Och en del av 
dem använder vätesuperoxid och är det således fortfarande och de har alls icke alla 
varit intelligensbefriade. Lite småkorkade möjligen, somliga av dem, men inte mer än
vilka råttfärgade stackare som helst. Vi svartskallar spelar ju därvidlag i en helt 
egen liga, men vi ska inte se ner på andra, det vore mycket dumt och fördomsfullt av
oss.
   Fördomar är för övrigt intressant: Det gäller att hela tiden vara på vakt mot 
sina egna. För den största fördomen av dem alla är ju att tro att man inga har. Vi 
som kommit en bit på civilisationens stig, vi som alltså är pk, vi ska inte slappna 
av, klappa oss på bröstet och tro att vi är fina och fullkomliga varelser befriade 
från fördomar. Inte ens när vi får dem bekräftade. När det exempelvis nyss 
avslöjades att John Major, som tidigare var konservativ premiärminister i 
Storbritannien, hade en älskarinna i fyra år så skulle det vara lätt att sucka att, 
jaja, så är det ju: När politiker i England ertappas med handen i kakburken så 
luktar det räkskal om det är en konservativ politikers pullfinger och pengar om det 
är en labour-politikers. Och det är ju JÄTTEFÖRDOMSFULLT att tänka så. Det kan ju 
faktiskt vara precis tvärtom.
   Dessutom, när man tittar på Majors antisexiga och knastertorra uppenbarelse med 
uggleglasögon så är det ju lätt att tycka att han ska vara glad över att han är gift
och därmed kanske följaktligen får komma till i sovrumsmörkret efter lördagsgroggen,
hans enda möjlighet till ett nyp. Men nu är det ju faktiskt som så att det inte bara
är snygga filmstjärnor och popstars som får kopulera i annat än barnalstringssyfte 
inom äktenskapet, det är något som nästan alla sysslar med inklusive ens föräldrar, 
vilket ju är fullkomligt FASANSFULLT att ens tänka sig. Har folk ingen skam och 
anständighet i kroppen?!
   Och nu undrar jag hur många det är som noterat att jag lanserade en gammal sliten
fördom ovan? Ok, låt mig slå fast följande: Framstjärt luktar inte räkskal, det om 
något är en fördom. Min lesbiska väninna som dessutom är en hängiven vegan skulle 
naturligtvis aldrig kunna lyckliggöra sin tjej hela vägen upp i så kallad "brygga" 
om så vore fallet. Nu är det bevisat. Nu är det sagt. Framstjärt må dofta, dock icke
räkskal. Snipp snapp, et cetera.


Eva Parker
www.parkerpop.com

I kväll måndagen den 7 oktober på ZTV kl 22:05 är det dags: Se Parker pulvrisera 
The Mo alternativt Parker snöpligen posera i dumstrutar i musikfrågesportprogrammet 
Bumtsibum. Ni kanske har sett trailern där en mycket nervös, närmast katatonisk 
Carlos försöker betvinga en tvärflöjt till lydnad, samt alla Parker lyckligt hoppa,
jag själv tydligt inspirerad både modemässigt och tävlingsinstinktmässigt av Björn 
Borg 1977 (mitt vita pannband fick jag till så där fint med en "hårhatt" som liksom
buktade ovan bandanan och fick mig att se ut som en mumsig svamp, typ. Det är i 
alla fall vad jag vill tro. Den som säger "byfåne" gör mig mycket ledsen.) Repriser
kommer på fredag och lördag.


Vissa saker vill man inte föreställa sig med sin livliga fantasi. Expressen 
rapporterar om Dieter Bohlen i tyska duon Modern Talking som hunnit bli 48 år, och 
som TVÅ gånger brutit penisen mitt i akten.
- Jag höll på för fullt när det plötsligt lät "pffff". Jag fick vanvettigt ont och 
blödde som bara den. "Lille Dieter" blev blå och svart och såg ut som en död ål, 
säger den  större Dieter. 
   Eva Parker säger: Neeeeeej, jag vill inte veta. Dessutom: "Pffff"?!?


När jag lite lagom rättshaveristiskt gnäller så brukar det hända saker. Som när jag
klagade på att vi inte hade råd att göra en video och Dead Frog Records, som även 
är ett produktionsbolag för videor, erbjöd sig att göra en till oss gratis. När jag
klagar på att vi säljer för taskigt så mejlar ett antal människor att nu ska de ut 
och handla presenter (ni som bor i urskogen och har frågat hur man får tag på den, 
det är bara att gå till nätbutikerna, där finns den. På Ginza finns det dessutom 
kvar några ex av vår i övrigt slutsålda "Aderpale"). 
   Någon föreslår att vi ska dundra på med lite sköna personangrepp, sånt väcker 
uppmärksamhet i pressen. Ja skratta ni, killen var ny prenumerant! Det mest 
konkreta mejlet var dock från Petter som mejlade över en V75-rad. Dessvärre glömde 
jag att lämna in den. Och nu vill jag inte att du, Petter, mejlar och säger att den
hade inbringat miljoner. Det skulle jag inte överleva.


"Hon ålar sig i regn, får smisk, tar sig på brösten och juckar mot ben." Oh, vad 
kan det vara? En kvinna drabbad av en naturkatastrof, ett misshandlat barn, någon 
som kollar cancerknölar och en pilsk tax? Fel, fel, fel! Aftonbladet beskriver 
Christina Aguileras nya video. Jätteinnovativt, Christina, grymt fräscht! 
Zzzzzznark.


Förra Fröken Sverige, Malin Olsson säger i Expressen att frökenuppdraget inte har 
det minsta att göra med den stundande popkarriären. Ett av bevisen för detta är att
hon sjöng i kyrkokören som liten. Det är vad jag kallar tung bevisföring. Nåväl, 
Malin berättar vidare:
- Vi heter ju Nasty Girls, och musiken är lite nasty, lite tuff och frän. Inte så 
att vi säger dumma saker precis, men det är mycket attityd och musiken är en 
blandning av många olika stilar, säger Malin.
   Lite nasty, lite tufft, lite fränt. Men inga dumma saker! Eva Parker can't wait!


Att få mejl är överhuvudtaget kul, ett av de intressantare jag fått är från en av 
mina flitigaste mejlkompisar som berättar att en av hennes vänner har toppat ett 
blandband med sexlåtar med vår "Let's Go To Bed", men att hon tyckte att den rent 
textmässigt var lite tveksam ur feministisk synvinkel om man började dissekera 
refrängen: Jag sjunger ju att killen ska slita av mig kläderna samt sina egna, och 
då blir det könsstereotypt eftersom mannen då blir aktiv och kvinnan passiv, fick 
jag veta. Först blev jag fan stum, sedan skrev jag tillbaka att de får passa sig, 
det finns gränser för hur långt man kan övertolka saker och ting. 
   Nu när förlamningen släppt vill jag passa på att säga att om det kniper så kan 
jag både pilla upp någon annans gylf samt min egen om så skulle krävas. Rent 
hypotetiskt, vill säga. Om jag någonsin skulle gifta mig och bestämma mig för att 
alstra barn, alltså. I övrigt tar jag bestämt avstånd från osedligt snuskande.


Moraliska hälsningar med händerna på täcket,
 

Eva Parker
www.parkerpop.com

Vår Delusions of Grandeur re-releasas nu eftersom vi har fått en så stilig video 
att komplettera plattan med. Nysläppet görs också för att stimulera till någon 
sorts intresse för plattan. För trots alla läskigt bra recensioner så säljer vi 
nada. Vi ligger inte på några listor, vi spelas med få undantag i radio, vi har 
noll stålar till reklamkampanjer, vi finns med andra ord knappt. Och framtiden för 
Parker blir då knepig - visserligen kommer jag att envisas med att skriva låtar 
samt sjunga dem till den dagen jag dör, men ha råd att trycka upp dem på skiva kan 
jag ju bara glömma såvida jag inte ärver någon för mig helt obekant riking 
alternativt vinner på travet (hur nu det skulle gå till, har aldrig spelat på kusar
i hela mitt liv. Det kanske är dumt?)
   Så, om du vill göra en kulturens gärning, köp plattan och ge den till någon som 
kan behöva piggas upp (för du har den väl?!). Visserligen känns det smått rörande 
att få mejl från entusiastiska killar och tjejer som glatt berättar att de använt 
skolans dator till att bränna av plattan och sen spridit den till sina vänner, men 
feta på det blir vi ju inte även om viljan att missionera om Parker känns god.
    Så, om du inte vet vad du ska ge i namnsdagspresent/julklapp/födelsedagsgåva 
till feta släkten och vänkretsen, varför inte ge alla en riktigt bra platta som 
behöver all försäljning den kan få. Se det som en uppmaning och ett tips.


Såg just Shakiras video Objektion (Tango). Mycket underhållande. Där finns ett 
tecknat avsnitt där hon sticker hål på sin rivals uppumpade silikontuttar. Känns 
innovativt och fräscht när en storsäljande artist med humor och medvetenhet 
bokstavligen talat punkterar bisarra skönhetsideal. Dessutom dansar hon tango, och 
det är ju stil bara det. Heja Shakira!


Jag har blivit tillfrågad av nättidningen www.sourze.se om jag vill bli fast 
krönikör hos dem och har tackat ja. Vi blir fyra fasta krönikörer som var tionde 
dag blir publicerade vilket alltså betyder att jag var förtionde dag bidrar med ett
alster. Min krönikörkollegor är följande celebra personer: Hans Wiklund, Karolina 
Ramqvist och Dan Josefsson.
   För de av er som inte läst den krönika som jag publicerade på Sourze 
härförleden, en om snuskiga bananflugor och bögpingviner, här är den: 


Alla har vi hört mörkrets män och kvinnor gapa högt och skärrat om det onaturliga i
homosex, och deras hänvisning till djurens naturliga beteende där allt är så 
heterofint med hona och hane som väntar med sex till efter giftemålet och allt det 
där bullshitet. Numera vet vi att det finns fikusar även bland djuren, att det 
gruppsexas och allt möjligt annat "perverst". Och nu rapporteras om bananflugornas 
avancerade sexliv. 
   I forskarvärlden har det sedan länge varit känt att bananflugor kan vara homo 
eller bi (fluga vara bi - hahaha!), och nu har man undersökt komplicerade samband 
mellan styrningsprocesser och nervceller. En japansk forskare har med genteknik 
tagit fram en stam flugor och konstaterat att homosex kan ha att göra med vilken 
temperatur flugorna befinner sig i - är det varmt kliver bögarna ur garderoben, så 
att säga. DN skriver: 
   "Vid 30 grader började hannarna uppvisa  typiska parningsbeteenden genetemot 
andra hannar. De följde efter, grabbade tag, slickade den andra flugans könsorgan 
och gjorde kopulerande rörelser. Icke genförändrade hannar avvisade sådana 
parningsinviter. Men genförändrade hannar accepterade uppvaktningen och började i 
sin tur göra parningsriter mot en annan hanne. Följaktligen bildades långa kedjor 
och ringar av kopulerande hannar."
    Herregud vad avancerat, flugorna kör "tåget"! Och förspelar som fan. Vad kommer
härnäst? Blir det bananflugor som löser cancerns gåta och bygger bilar som drivs 
med vatten? Jag skulle icke förvånas. Men nu undrar jag vad honorna ägnar sig åt, 
ska man som feminist bli upprörd och konstatera att forskningen som vanligt är 
inriktad på män, deras kroppar och beteenden? Är det så att även vad gäller 
bananflugor så är den manliga medelålders kroppen normen? Var e brudarna?!


Nå, även pingviner uppvisar intressanta beteenden som borde få vilken kristdemokrat
som helst att hicka till och tänka om. I Kolmårdens djurpark hände sig detta för 
några år sedan:
    Två pingviner levde lyckligt tillsammans. Precis som alla par runt omkring sig 
så började de längta efter smått. De drömde och diskuterade, funderade och beslöt 
sig för att göra ett försök. Till sitt lilla rede lockade de till sig en hona, 
manspingviner är ju liksom mansmänniskor beroende av ägg för att föra generna 
vidare. Som ett litet lyckligt menage à trois delade de vardagen, i lust och... 
lust. Ägg lades och de sluga pingvinmännen lät i sin nåd honan vara med fram tills 
äggkläckningen, även om det - ärligt talat - var en smula onödigt. Ruva på ägg är 
ju något som en jämställd pingvinhanne självklart gör även i heterosexuella 
förhållanden.
   När honan så gjort sitt åkte hon ut. Det är som bekant inte helt enkelt att få 
ett tvåsamt förhållande att fungera, och tre...
 Visst lever de flesta pingviner i trofasta heterosexuella förhållanden livet ut, 
men inte alla. Som den unga honan som sällskapade med en gammal pingvinman och helt
plötsligt började flirta hårt och öppet med en hanne yngre än hon själv. Smart, 
hennes make gick så småningom bort och då hade hon redan fått den unge, virile 
hunken på kroken. 
   I djurens underbara värld, kan det uppenbarligen gå till lite hur som helst - 
precis som hos oss.


Slutligen, här sitter jag vid min dator och skriver om så pirriga grejer att jag 
nästan blir lite sugen... " följde efter, grabbade tag, slickade den andra flugans 
könsorgan och gjorde kopulerande rörelser". Herregud, ge mig en bananfluga NU!!


Eva Parker
www.parkerpop.com

Idag i P3: Jag bedömer låtar i Flipp eller Flopp någon gång efter 15:30.


Vår välgörare solglasögonsponsorn har slagit till igen: Fick just en rejäl 
laddning nya solbricker. Den blygsamma karln vill även nu vara anonym och inte ha 
något i gengäld. Vi i Parker älskar dig sponsorn!


I treans nya pratshow Hannah anser man: Mobbning, det kommer man tillrätta med 
genom... mobbning! Människor satt i studion utan att veta varför, någon figur från
lågstadiet i behov av terapi kom in och tog upp gamla oförätter från förr; lim på 
stolen och glåpord. De utpekade mobbarna kom inget ihåg, men röda om kinderna bad 
de om ursäkt för det som de inte kom ihåg. I övrigt hade de givetvis inte så 
mycket att säga. Här kan vi snacka om mobbnings-TV.


Veckans anletsuttryck: Juryn i Popstars som försökte hålla ansiktsdragen i schack 
när de förhoppninsfulla artist-wannabeerna fick fria händer i ett delmoment. Det 
ylades opera, visslades, blåstes ballonger och dansades "sexigt". Eva Parker 
hyperventilerar bakom skämskudden: Det var ren och skär fasa!
   Och som jag förutspådde i ett tidigare nyhetsbrev: Tjocktjejen med illrött hår 
åkte ut. Dock inte utan prut som alla andra, nä, här skulle förklaras och duttas i
det oändliga. Denna tämligen mediokra sångerska förutspåddes en strålande framtid 
som musikalartist, men tyvärr, i Popstars-formatet funkade hon ju inte (därtill 
var hon alldeles för fläskig, men det sades ju inte, naturligtvis).


Veckans taliban: Farmen-deltagaren Blondie, som bestämt och kategoriskt 
deklarerar: "Jag fixar inte kvinnliga chefer. Sen får de vara hur duktiga som 
helst." Blondie - synd att ett så vacker namn ska sitta på en så blåst och lönnig 
pajas med grisskärt fejs.


Veckans aha!: När jag var i Marrakech för ett tag sedan så köpte jag en liten fin 
nyckelring med en fryntligt leende karl på. Hans mustasch är av slaget 
imponerande, där ligger Klaus sannerligen i lä (Carlos tycker att vi ska smussla 
ner lite b-jäst i Klaus drinkar för att få fart på växtligheten). 
    Nå, vem den leende mannen är har jag inte haft en aning om. Förrän nu. När jag
gick till den libanesiska mannen (vars egen grånande snorbroms är i en klass för 
sig) som sular mina skor och tar kopior på mina nycklar fick jag förklaringen: 
Nyckeringssnubben är en synnerligen  populär syriansk sångare, och hans namn något
i stil med Rarbch (med reservation för att det är svårt med främmande namn, uttal 
och stavning...). Som jag alltid mycket beskäftigt hävdar: Var dag något nytt!


Veckans obegripligaste: Expressen lanserar en ny bilaga kallad "ego" som ska 
handla om "helhet, hälsa, harmoni". Här kommer ett tips om hur man varvar ner 
efter jobbet: "Titta dig lugn. Fäst blicken på något - en reklamskylt eller en 
blomma. Fokusera sinnena på föremålet. Mota bort tankar. Låt blicken bli mjukare. 
Lår kroppen bli mjukare och mer avslappnad. Andas djupt. Koncentrera dig på 
föremålet under några minuter. Lösgör uppmärksamheten."
   Jag fattar noll: Glo på en reklamskylt med en mjuk blick samtidigt som jag 
lösgör uppmärksamheten?? Vilken gallimatias! 


Veckans idiot: Den som lägger ut Martins "Dom Säger Att Alla Gråter" under titeln 
"Kom Igen Lena" på KaZaA. Så jävla überkorkat: Det får till resultat att man 
HATAR Martin!


Veckans tårar: Uppdrag Gransknings reportage om kvinnor som mördas av sina 
män/före detta män. Tanken på barnen som ibland bevittnat pappas slakt av mamma...
Bilderna... Rättsläkarnas utlåtanden, ett protokoll på en ihjälsslagen kvinnas 
skador var på tjugofem tätt skrivna sidor. Hur är det möjligt? Så fruktansvärt.
   Men varför lägga på "Every Breath You Take" med The Police stup i kvarten? 
Reportaget hade blivit starkare utan denna låt som slängdes in här och där som 
någon sorts effekt. Vissa saker talar för sig själv och behöver inte dramatiseras 
med musik.


De av er som springer in i skivaffärer ofta har kanske konstaterat av jag skrivit 
i en gratistidning som nyss utkom med sitt första nummer. Jepp, Eva Parker skriver
en krönika även där, hur ni än försöker undkomma mig så nog sticker jag fram min 
stora snok när och där du minst anar det: Beware! Nå, för de av er som inte kommit
över ett ex av den riksspridda tidningen kommer så här krönikan som jag fiffigt 
givit rubriken " Om det enklas svåra konst":


Vi har beskrivits som ett treackorsband. Fantastiskt! Vi känner oss smickrade och 
jublar. Att få till en sprittande låt på två, tre minuter som beskrivs som en 
treackordslåt är en svår konst. Framförallt när sanningen är en annan. 
   En rak stänkare som Let's Go To Bed (den enda låten på plattan som gör att vi 
fattar de eviga referenserna till Ramones) innehåller sex ackord, vilket är de 
minsta antal ackord som låtarna har på vårt album Delusions of Grandeur. 
   Sweet Lover of Mine, en pigg och rak rackare, skrev jag ursprungligen som en 
duett (men  världsstjärnan jag skulle sjunga med kunde inte komma så jag tog den 
själv). Då var tempot långsammare och ackorden fler och mer tjusiga. Den gungade 
nästan fram i något sorts soulsväng. Men det kändes inte Parkerskt alls, så vi 
speedade upp den och skalade ner ackorden till bara nio. Et cetera.
   Att begränsa arrangemang och pålägg är förvisso en konst i sig. I studion är 
det lätt att man frestas att fläska på med diverse garneringar och krusiduller. 
Man vill putsa och ta om. Pilla och dona. Och innan man hunnit besinna sig så har 
man fått till en sönderjobbad produktion, steril och trist i sin perfektion. 
Farligt.
   Som tur är var våra förutsättningar vid inspelningen risiga: Tidsbrist och inga
pengar till symfoniorkestrar och liknande. Vi slamrade på bäst vi hann och så var 
det bra med det.
   Därför känns det viktigt att vi raskt spelar in en uppföljare. Vi är ett band 
som i dagsläget ligger back ekonomiskt. Inte en enda sedel i överskott har det 
blivit. För risken finns ju att vi med en fet budget får Delusions of Grandeur 
(storhetsvansinne) på riktigt och kan finansiera idéer om att testa flashiga 
studios, harpspelare, barnkörer och tvärflöjtskvintetter i stor skala och göra ett
riktigt magplask till platta.
   Så jag känner mig en smula kluven till att uppmana er alla att investera i vår 
fantastiska cd som naturligtvis borde stå i var mans och kvinnas skivsamling. Blir
vi förmögna så finns risken för att vi återkommer med pompös smörja. Får vi inga 
stålar alls så blir det svårt att fortsätta. 
   Å andra sidan sitter vi på ett digert material redan nu och funderar på om 
nästa släpp inte borde vara en rejäl 5-cdbox med tidiga demos, alternativa 
tagningar och pre-Parkermaterial som vi alla kan bidra med: Klaus har ett 
kassettband från en aulauppspelning i sjätte klass där han ger en blockflöjt en 
rejäl omgång, Carlos tidiga övningssessions på mandolin går inte av för hackor och
själv kan jag meddela att det första läte från mig som finns filmad är när jag vid
ett års ålder avger en belåten rap som vittnar om att jag redan tidigt kunde låta.
Högt och tydligt, närmast flerstämmigt eftersom det small och puttrade från lite 
varstans. Kanske läge för en avsampling?
   Ja, jag förstår att ni redan nu vill lägga in en beställning på våra framtida 
släpp, men dessvärre är det omöjligt. Ni får nöja er med Delusions of Grandeur så 
länge.


Eva Parker
www.parkerpop.com

Nu på fredag den 27 september ska jag vara med i P3 i Flipp eller Flopp-juryn, 
alltså bedöma om de låtar jag får höra är hits eller inte. Någon gång mellan 15.30
- 16.30 sitter jag beredd med motorsågen och guldstjärnorna.


Nu är vår krocket-video på kopiering och snart sänds den ut till berörda 
TV-stationer.


Man inser att det händer mycket i världen när den ena kvällstidningens löp handlar
om listor på vanliga mediciner och den andra om hur man kurerar fotsvett. Förutom 
helt självklara tips om att man bör tvätta fötterna samt torka dem, så nämns två 
mer medicinska metoder: Iontophores, vilket är lika med "en svag likström som leds
genom patientens fötter." (!) En annan variant är Botox vilket är ett  nervgift 
som sprutas in i fossingarna. Botox är också vanligt bland kärringar (av båda 
könen) som förlamar ansiktet för att slippa rynkor. Nu vet ni det, stinkisar!
   Men fotsvettsartikeln får mig framförallt att tänka på mormor som en jul med 
sedvanlig knipslughet överräckte ett paket till en person i den yviga 
Parker-familjen. Mannen ifråga, känd för sin förmåga att kunna fräta sönder vilka 
skor som helst, öppnade paketet (inslaget i förra julens - eller möjligen 
förrförra  julens begagnade papper) och hittade ett par specialsulor inköpta 
gudvetvar. På dem stod: "Doftslukare med aktivt kol". Jag har ännu inte slutat 
skratta.


Victoria Silvstedt berättar i Expressen om sin senaste film (den där en snubbe som
en gång i forntiden spelade i Robocop, snaskar på hennes tuttar vilket 
kvällspressen frossat i med tydliga bröstsugarbilder): "Jag spelar Inga, ledare 
för ett bikiniteam vars helikopter störtar på väg till en tävling i Karibien. Vi 
räddas av en gay-kryssning. Roger Moore agerar fartygets homosexuelle kapten. Med 
på cruisen finns även ett gäng killar som hamnat på fel båt." 
   Eva Parker säger direkt: Det här är filmen som kan komma att klå 
"Mördartomaterna anfaller" och allt vad de heter. Fråga: Hur hamnade Roger Moore i
denna förnedrande soppa? Kronofogdeproblem? Senilitet? 
   Men allra roligast blir det när vår vän Victoria säger: "Men jag börjar bli 
mera picky än tidigare. Gör fler urval helt enkelt. Kvalitet i stället för 
kvantitet. Målet är fler seriösa roller, medverka i dramafilmer. Jag vill göra 
andra saker än spela den typiska svenskan på film."
   Jo, vi märker det, kvalité... Och den typiska svenskan? Inga som leder 
bikiniteam? Hahahaha!


Nyhetsbrevets stadigt igenkommande Patt-Sofia går på raggarstråt i Aftonbladet i 
en stor intervju (och berättar att sonen får " häftiga humörsvängingar och 
depressioner " när hans föräldrar får dåliga recensioner. Hur smart var det då att
flasha pattarna på Pride?) Sofia säger sig vilja publicera de barnböcker hon 
skrivit och leda melodifestivalen. Årets minst diskreta jobbansökan?


Det är inte alltid så lätt att vara 17 och rockens nya hopp, skriver Expressen 
(utan att riktigt förklara varför) om kanadensiskan Avril Lavigne som man gjort en
intervju med. Första meningen i texten lyder: " Hon är en av världens största 
artister."
   Onekligen ett rätt... eeehhhh, kraftigt omdöme om en människa som släppt en 
singel och ett debutalbum. Skriver jag, men vad vet jag egentligen, journalisten 
som intervjuat kanske lever i en verklighet helt främmande min, i en värld där 
denna Avril faktiskt är en av världens största artister. Eller också så är det 
annat som påverkar, så här skriver killen som intervjuade: "Plötsligt ler hon 
lite. Ett snällt leende som gör henne förunderligt vacker." 
   Ja, jag kan inte annat än rekommendera en läsning av artikeln. Dramatiskt byggs
ett tema på nötter upp i intervjun. Först: "Hon plockar upp en nöt i taget. 
Detaljgranskar den. De som inte duger sprätter hon iväg, ut i hotellrummet. De 
godkända nötstackarna tuggar hon i sig. Sakta sakta." 
   Ja, jag säger då det: De godkända tuggar hon i sig... Sakta, sakta... Flås, 
flås... Nämän! Vad skriver jag!!
   Sedan binds allt ihop i intervjuns slutmening: "Sedan sänker hon ögonbrynen och
sprätter iväg ännu en jordnöt."
   Jag är helt stum. Vad säger man om denna stilistiska uppvisning i en intervju 
om en av världens största artister?


Med en testad och godkänd i munnen,


Eva Parker
www.parkerpop.com

Min kloka mormor brukade bland alla sina talesätt ibland leverera följande lilla 
devis: Eget beröm luktar illa. Kanske är det därför doften av skämda ägg nu står 
som en sky kring mig? Nå, jag vet inte när ni sist kollade vår reviews-sida, men
två amerikanska recensioner som droppat in har inte direkt gjort oss nedstämda? 
Jag misstycker inte alls när någon exempelvis säger: 
   "Parker, like Björk, is Scandinavian, and as such their English intonation 
sounds similar - but there's more to the resemblance than that. Parker's voice 
share's Björk's instrumental qualities - it isn't just a person's voice, it's a 
dynamic part of the music. " 
   Kolla mer på  http://www.parkerpop.com/reviews.htm


Hip hip hooray, snart släpps vi på en gul vinylsjua av ett norskt bolag. I norsk 
press säger skivdirren för Banana Party, Sveinung Rindal, bland annat följande: 
   "...Parker, et svensk band som jeg har stor tro på, og som etter planen kommer 
på den andre Banana Party-singelen sammen med norske Surferosa."
 

Bert-stjärt Karlsson har många strängar på sin lyra. Bland annat så är han en 
mycket medveten stylist. Utan prut talar han om för de arma människorna i Fame 
Factory vad de ska ha på sig och inte. En kille får höra att hans skjorta inte 
duger. En annan uppmanas färga håret. Och med sin ypperliga fingertoppskänsla för 
mode säger han: "Anna-Klara vill jag inte ha i några blåjeansfärger. Hon passar i 
gult till exempel." Bert domderar på sedvanligt maner och glömmer dessvärre bort 
sig själv. Jag menar, hur ser karln ut?! 
   En annan sak, programmets egen käcka presentatör Patt-Sofia hade härförleden 
fläskat in kroppen i ett par glansiga plastbrallor med en liten topp därtill, allt
i läskig falukorvsfärg. En riktig rysare. Var befann sig stylisten Bert när han 
VERKLIGEN behövdes?


Gunnel Beskow heter en kärring som är psykoterapeut och klinisk sexolog, med egen 
mottagning i Göteborg. Hon är intervjuad i Expressen angående en dansk 
undersökning som handlar om att folk som lever i förhållanden onanerar mer nu än 
förr. Listiga Gunnel säger:
"Någonstans har männen förlorat sin maskulinitet. Det har sexuallivet förlorat 
väldigt mycket på. Egentligen är det kvinnosakens fel att männen blivit 
nertryckta. Det hade varit jättefint om männen hade fått fortsätta att vara män."
   Personligen tycker jag att mänskligheten förlorar på att skräcködlor med fina 
titlar ges pressutrymme att vräka ur sig en massa förhistorisk goja. 
   Beskow, ta dig i brasan (det är kanske just det du behöver!).


Victoria Silvstedt, som gjort sig en förmögenhet och namn på att med halvöppen 
mun (man ser ju så intelligent ut då) ligga och bräsa med benen i Playboy, har 
varit ute och kört bil. Hon säger:
- Jag trodde jag körde i 150 kilometer i timmen. Men jag körde i 150 miles i 
timmen (motsvarande 240 km i timmen, min anmärkning). En polis började jaga mig 
med sirenerna på och jag fattade inte först att han var efter mig. Jag är sådär 
svenskt naiv, skrattar hon (enfaldigt, min anmärkning).
   Svenskt naiv? Jag betackar mig. Victoria, jag undrar: Har silikonet börjat 
vandra i kroppen och intagit hjärnan? Du är dum som ett spån, bruden. Alternativt 
spelar dum som ett spån, och skrattar hela vägen till banken. Och inser om några 
år när plasten börjar hårdna och skinnet börjat skrumpna att allt har ett pris. 
Och att pengar inte är allt.


Eva Parker
www.parkerpop.com

Nu har jag varit och kikat på en grovklippning av vår video och till er alla säger
jag bara: Den som väntar på något gott... Nu skall den bara finpillas med, men om 
cirka två veckor bör vi ha den klar. Parker hjärta Dead Frog Records (som gör vår 
video gratis) = sant!


Ur Expressen:
"Det är klart att jag blev upprörd, jag hade redan hakklappen på mig och sög på en
kräfta när Margot och Gunnar kom och sa att jag inte fick sitta där jag satt."
   Alice Timander, 87 år, är på kalas och bråkar med Margot Trädgårdh, 78 år. Kul 
att damerna har barnasinnet kvar (sandlådan gäller än), men att Expressen 
rapporterar om käbblet är ju fantastiskt. Stora Journalistpriset nästa?


Aftonbladets rockrecensent Per Bjurman har gift sig. Kommer han att hålla tungan i
styr framöver? Är Håkan Hellström underrättad? 


Så har då nya Popstars-omgången brakat loss och jag kan bara inte låta bli att 
titta. Och förfasas. Och bli knallröd i fejan. Ideligen tar jag betäckning bakom 
en kudde och är ställföreträdande skämsare när förhoppningsfulla wannabes av 
varierande kvalla gör sitt bästa för att imponera på den töntiga juryn.
   Plattityderna haglar, falsksången firar triumfer och en gravt överviktig tjej 
får höra att hon inte är "pinnsmal" (vilken surprise för henne) men har en sån 
härlig utstrålning (för det är ju så det är - visserligen är alla fetknoppar lite 
korkade och karaktärslösa, men de är ju så himla goa och glada, eller hur!). 
Givetvis får hon gå vidare, juryn vill visa hur fin och god den är, men hand upp, 
hur många satsar ens en tia på att tjocktjejen vinner?
   Värst är dock nervositeten. De tävlandes stämband darrar, tuppar briserar i 
blyga halsar och texter glöms bort. Allt går rätt genom rutan och drabbar mig med 
nervös energi hemma i soffan. Fullständigt vedervärdigt. Jag kommer inte att missa
ett avsnitt.


Såg Patt-Sofia Eriksson leda Fame Factory och vid en audition sa jurymedlem Bert 
Karlsson med sin vanliga skoningslösa stil åt en skönsjungande söt tjej att hon 
måste gå ner i vikt eftersom de gör ett popprogram. Vad säger man? Karln hycklar i
alla fall inte. Men för jävligt är vad det är.


Veckans visdomsord kommer från Dogge Doggelito i Latin Kings som skrivit en 
debattartikel i Aftonbladet: "Det är dags för killarna här i Sverige att rycka upp
sig och stå upp för tjejerna. Är man tyst så är man medskyldig i utvecklingen av 
kvinnoföraktet. "


Puss puss puss på Dogge!


Eva Parker
www.parkerpop.com


Ps: Följ länken www.parkerpop.com/shop.htm och beställ en grymt tjusig 
Parker-tröja.

Nu på lördag den 31 augusti ska ju vi Parkers tävla i ZTV:s musikfrågesport 
BumtsiBum. Dessvärre har vi fått tiden framflyttad ett par timmar, men å andra 
sidan har nu fler sjusovare chansen att komma dit och titta. Dessutom, jag var nog
en smula otydlig i förra brevet, det är alltså bara inspelning på lördag, 
programmet sänds på TV senare (datum meddelar vi naturligtvis via nyhetsbrevet).
   Inspelningen sker mellan 15-16 och publiken ombeds vara på plats 14.30. 
Adressen är  Ryssviksvägen 2 i Finntorp i Nacka, Stockholm. Om man åker kommunalt 
så tar man sig till Slussen och går ner till bussarna som går mot Nacka. Alla 
bussar mellan nummer 404-422 stannar vid hållplatsen Finntorp, och därifrån är det
skyltat de cirka 200 meter som det är till studion.
    Den som vill vara publik kan mejla denna adress:
bumtsibum@spaderknekt.se
eller ringa Marcus Pettersson på  08/21 62 77. 
   Kom gärna och se oss spöa de inavlade supertöntarna i THE MO! (Äsch, skojar 
bara, jag sitter just nu och lyssnar på deras utmärkta "I'm Gonna Dance" och ser 
fram emot mötet. Faktum är att jag fruktar tävlingen, Moarna lär vara experter på 
Scorpions och Bonnie Taylor, och ingen Parker-medlem kan sägas vara något större 
kännare på tysk hårdrock och hesa engelskor...)


Rubrik i Expressen igår: 
"Prinsessa på farligt uppdrag"
   Nå, vad har vår djärva kronprinsessa nu gjort? Jo, hon har iklädd skyddsväst 
och "hjälm utrustad med mikrofon", fått åka lite pansarvagn, "letat minor med 
metalldetektor" (här var dock prinsessan klädd i en nätt liten blus och ljusblå 
byxor) samt gått på "promenad genom staden Pristina, tillsammans med brittiska 
soldater." Expressen påstår att hon i och med detta fått en "djupare insikt i 
militärlivet". Jojo. Farligt uppdrag? Hahahaha!!


Måste erkänna att jag hickade till när jag såg Dramatens annons om höstens 
premiärer: På en stor färgbild ser man Reine Brynolfssons gothsminkade fejs, och 
det må så vara, men han vilar kinden mot en kvinnas rejäla tutte, medan hennes 
andra bröst är helt exponerat med vårta, gård och allt. Har Dramaten SÅ taskigt 
med pengar och publik att man måste gå the Slitz-way?


Påminnelse: Följ länken www.parkerpop.com/shop.htm och beställ en grymt tjusig 
Parker-tröja.


Eva Parker
www.parkerpop.com

Nu på lördag den 31 augusti ska vi Parkers tävla i ZTV:s musikfrågesport 
BumtsiBum. Klaus tuggar fradga av förskräckelse, han har redan gått in i ett 
katatoniskt stresstillstånd. Carlos plöjer frenetiskt igenom sin skivsamling och 
jag är som vanligt cool och samlad. Troligtvis ska vi möta ett gäng hiphopare, YO!
Börjar lufsa som en isbjörn bara jag tänker på det.
   Nå, vi skulle bli oerhört glada om några av er, kära Parker-vänner, ville sitta
med i publiken och ge oss ert stöd. Har ni dessutom fina Parker-tröjor på er (och 
varför inte ett par klädsamma solglasögon) så skulle vi dansa Riverdance av glädje
samt förmodligen spöa hiphoparna av bara farten. Den som vill vara publik kan 
mejla denna adress:
bumtsibum@spaderknekt.se
eller ringa Marcus Pettersson på  08/21 62 77. 
   Inspelningen sker på förmiddagen mellan 11-12 och publiken ombeds vara på plats
10.30. Adressen är  Ryssviksvägen 2 i Finntorp i Nacka. Om man åker kommunalt så 
tar man sig till Slussen och går ner till bussarna som går mot Nacka. Alla bussar 
mellan nummer 404-422 stannar vid hållplatsen Finntorp, och därifrån är det 
skyltat de cirka 200 meter som det är till studion.
   Kom gärna!


Den uppmärksamma läsaren av DN:s kulturdel idag kanske noterade en viss Eva Parker
som gjorde ett så kallat inkast, alltså tog lite spalturymme i anspråk. Texten 
nedan, ungefärligen, bjöds läsarna:
Musikalen Les Misérables ska sättas upp i Sverige och i stora annonser söker man 
två barn, en flicka och en pojke. Pojken ska vara 8-12 år och oskyldig, späd och 
mild. Flickan ska vara 6-10 år och ett frammåt (deras progressiva stavning) kaxigt
gatubarn med stark personlighet. 
   Oj, nu satte ni i halsen va! Jag skojade bara. Sälvklart ska det vara tvärtom. 
Det är pojken som ska vara framåt och kaxig med stark personlighet, och flickan 
som ska vara mild, späd och oskyldig. Fråga: Hur är en flicka i åldern 6-10 år som
är skyldig?
   Jo, Carola ska ju vara med i denna skittråkiga musikal (jag har sett den i
London och höll på att falla i koma hela tiden), och hon ska spela Fantine, en 
fattig fabriksarbeterska som tvingas in i prostitution för att kunna försörja sin 
lilla dotter Cosette (den späda flickan som alltså är oskyldig, till skillnad från
sin mor då, kantänka). Och hur brukar det gå för fallna kvinnor i film och på 
teater (och för lesbiska och liknande ej kyskt heterosexuella)? De dör, givetvis. 
Hur trött blir man inte. Gäsp. Snark. ZZZzzzzz.


"Victoria, Carl Philip och Madeleine. Andra generationens invandrare som lever på 
bidrag." 
   Ovanstående är, enligt uppgifter i pressen, en slogan som miljöpartiet inte 
vågade ha på sina valaffischer. Så himla synd, det är ju helt genialt!! 
Hahahahaha!


Twilfilt har underklädesreklam med en fullt påklädd kvinna. Och de har som policy 
att aldrig använda modeller med silikonpattar. Det ska de fan ha cred för.


Påminnelse: Följ länken www.parkerpop.com/shop.htm och beställ en grymt tjusig 
Parker-tröja.


Eva Parker
www.parkerpop.com


Ps. Detta gäller fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge 
så gör du följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett
frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du 
skickar till: V2 Music Scandinavia AB Lilla Nygatan 19 111 28 Stockholm Märk 
kuvertet "PARKER" I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe.
Kanske två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av 
generositet och glädje, alltså.

När jag gnäller blir det resultat. Helt plötsligt droppade det in en massa mejl om
favoritlåt, och vinnare är vår "norsksvenskbrasilianska beundrare"  Maya. Hon 
gillar Big Nose bäst, och vi har bestämt oss för att klippa krocketvideon på både 
den och Ugly. Alltså två olika versioner med små variationer. Som lågbudgetband 
drar man sig inte för att klämma musten ut det lilla material man har.
   Nå, favoritlåtarna varierar kraftigt mellan de insända bidragen vilket glädjer 
oss. Men anledningen till att Maya vinner är dels att hon skriver sitt mejl på så 
charmig norska, dels att hon skickade med en liten story som visar på 
bostadssituationen i Stockholm (som enväldig domare så dömer jag hur fan jag vill,
i detta fall drar jag till med stilpoäng). Hör bara:
"... Vi lever i en sjuk værld, kolla in detta svaret jag fick nær jag hjælpe min 
kompis att søka lægenhet på DN's bostadssidor på nætet:


Hallå,
angående hyran så kanske vi kan lösa det. Jag söker också en älskarinna och är det
något som är intressant för dig så blir ju hyresvillkoren helt andra då jag jag 
gärna skämmer bort min älskarinna på alla tänkbara sätt;-) Jag är en mkt, trevlig 
och fräsch 34årig man.
Efter den 1a oktober så kommer lägenheten att vara delvis möblerad. Det kommer att
finna teve, en gigantisk soffa som man kan sova i, bokhylla, byrå, klädgarderob.
Janne"


Som Maya skrev; ÄCKELGUBBE!! Och vad är en man som betalar för sex: En snuskig 
TORSK och ingen " trevlig och fräsch" man. Fatta det, Janne!! 


Jag har kommit på  mig själv med att vara mycket förtjust i reklamfilmer med dans.
Just nu är jag helt såld på den discodansande skägglurken i HM-reklamen. Honom 
skulle jag vilja dansa loss med, det är ett som är säkert. Vilket extremt skönt 
sväng och kråmande! Man kanske skulle städsla honom som gogopojk när Parker kliver
på lajv?


Jag tror inte att jag känner någon som inte känner någon - eller som själv har, 
ensam eller i grupp - haft sex med någon i The Ark. Alerta karlar...


Vi har av en flera skäl sedan en tid tillbaka, som ni vet, nya e-postadresser. Ett
av skälen är att vi fick en ohygglig massa spam. Det är Drivers 
License-erbjudanden, det är porr och det är penisförstoring. Jag hatar det! Hur 
trovärdigt är för övrigt detta:
" If you can swallow a pill, you can have a bigger, thicker penis!
90% of average-sized men who have used Xtend on a daily regimen report the 
following:
Penis Size Increased From Two to Three Inches! 
Penis Much Thicker and Fuller! 
Dramatically Intensified Orgasms! 
Satisfy Lovers As Never Before! 
Most Men Begin Seeing Results WITHIN A FEW WEEKS!"


En månadskur får man för 40 dollar. Hur trött blir man inte. 


Påminnelse: Följ länken www.parkerpop.com/shop.htm och beställ en grymt tjusig 
Parker-tröja.


Eva Parker
www.parkerpop.com


Post scriptum: Eva Parker kommenterar recensenter: Johan B Hansson, TT/Spektra 
skriver om " ... Eva Parkers synnerligen eländiga engelska uttal i de eländiga 
texterna ...", (här jobbar Johan väldigt medvetet och poetiskt med upprepningens 
suggestiva skönhet på ett personligt och modigt sätt, normalt använder man den 
heliga treenigheten vid dylika stilistiska grepp, men avantgardisten Johan djärves
sätta sig över sådant gammalt mossigt tänk) och det må så vara, det är en åsikt 
och som sådan oantastlig. Men Johan B:s tvärsäkra påstående att "Ramones är de 
tydligaste influenserna" är jag så less på vid det här laget att jag vill spy. 
   Ok, det finns naturligtvis inte en människa i Parker som inte gillar Ramones, 
vi har alla var sitt samlingsalbum med dem. Det är, som ni vet, vetenskapligt 
bevisat att det är en omöjlighet att ogilla Ramones. Jag blir uppåt när jag hör 
Ramones och vill sniffa glue. Jag vill riva sönder mina jeans och göra oanständiga
saker och skylla på att någon la något i min drink. Et cetera. Det är till och med
så att jag lite fiffigt gjorde en (1) låt (av 14) på albumet, lite som en 
Ramones-homage, bara på tanklöst kul (i arrangerandet, nota bene. Text och melodi 
skrev jag som en hyllning till någon jag just förälskat mig i). 
   Finns det EN enda annan låt som i något avseende låter Ramones? Inte medvetet 
från vår sida i alla fall. ALL bra musik är influenser, inklusive Ramones, men de 
är inte större för oss än exempelvis Pixies, Michael Jackson, Depeche Mode, David 
Bowie, Ella Fitzgerald, The Police, Iggy, The Smiths, Madonna, Sparks, King 
Crimson, Frank Sinatra, Dolly Parton eller en miljon andra gudar. Basta!!



Pps. Detta gäller fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge 
så gör du följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett
 frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du 
skickar till: V2 Music Scandinavia AB Lilla Nygatan 19 111 28 Stockholm Märk 
kuvertet "PARKER" I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe.
Kanske två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av 
generositet och glädje, alltså.

T-shirts kan nu beställas via vår hemsida. Fina foton finns, och de vackra, 
lättklädda modellerna bär sina tjusiga sponsorglasögon på bilderna (modellerna är
inte fullt så läckra bakifrån dock - Carlos kallingar var lite urtvättade och 
slappa i benen, så vi gjorde som proffsen - nöp till med några klädnypor därbak 
så de tajtade till sig lite porrigt).
    För att vi ska slippa fajtas med småsint postpersonal, och ni slippa 
postförskottsavgift på 37,50 kr, så sätter ni in pengarna på vårt konto så skicka
vi tröja så fort betalning är registrerad. Glöm EJ att ange storlek och adress. 
Mer info på vår hemsida: 
www.parkerpop.com/shop.htm


Tävlingen som utlystes i förra brevet vill jag inte beteckna som en succé som 
fyllt igen våra brevlådor, precis. Två svar endast, den ena vill inte ha priset 
("jag har redan Aderpale") den andra väljer en låt som inte finns på Delusions of
Grandeur, vilket ju var meningen. Stor vinstchans, således... Alltså, här kommer 
tävlingen i repris (i nästa nyhetsbrev presenteras vinnaren):
Det är lätt att vara blind inför sitt eget material, så nu behöver vi er hjälp. 
Vi ska ju snart klippa vår video, men till vilken låt? Ge oss era bästa tips, det
vill säga, mejla oss vilken som är din favvolåt på Delusions of Grandeur. 
Motivera med några väl valda ord och skicka med din adress i mejlet. Bäst 
motivering om favoritlåt vinner ett ex av vår slutsålda Aderpale!


Rubrik i Expressen idag: "Lemmy vill sälja sina vårtor". Hahahahaha!!


Rubrik i DN för ett tag sedan: "Parker ska användas till rekreation och vila". 
Hahahaha!!


Häromsistens satt jag med en mängd kulturkoftor i Vita Bergs-parken i Stockholm 
och såg en dansföreställning som hette Fragile. Inte för att jag är en uppdaterad
expert på området, men vart är vi på väg? Inte en döende svan så långt ögat 
nådde, inga i luften spagaterande karlar i glansiga trikåer, inga trippande 
ballerinor i laxrosa sidenskor. Nä, fem slafsiga människor i svart, grått, beige 
och lite feset mossgrönt stampade runt i sina vardagskläder. En av dansöserna 
hade ett hår som såg hennafärgat ut. De två killarna hade rakat huvud respektive 
spretig skäggväxt. Mycket opassande, faktum är att jag misstänker att de inte ens
var homosexuella. Jag blev, som ni förstår, mycket besviken.
   Och scenografin ska vi inte ens tala om. Jo, det ska vi visst det, förresten. 
Visserligen förstår jag att man i en park inte kan ha kristallkronor och djupröd 
sammetsridå med guldkrusiduller, men scenografen "Carouschka" (och hur pretto 
låter inte det!) kunde väl ha kostat på sig lite glamour. Men nej. Jag ser 
framför mig en svartklädd person i fyrkantiga glasögon och polo som stilla 
mumlar: "Jag säger minimalism, jag säger Japan, jag säger grått. Och en liten 
avvikande nyans i mörkgrått. Så får det bli!"
   I programbladet står det: "Kenneth Kvarnström är en av nordens ledande 
koreografer  och en mästare på att fånga vår tids tillstånd och stämningar." 
Föreställningen igenom (en timme) satt jag och försökte förstå vilka tillstånd 
och stämningar som dansarna skildrade där de tumlade ikring och stundom plåtade 
sig själva med en polaroidkamera till ett - ni gissade det - sparsmakat dunkande.
Någon sorts slutsats kom jag icke fram till, därtill är mitt intellekt 
uppenbarligen för begränsat. Eller min intuitiva känsla, kanske. Mycket 
irriterande. 
   Istället följde jag med växande fascination de allt mer framträdande 
svettfläckar som började väta dansarnas kläders (betecknande är att det i 
programbladet inte fanns någon kostymör nämnd. Synd.) En av dansarna, en kraftig 
man i svarta brallor med blank huvudknopp, började få en svettrand mellan 
skinkorna. Något sådant hade naturligtvis varit omöjligt på Nurres pudrade och 
deodorantade tid, föreställer jag mig. Och inte behövde man sitta och undra hur 
mycket av mandomen som var äkta och hur mycket som var näsdukar, annars ett av de
största nöjerna med att se manliga dansare strutta runt med gigantisk paket väl 
exponerade i de tajta trikåerna. För att inte tala om de spända skinkorna, de 
sträckta vristerna och de fönade hårsvallen som fordom var standard.
   Men som jag på mitt sedvanliga filantropiska sätt tänkte när jag gick 
därifrån: Någonstans ska mina skattepengar ändå hamna (denna föreställning 
finansierades av Statens Kulturråd, Stockholms Kulturförvaltning, 
Centralkommissionen för dans, FinlandSvenska Kulturfonden). Vad skulle dessa 
människor annars göra? Torka åldringar i röven, kratta kyrkogårdar eller köra 
truck? Nä, ge finkulturen vad de behöver så får vi slafsarbetare i den 
kommersiella rockbranchen försörja oss med vad som bjuds vid sidan av. Kultur är 
ju ändå sånt som fångar vår tids tillstånd och stämningar. På ett komplett 
obegripligt sätt.


Eva Parker
www.parkerpop.com


Ps. Detta gäller fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge 
så gör du följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på 
ett frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du
skickar till: V2 Music Scandinavia AB Lilla Nygatan 19 111 28 Stockholm Märk 
kuvertet "PARKER" I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe.
Kanske två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av 
generositet och glädje, alltså.

Det är lätt att vara blind inför sitt eget material, så nu behöver vi er hjälp.
Vi ska ju snart klippa vår video, men till vilken låt? Ge oss era bästa tips, 
det vill säga, mejla oss vilken som är din favvolåt på Delusions of Grandeur. 
Motivera med några väl valda ord och skicka med din adress i mejlet. 
Bäst motivering om favoritlåt vinner ett ex av vår slutsålda Aderpale!


"Byt ut slentriansex mot pirr och passion", tipsar Aftonbladet och leverar sina 
bästa knep, och som den filantropiska lilla människa jag är vill jag gärna föra 
råden vidare. För det är vacker läsning, skrivet av en driven stilist med känsla 
för poetisk prosa. Hör bara: "Fjärilar i magen tillhör förälskelsens skönhet. 
Ett enkelt och härligt sätt att åter få det att pirra i kroppen är att dela på 
en flaska champagne." Se upp bara så att det inte blir för mycket skumpa, för då 
slutar det att pirra i snoppen.
   Nuppa utomhus (i och för sig så uttryckte sig inte den poetiska mästerskribenten 
riktigt så prosaiskt), gärna på en golfbana, tipsas läsaren. AB fortsätter: "Är det 
en ruggig kväll, ta med en sovsäck och kryp in. Närmare än så kan ni knappast komma 
och ni får definitivt testa nya positioner." Hm, om man mäktar med ett flertal 
positioner i en sovsäck.., jobbar man som ormmänniska på cirkus då? Eller är det 
bara jag som är gnällig och fantasilös, som vanligt?
   "Dina händer är de billigaste och mest tillgängliga sexleksakerna du kan hitta. 
Använd dina händer och hetsa din partner. Smek din partner uppifrån och ned och ge 
oväntade tjuvnyp." De två första meningarna fick mig att undra vad nytt är under 
solen, men sedan fattade jag galoppen: man ska nypas lite oväntat. Kan bli en 
oväntad fläskläpp för den som försöker med mig, dock. 
   "Stryk in varandra med godsaker och slicka av. Det finns speciell kroppschoklad 
att köpa, men det går egentligen precis lika bra med honung eller vanlig Nutella. 
Stryk in penis eller klitoris och slicka av." Mmmm, känn hur smegman smälter samman 
med nutellan, hur flänsosten och honungens smaker blandar sig till något helt nytt 
och exotiskt... Och för tusan, akta er för chili! (En pigg penis insmetad i mörkbrun 
nutella, för övrigt, är det bara jag som helt perverst föreställer mig att det ser 
lite äckligt ut?)
   "Att dela sina sexuella fantasier är upphetsande för båda parter." Jojo, 
framförallt fantasierna om att göra det med partnerns bästa polare, iklädd 
grodmansdräkt på Sergels torg. Jätteupphetsande! Och så befrämjande för 
sammanhållningen paret emellan!
    "Striptease är bäst hemma, eftersom du får ta del av godbiten efteråt." Det 
finns en anledning till att yrkesfolk utför vissa jobb, anser jag. Slut kommentar.


Kråkan Betty är en genial pippi och har för detta blivit omskriven i pressen. Hon 
delar bur med en mindre genial pippi vid namn Abel, och de har studerats av lärt 
folk vid universitetet i Oxford.  Forskarna gav dem en rak ståltråd och en böjd 
ståltråd samt en flaska med en liten hink med en delikat godisbit i. Poängen med 
det var att kolla om de var fiffiga nog att fiska upp den lilla hinken som man 
bara kunde komma åt genom att använda den böjda ståltråden.
   Karlkråkan roffade raskt åt sig den böjda ståltråden. Han begrep dock icke vad 
han skulle ha den till (alla kvinnor slutar genast att skratta, alla män är inte 
som Abel!). Betty, som är en handlingens kvinna var inte dummare än att hon själv 
böjde den raka ståltråden och med denna fiskade hon därefter upp gottiset. Som 
jag brukar säga: En bra kvinna reder sig själv!


I Expressen redovisas en vetenskaplig undersökning som säger att det är bättre om 
män sitter ner och pinkar istället för att stå upp. Anledningen är att urinblåsan 
töms effektivare. Urologspecialisten Swen-Olof Andersson vid universitetssjukhuset 
i Örebro har varit med och frågat 100 000 män i åldrarna 45-79 år om deras besvär 
att kissa (kul jobb).
Han säger:
- Att man får urinvägsinfektion kan bero på att man inte tömt blåsan ordentligt 
utan går omkring med resturin.
   Eva Parker säger: Alla män som stående skvätter kiss på ringen, kan man äntligen 
slippa detta framöver. För inte vill ni väl gå omkring som behållare för gammal 
stinkande resturin?!


När medierna undanhåller information i sin nyhetsrapportering skapas misstroende 
mot dem när den fullständiga bilden av en händelse väl sipprar fram. Trebarnspappan 
som "sa till" de tre killar som klottrade och för detta halvt slogs ihjäl, fick 
medierna att gå i spinn och skrämde vettet ur folk som undrade vart landet var på väg. 
   Nu, när rättegången är i full gång framkommer att trebarnspappan hade druckit 
bira och ropat "stick och brinn era jävlar" samt viftat med en kniv. För det ska man 
naturligtvis inte ha på käften, än mindre misshandlas svårt, men bilden av vad som 
hände blev helt plötsligt den gamla vanliga. Alkoholpåverkade och muckarbenägna män 
misshandlar varandra, tragiskt men oerhört vanligt. Men den sanningen fick vi inget 
veta om när de första rubrikerna om "trebarnspappan" (som han fick heta, inte 
knivmannen eller muckarmannen) "sa till" killarna och misshandlades. Klantmedia, på 
detta sättet undergräver man förtroendet för sig själva. Sanningen, mina vänner, 
betyder hela bilden. Att undanhålla information är också att ljuga.


Med ståltråden redo och böjd,


Eva Parker
www.parkerpop.com


Ps. Detta gäller fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge så gör 
du följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett frimärke. 
Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du skickar till: 
V2 Music Scandinavia AB Lilla Nygatan 19 111 28 Stockholm Märk kuvertet "PARKER" 
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe. Kanske två, till och 
med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av generositet och glädje, alltså. 

Idag har jag, Carlos och Klaus kravlat oss upp i svinottan (klockan
nio) för att tillsammans med produktionsbolaget Dead Frog Records
filma vår video. Vi höll inte schemat. Vi blev klara långt före
beräknad tid. Så går det när man jobbar med fantastiska människor som
är disciplinerade och på alerten! Sa vi till crewet och klappade oss
på våra egna bringor. Dessvärre finns ingen klipptid förrän i slutet
av denna månad, så ni får ge er till tåls innan ni får se videon som
visar en fajt i ett av de mest sadistiska spel som existerar:
Krocket! Nervpirrande dramatik utlovas.

Imorgon, onsdag, gästar jag och Carlos Radio Stockholm strax efter 20
(Klaus och jag har  redan varit där en gång). Vi tar med oss några
favoritplattor och snackar musik som varit betydelsefull för oss.
Sitter med grav ångest, de vill att vi ska begränsa antalet till typ
tre plattor. Vansinnigt svårt, kommer inte att kunna sova utan
bläddra, välja och ha mig hela natten.

Finns det något mer vedervärdigt än lottovinnare som blir ekonomisk
oberoende och fryntligt deklarerar:
- Livet går sin gilla gång. Vi lever som vi gjorde förut. 
   Så säger Ståle Ruud. Han har vunnit 23 mille och köpt en cykel,
"lite nytt till trädgården" och en bil till frugan. Han fortsätter:
- Folk gratulerar och trycker min hand och verkar tycka att vinsten
kom till rätt person.
   Det tycker inte jag. Ge mig 23 miljoner och ni ska få se på en som
spenderar och förändrar livet som inte alls efter detta ska gå sin
gilla gång utan skena fram i champagnegalopp.

Hängde lite på Pride i lördags, ett fantastiskt spektakel på många
sätt. En enorm glädjekick till parad som jag gillar att gå i, och ett
varierande artistuppbåd avslutade en knapp veckas aktiviteter. Heja
heja! Men vad fan sysslar ledningen med när det gäller att välja
presentatörer till alla framträdanden? Hela veckan dominerades scen
av pratglada bögar samt menlösa heterokvinns (någon enstaka flata
släpptes någon gång upp i några sekunder som ett alibi). Vad menas??
   Inom den lesbiska världen finns ju gott om roliga, viktiga och
intressanta namn att välja bland. Men vad bjuds man på? Jo, Gry
Forsell. Varför då?? Och sedan, av någon outgrundlig anledning, så
dammar man av Sofia Eriksson. I år igen. Om och om igen travar hon ut
på scenen den stora avslutningskvällen och bräker. Räcker det inte
med att denna medelmåtta (nu är jag snäll, det är ett gravt
överbetyg) har sänkt standarden på ett antal grammisgalor och
liknande med sin platta floskler, sin obefintliga charm och sina
spektakulära utstyrslar som alltid ska kompensera för hennes
bristande kvalitéer i övrigt? 
   Varför ska detta heterofruns dra ner betyget på en homogala (jaja,
jag vet att man ska säga HBT, men jag orkar inte dra alla typer av
riktningar, jag säger homo, ok)? Jag begriper det inte. Och vad
sänkte sig denna människa till? Jo, hon gjorde precis som ett koppel
andra desperata fruntimmer som opererat pattarna: Hon flashade dem.
Drog på det i oändliga, pillade av den transparanta tröjan, stod med
ryggen till, kråmade sig och såg till att effektivt skaffa sig
publicitet på alla homons bekostnad. 
   Och varför är det alltid så att vissa i homosammanhang kan sänka
sig till nivåer som annars vore otänkbara. Skulle Sofia vädra
tuttarna på en välgörenhetsgala eller en varuhusinvigning eller i
Stadskampen? Naturligtvis inte. Men bland alla goa fikusar som gillar
Kikki och annat kitch så sitter ett par pattar mitt i prick, anser
Sofia som lydigt rabblar det obligatoriska mantrat:
- Jag är 36 år och stolt över min kropp.
   Tusentals homon har festival, det finns en miljon viktiga frågor
som har debatterats, men rubrikerna får en mediekåt heterokärring som
vet PRECIS hur media funkar. Det är så att man vill kräkas.
Prideledningen borde skämmas, hur väljer de ut människorna de ställer
på scen? Man skulle kunna tro att de var gubbslemsheteron hela högen.
Vore jag flata så skulle jag vara urförbannad och göra uppror
inifrån. Nu nöjer jag mig att vädra mig i mitt privata terapiforum,
nyhetsbrevet. 

Nog skriat för denna gång,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Japp, så har vi då träffats, videoteamet på Dead Frog Records, och vi. Det 
var intressant. Producenten Peter bjöd in oss till sin lägenhet/kontor på 
cirka sju och en halv kvadratmeter, och där gick vi igenom idéer. Samt såg 
oss omkring. Väggarna var täckta av Ramonesprylar.
    Peter har cirka enmiljontvåhundrafemtiosjutusentre plattor med Ramones 
och jag kände att där låg jag ju i lä med mitt enda ex med bandet ifråga, 
nämligen en greatest hits. Dessutom har han draperat väggarna med ett gäng 
t-shirts med spännande Ramones-tryck, tavlor, affischer och även ett par 
solbricker som Joey lär ha ägt.
    Peter samlar även på konst. En av hans finaste skatter är en 
porslinsgubbe ur vars gylf en jättelik kaktus växer (en riktig kaktus, nota 
bene!). I ett tjusigt vitrinskåp stod - förutom en hyfsad samling grogglas - 
en klockstaty med guld och en spegel med en stegrande glashäst som skulle få 
vilken anställd som helst på Sköna Hem att "reagera". Vi kände att vi är i 
trygga estetiska händer och kommer att ha en färdig video i nypan i slutet 
av augusti.


"Banta med sex", tipsar Aftonbladet, och vem tycker inte att det låter 
angenämare än fastekurer och en mager diet på broccoli och hårdkokta ägg. 
Jag börjar intresserat att läsa, och får reda på att "femton minuters 
oralsex bränner en klunk vin."
    Där slutade jag läsa. Att gapa käften ur led i en kvart för att sona EN 
KLUNK vin... ja, den som kallar det att banta bör smiskas. Tänk er då vad 
som krävs för NÅGRA GLAS!
    Den italienske professorn Bruno Fabbri kan ta sina fiffiga tips och 
stoppa upp dem. Vilket han säkert gör med förtjusning, i och för sig. Det 
lär väl kräva en del kalorier även det.


Jag har fått bassning för att jag sågar så hårt i mina nyhetsbrev, som någon 
uttryckte det. Finns det inget att glädjas åt, undrade mejlaren. Kolla våra 
top ten, svarade jag. Men ok, en liten hyllning apropå videos.
    Har alltid tyckt att Kents videor är för jävla trista. Till exempel 
visselvideon: Ett tjusigt kvinnfolk i hatt kör bil. Och kör bil. Och kör 
bil. Slut. Eva Parker snarkar ljudligt. Men Kärleken Väntar-videon är ju 
enormt bra! Är egentligen trött på allt vad sex heter i videor, alla 
anspelningar och halvnäcka fruntimmer som står och gnider sig mot en massa 
motbjudande karlslokar (man fattar ju varför DOM blev pop/rap/rock/r'n 
b-stjärnor...), ja ni vet, men den ömsinta skildringen av tonåringarnas lek 
i flickrummet får mitt svårflörtade sinne att mjukna.
    En fin video där min enda anmärkning i marginalen är att det kanske inte 
är helt trovärdigt att tjejen, som inte ser ut att vara en rikemansflicka, 
har ett underklädesset på sig som kostar tusen spänn (såg ett likadant i en 
designerbutik häromdagen). Men det är en surkråka i marginalen, videon är 
Kents utan tvekan bästa!


Jag är ledsen, men nu blir det sex igen. I Stockholms Fria Tidning 
rapporteras från en konferens i San Francisco för personer som är 
handikappade och queer. "En kvinna som berättade att hon ofta blev utmattad 
av sex, rekommenderade folk med liknande funktionshinder att ha trekanter 
eller gruppsex eftersom man i sådana sammanhang kan vila utan att det 
behöver gå ut över någon annan."
    Ett käckt tips för alla som främst ser sex som sex (och inte som något 
romantiskt dravel mellan älskande), eller som en härlig motionsform, och som 
jag härmed bjuder alla och envar, funktionshindrade eller inte. En liten 
rast förtjänar allt den trötte och utmattade vid behov. Framförallt om man 
ska följa den italienske professorns råd och banta med sex efter att ha 
vräkt i sig en pizza, efterrätt och några glas vin...


Slutligen, recensionerna fortsätter att droppa in. I augustinumret av Elle 
är vi Månadens Skiva, har vi fått rapport om. Och amerikanska sajten 
www.independisc.com som utnämde Aderpale till månadens platta i april, ger 
vår nya Delusions of Grandeur samma utmärkelse i september då sajten firar 
fem-årsjubileum. We like!


Eva Parker
www.parkerpop.com

Nyhetsbrev 17 (de tidigare finns utlagda på vår sajt).

I vårt allra första nyhetsbrev så drömde vi om att kanske bli lite
sponsrade någon gång - vi är ju ett fattigt och självfinansierande
band utan förskott och ekonomiska muskler. Carlos och Klaus närde en
dröm att kanske Grosshandlarn skulle kunna tänka sig att ställa upp
med några schyssta kostymer i tidlös, grå statstjänstemannastil. Vi
insåg också att vårt solglasögonlager skulle behöva lite påfyllning.
Och nu är dagen kommen: Vi har FÅTT solbricker!!
   Har haft lite korrespondens med en person i en mellansvensk stad
(den blygsamma människan vill vara anonym) som har en glasögonaffär
och vederbörande föreslog att vi skulle byta platta mot solglasögon.
Visst. Tänkte jag och skickade iväg en Delusions of Grandeur och
förväntade mig ett repigt skyltexemplar i retur, något osäljbart som
blivit över. ICKE!
   Personen har skickat fyra par coola glajjer av det mest läskigt
dyra märkesslag (Gucci, Mochino, Ray Ban & Arnette) och vi sitter
alla tre och bara hyperventilerar av tacksamhet. Glasögonsponsorn:
Parker loves you!
   Vi älskar bytesdealar, nu ska vi kommit överens om med den mumsiga
redaktionen på tidningen La Musik om att de får Parker-grejer så får
vi en annons i nästa nummer. Vem har sagt att naturahushållningens
dagar är över?

Joan Jetts gamla I love Rock & Roll har nu "fräschats upp" av Britney
Spears. Och då är det fest framför tv:n varje gång videon visas. Nu
är Britney stenhård rock'n rollbrud i svart läder. Hon slänger med
hårförlängningen och kråmar sig så att det står härliga till. Kryper
på alla fyra den obligatoriska "svankande katten" med halvöppen mun.
Inhyrda rockers står rejält bredbenta i grymma poser med guror och
riffar så strängarna glöder. Trummisen bankar som en besatt, men
vänta: Vad är det som hörs? En pappig programmering av puttrande
maskiner, och vänta lite... någonstans... svagt... lite gitarrer?
Eller? 
   Nå, mitt favoritställe i videon är när Britney - som nu
kompletterat sin svarta stass med en riktig läderbögkeps - med en
käck Tomas Ledin-spark äntrar världens bamsigaste och mest blänkande
motorcykel. På denna ligger hon sedan och putar med stjärt och läppar
och är så där JÄTTESEXIG som bara Britney kan vara. Ja, Britney
håller nog med, hon är så uppeldad att hon bara måste talla på sig
själv hela tiden.
   Joan Jett lär dock tjäna lite klöver på det hela, man får trösta
sig med det.

Sexundersökningar, jag erkänner, jag bara måste sluka dem. Det här
tycker jag är intressant: Drygt hälften av alla män tycker  att man
ska ställa upp på sex om partnern vill ha det fast man själv inte är
sugen, men bara 28 procent av kvinnorna. De som beskyller män för att
vara själviska och fantasilösa (att sex bara är the old in and out)
har alltså fel. Och frågan är vad en av mina lesbiska väninnor anser
om detta. Hon brukar säga att det ibland skulle vara skönt att vara
hetero, att vardagssexande skulle lite enklare: "Som lesbisk måste
man slå knut på sig själv i uppfinningsrikedom och dådkraft. Gud så
skönt att bara kunna sära lite på benen om man inte är så vansinnigt
upptänd men killen vill", har hon sagt.
   Var dag något nytt att reflektera över, som jag brukar säga.
  
Ni som undrar varför vi inte är ute och spelar med alla dom andra
banden ska veta att det undrar jag också. Kanske har det att göra med
mina bandmedlemmar? På sommaren vill de ta det lugnt, spela krocket,
plocka svamp och titta på sommartorpet (på Carlos top ten denna
månad, han bekände häromdagen: "Jag brukar se reprisen också.") Ni
förstår hur jag har det, min losec-konsumtion börjar bli besvärande
hög. Men man får ta familjen för vilka de är?
   Vad gäller Sommartorpet så är det för övrigt precis som i fallet
med Carola för min del, jag fattar ingenting. Ett kvinnfolk fixar med
blomkrukor, syr förkläden och "flätar en vacker dörrmatta av
björnmossa " (!), och två karlar i blåbyxor snickrar trädgårdsmöbler
och lägger golv. Gäsp. Men jag begriper mig inte på någonting som är
stort, Allsång på Skansen lockar megapublik och jag drabbas direkt av
grav narkolepsi. Jag är ett ufo? 

Detta brev avslutas dessvärre i moll: Jag har tidigare i mina mejl
uppmärksammat homofoba yttringar i form av exempelvis pastor Runars
uttalanden. Sånt snack kan kanske verka harmlöst, men det blåser
under stämningar av bestialiskt slag. Även i Sverige finns det
människor som går från ord till handling. Homon utsätts för hot,
trakasserier och mord. 
   En 28-årig man har nyligen dömts till livstids fängelse för att ha
knivhuggit en lätt förståndshandikappad homosexuell man elva gånger
och sedan skurit halsen av honom. Kroppen hittades slängd en brunn.
Den mördades "brott": Han hade gett sitt telefonnummer till
homofoben. 
   Sverige år 2002. Kampen mot ondska och enfald måste ständigt föras.


Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge så gör du
följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på
ett frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat
kuvert som du skickar till: 

V2 Music Scandinavia AB 
Lilla Nygatan 19 
111 28 Stockholm 
Märk kuvertet "PARKER" 
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe.
Kanske två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar:
Fulla. Av generositet och glädje, alltså.

Om inte Nick Borgen redan skrivit praktkalkonlåten "World Wide Web"
är jag rädd att jag känt mig tvungen att skriva den själv. Nätet är
ju så grymt! Veckans skörd med mejl (alla besvaras) är som vanligt
mest svenska, med vi har även fått post från Skottland, England,
Norge och... Indonesien! 
   Det är ju helt fantastiskt. En fanzinemänniska sitter på ett
internetcafe i "West Java, Indonesia" och hittar oss, jag tror att
jag smäller av. Några amerikanska mejl har också kommit efter att
Billboard har skrivit några fina rader om oss. Kul! Vi älskar alla
mejl! Och nu har vi nya mejladresser: 
parker@parkerpop.com  (till alla tre)
eva@parkerpop.com
carlos@parkerpop.com
klaus@parkerpop.com

I Musikindustrin, tidningen för svensk musikbransch, har man via
omröstning bland sina läsare utsett Musikens Makthavare i Sverige. De
40 främsta är korade och bland dessa återfinns bara tre kvinnor (på
plats 7, 14 och 28). 
   Hela musikbranschen står inför stora förändringar, inte minst då
nya konsumtionsmönster och distributionsformer välter gamla ordningar
över ända. Att i det läget ha en musikindustri där kvinnor i stort
sett inte existerar i maktposition borde få branschen att skämmas. Om
inte annat så inför sina aktieägare. Om inte andra argument biter, så
brukar ju ekonomiska göra det. Alla som tror att ett enkönat
perspektiv på stora förändringar är smart räcker upp snoppen. Ooops
förlåt, handen. 

I Aftonbladet Hälsa har man kartlagt naturliga sätt att göra brösten
större. Säger man. Tips ett är att med en "trubbig tvåmillimeter bred
nål gå in bakom körtelvävnaden i brösten" och spruta in en gele.
Jättenaturligt! Tips två och tre är krämer som ska smörjas på
tuttarna och få dom att svälla. Tips fyra en vakuumpump som man ska
ha på brösten varje natt i tio veckor: "Metoden går ut på att brösten
sträcks ut på ett sugande sätt." Tips fem är att äta piller med
"phyto-östrogener, växtrikets motsvarighet till det kvinnliga
hormonet". Jättenaturligt, tack snälla Aftonbladet (o)Hälsa för det. 
   Jo, by the way, funkar dessa metoder på snoppar också? 

"Hur undviker jag att kräkas när jag ger honom oralsex?" Denna
viktiga fråga - det blir ju bevars både  kladdigt och illaluktande
med spyor under akten - ställs i damtidningen Elle, och den som
undrar får följande pedagogiskt handfasta tips: 
   "Håll med handen om penisroten både för att kontrollera hans
stötar och för att handen ska fungera som en förlängd mun. De bästa
ställningarna gör att du kan hålla munnen och halsen på en rak linje.
Kryp ihop mellan hans utspärrade ben, knäböj över hans penis och
anpassa andetagen efter rörelserna." 
   Var dag något nytt, som jag brukar säga!

I Aftonbladet pågår en omröstning om det bästa stället att ha
sommarsex på. I botten ligger hägmattan. Vem är förvånad. Hur fan är
man skapt om man har sex i en hängmatta?? Kalla mig fantasilös, men
jag fattar inte hur det skulle gå till, det är ju en smärre konst att
ligga i en sån ensam utan att ramla ur, alternativt knäcka ryggen.
Bäst är tydligen stranden. Mmmmm, inget river så gött som lite sand
mellan genitalierna... Eller?

Med mun och hals på rak linje (!), eder orala,

Eva Parker
www.parkerpop.com 
som gör musik som låter "Ack så harmlöst" (enligt Patrik Forshage,
Nöjesguiden)


Ps. Jag har aldrig begripit mig på storheten med Carola. Människor
med vanligtvis vettig smak hyllar henne och hennes "fantastiska
utstrålning och röst" och jag fattar ingenting. Men smaken är ju lika
delad som stjärten (tack gode gud). Nu har Carola hängt på sig en
elgitarr i sin senaste show. Har inte Elle några fiffiga antikräktips
angående detta?

Pps. Att recensenter tycker en massa saker är alltid ok, till och med
när de tycker "fel", så att säga. Det är deras förbannade jobb. Man
kan tycka som Forshage ovan, att vi gör harmlös musik, man kan som
Staffan Risberg i Livets Goda skriva att  "här finns inte ens en
tillräckligt tuff förpackning i form av snygga bandmedlemmar", att vi
är fula som stryk är en åsikt, visst,  det står alla fritt att säga.
(Och vissa saker är man smärtsamt medveten om, man kan skriva hur
många låtar som helst, men till slut så är det ändå alltid någon gris
som ska trycka dit en. Att bli bedömd efter sitt utseende kommer man
aldrig undan.)
   Däremot blir jag vansinnig när recensenter påstår saker de inte
har en jävla aning om. Som Gary Andersson i Groove. Han skriver:
   "Hemliga trion Parker spelar på Delusions of Grandeur klämmig
powerpop som inte känns speciellt modern eller angelägen sommaren
2002. Å andra sidan är det menat att vara slit-och-slängmusik."
   Jaså?!? Allvarligt talat, vad fan tror karln? Att man offrar all
fritid man har, alla pengar man kan skrapa ihop och stoppar in hela
sin kropp och själ i ett album för att göra "slit-och-slängmusik".  I
det här bandet är vi faktiskt pretentiösa. Gary, skit på dig.

Jag gnällde lite i förra nyhetsbrevet över att vi inte har råd att
göra video. Och se på fan, Gud hör bön. Eller åtminstone Peter på Dead
Frog Records. Denne sympatiske man mejlade omedelbart och ställer upp med
ett fett videoteam inklusive kameror och klipputrustning och gör en video
till oss helt GRATIS!!! Jag hade en idé som han köpte direkt, och jag
kommer att vara med i alla led inklusive klippning så att det blir Parkerskt
hela vägen. Peter och teamet: VI ÄLSKAR ER! Inspelning i juli, beware...
 
Näste man till rakning - förlåt kvinna. Igen. Denna gång är det
fotbollsspelaren Anders Svenssons flickvän Anine Bing som ska vika ut
sig (det gäller ju att smida medan fotbollsjärnet är varmt). Och då bör
man ju att så att säga vara noggrant trimmad i alla avseenden. Och jag blir
så trött, som vanligt går tugget: "Jag har fått löfte om att godkänna
alla foton, så att det inte blir någon bimbovarning på dem", kvittrar
Anine. Hon säger sig inte vilja framställas på fel sätt. "Jag är inget objekt",
imbillar hon sig.
   Of course not. Utvikningsflickor är ju inte objekt som det är
meningen att man ska dregla över och vilja dänga på, man ska naturligtvis glo
på kroppen och tänka: "Vilken personlighet och vilket intellekt! Vilken
humor och charm hon har! Henne skulle jag vilja diskutera de senaste
kvantfysiska rönen med över en stilla fika."
   Ja, vi har hört allt förr: "Det är seriöst, det ska bli vackert,
min pojkvän har inget emot det, bla bla bla blättan bajs". Eller: "Jag
tycker att jag som trebarnsmamma är en förebild, det blir kul att minnas när
man blir gammal, bilderna blir sensuella, inget porr", blättan blättan
blaha. 
   Varför detta hycklande, kan ingen säga vad det handlar om? Så här
borde det rimligen låta: 
   Utviksbrud 1: "Jo, jag är outbildad och oambitiös 
och har precis investerat trettiotusen spänn i mina nya lökar och nu vill 
jag casha in. Den lätta vägen." 
   Utviksbrud 2: "Jag har hängt med ett bra tag men inte hört telefonen ringa 
på länge. Jag håller på att bli bortglömd, men om jag stoppar ena handen i 
trosan och ett pekfinger i munnen och flashar tuttarna så kanske det blir fart 
på karriären igen." 
   Utviksbrud 3: "Jag har ett yrke där jag hela tiden blir tagen på allvar, men 
nu vill jag visa att jag minsann har lite andra sidor också. Jag är en riktigt 
horny katta i sängen, morr." 
Pojkvän: "Grymt att veta att alla snubbar får nöja sig med att sukta
efter min tjej med en tidning i ena handen och... ÅDERPÅLEN i den andra,
och att jag är den enda som får tjonga in den! Fett som fan!" 
   Den som vågar ta bladet från den hycklande munnen ska få Eva Parkers
ärlighetsdiplom, jag lovar. 
   Slutligen, apropå absolut ingenting... Forskare vid universitetet i Heidelberg 
har via ny teknik röntgat och mätt magnetfält i hjärnan hos musiker respektive 
ickemusiker och musikers hjärnor är mer utvecklade... 

So long från er självlysande, 

Eva Parker
www.parkerpop.com 

Ps. Läser med förvånat höjda ögonbryn i GP att Delusions of Grandeur
"kommer att lanseras intensivt". Skribenten PM Jönsson, som kallar 10-spårs
Aderpale för en "minicd", vet mer än jag. Vilket onekligen känns en smula
besynnerligt eftersom jag och Carlos & Klaus bestämmer allt rörande
Parker. Men kanske är PM Jönsson en ny Saida? Kanske kommer pengar flaxande
någonstans ifrån? Har han rätt blir vi Parkers glada.
   I tider där band lanseras med fetbudgetar där bara TV-reklmen
skenar iväg på hundratusentals kronor känns de cirka tre tusenlappar vi gett 
för våra badges och vår åttondels-kostnad av en halvsidesannons i Sonic (vi +
sju v2-band, tyvärr hamnade vi bakom en prenumerationslapp så vi syns
inte så bra, lite pengarna i sjön) samt åttondelskostnad för annons i nya
kulturtidningen SEX och Hultsfreds programblad, som tämligen blygsamma. En
av våra mejlkompisar, Leif, meddelar att han var inne på Mega
Skivakademin i Stockholm (de kallar sig Sveriges största skivaffär) häromdagen 
för att köpa plattan och de hade inte ens hört talas om oss. Intensiv lansering?
Yeah right! In my dreams...

Idag släpps den! Yes, nu börjar vår Delusions of Grandeur att säljas i
butik. Storma din lokala skivnasare NU! (En förslagen man som inte
kunde tåla sig ringde på dörren till v2:s kontor i Gamla Stan i förra
veckan och gjorde en anhållan om att få köpa vår platta. Den som var kvar på
kontoret när han gjorde sin framstöt var bossen herself, Helen
McLaughlin. Som hon mejlade till mig: "Jag prånglade på honom en Parker-t-shirt
också." Vackert! Vi i Parker älskar att höra sånt!!)
   Hitintills har albumet fått fyra recensioner: I Sonic fick vi åtta
av tio, Expressen och SvD har gett oss en fyra vardera. Vi har inte
kommit över Dagens Industri ännu (av någon anledning läser jag inte detta
rosa blad frekvent...), men där lär det finnas en recension av Jan
Gradvall. Och Big Nose har blivit veckans singel i Östgöta Correspondenten
och Labyrint har gett den åtta av tio. Känns som om det är dags att
uppdatera vår recensionssida... Ok, veckans sensation: I Aftonbladet avslöjas 
att Robinson-Emma Andersson hade fyra i historia!! Att det kommer larmrapporter 
om  det undermåliga svenska utbildningsväsendet titt som tätt är man ju van vid, 
men först nu inser jag vilken katastrof vi står inför. Hej Sverige,
utbildningsmässigt ett u-land, uppenbarligen. Värre kan det fan inte bli.
   Emma får vidare frågan om varför hon vill bli offentlig:
- Det är inte det att bli känd... Jag har till exempel alltid velat
göra en video med en massa modellkillar som står och åmar sig runt mig,
svarar fodralet till de koksaltfyllda silikoninläggen.
   Now we're talking! Det skulle jag också vilja. Men tyvärr har vi
inte råd att göra någon video, vår kusin har rymt med dv-kameran och såna
lyxgrejor kostar tillräckligt med flis för att det inte ska vara att
tänka på. I alla fall inte än. Och om vi nu pantar ihop tillräckligt med
tomglas för att få ihop en liten budget så lär den inte räcka för att
hyra in ett stall åmande modeller. Jag får väl nöja mig med Klaus och
Carlos, som vanligt. Kan bli hur saggigt som helst. 

Kayo viker ut sig och båda kvällstidningarna får tokspel och drar till med 
krigsrubriker på löpet. Gäsp. 
Sommartorkan är här. 

Kiki Danielsson är nykär. Numera nykter har hon funnit 
kärleken i Ronny, 37 år. Han är en stadig karl med keps på knoppen och en rejäl
torshammare runt tjurnacken. Han brölar lystet:
- Jag har sagt till mina vänner att visst är hon 50, men jag skulle
inte byta bort henne mot två 25-åringar.
 Kan inte låta bli att fundera på om det finns några två 25-åringar som skulle 
vilja bli bortbytta till Ronny. Vidare berättar Ronny att Lotta Engberg har sagt 
att Kikki är erfaren som en 75-åring och som en 25-åring i sängen. Shit! Det var 
som fan! Lotta och Kikki... 

Ett ytterligare argument för monarkins avskaffande är 
att det faktiskt är lite synd om Vickan. Tänk dig själv följande: Du är nykär och 
ska dejta din kille/tjej. Du drar iväg till föremålet för din ömma låga för te och 
mys eller kanske ett litet raskt eftermiddagsnyp. När du - omgiven av biffiga 
livvakter som vaktat dig när du hånglat och gud vet vad - lämnar lägenheten så möts 
du av en reportrar från Aftonbladet som stått på pass utanför porten och som 
slemmigt undrar: "Hur var kronprinsessans besök hos pojkvännen?" Fy fan vad vidrigt. 
Och hur jävligt kan det bli i en enda mening: Dels det underdådiga titulerandet
("kronprinsessan") dels den snokande närgångheten.
   Lägg ner monarkin. Men det har jag visst skrivit i ett tidigare
nyhetsbrev... 

Har fått rapporter om att Hultsfred hade brist på kvinnliga artister i
år. Nu är det visserligen mansdominans i Parker om man ser till
antalet, men vi är lite snopna över att vi inte ens platsade på demoscenen
(det storhetsvansinnet, det storhetsvansinnet?). Men å andra sidan så
måste ju alla karlar få utrymme på scenerna - hur skulle det annars se ut!
- och säga vad man vill om Klaus och Carlos men mycket till män att
hänga i gran är de inte. Fast å andra sidan är de rätt rara ärtor. Tills dess vi hörs igen:

Puss och kram, 

Eva Parker
www.parkerpop.com 

Ps. Några pigga Parker-badge-innehavare som varit i Hultsfred har
mejlat oss om att deras fina pins har blivit uppmärksammande med längtande
blickar och frågor om var man anskaffar dem. Följande gäller
fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge så gör du
följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett
frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du
skickar till: V2 Music Scandinavia AB
Lilla Nygatan 19
111 28 Stockholm
Märk kuvertet "PARKER"
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe. Kanske
två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av
generositet och glädje, alltså.

Vi har pillat lite med vår hemsida, och på förstasidan kan du nu se hur 
vårt nya album Delusions of Grandeur ser ut. Dessutom har vi lagt ut 
lite fotografier, klicka på länken "photos" och kolla in ett band lika 
underskönt som vilken avskrädeshög som helst.

Varken Klaus, Carlos eller jag är tatuerade. Vi vill helt enkelt inte 
ha några färgade blaffor på kroppen, det räcker så bra med de ärr och 
naturliga skavanker vi redan har. Tatueringar kan vara fint på andra, men 
inte på oss, har vi sagt. 
   Men otäckt är att när vi planerade att trycka upp Aderpale och var 
så där "de tre musketörerna", liksom en för alla, alla för en och nästan 
blandade blod och hade oss, då satt vi och fantiserade om att vi kanske 
skulle kunna kränga iväg några hundra ex om makterna var oss nådiga. 
   Fantasin började skena, till slut blev vi helt till oss och började 
drömskt tala om att i den bästa av världar så säljer vi ett par tusen 
ex, och helt plötsligt satt vi alldeles blanka i ögonen och höll 
varandras händer och lovade  högtidligt att om vi säljer över 10 000 ex av 
våra skivor, då ska vi tatuera in Parker-loggan på valfri del av kroppen. 
- Man kan ju välja att lite diskret ha den på undersidan av pungen, sa 
Klaus. 
   Lätt för honom att säga. Nå, om detta kommer att ske vet vi icke, vi 
har fått en hel del fina recensioner vad gäller Aderpale och sålt alla 
1000 ex, men så mycket mer törs vi knappt hoppas på. Men som vanligt 
gäller att den som lever får se.
   Första recensionen på Delusions of Grandeur, vars officiella 
releasedatum är den 17 juni, har dock kommit. Den står att läsa i det senaste 
numret av Sonic som släpps ungefär nu. Jag säger med stolta rosor 
blommande på kinderna: Köp den (då får ni också med en samlings-cd med en 
massa bra musik, bland annat vår egen "Big Nose").
   Ett annat tips är att införskaffa det första numret av nya 
musiktidningen "La Musik" som precis har debuterat ute i butikerna. En välmatad 
stilig sak där EP blir intervjuad av LP. Japp, fyra snygga sidor med 
ert favoritband Parker. Lennart Persson har intervjuat mig. Köp!

En grupp fritidshusägare i Luleå var fått igenom en namnändring av sin 
väg till "Alhamns södra strandväg". Gamla namnet löd "Nördskatan". 
Förbannade tråkmånsar! Jag skulle ge mycket för att ha adress Nördskatan. 
Jag ÄR Nördskatan!

Runar släpper runt midsommar en bok med den diskreta titeln "Vad i 
helvete vill du ha?". Och han vet sannerligen hur det står till här i 
världen. Samt ovan där. Runar bara vet att Gud har lem: 
- Vissa feminister har även börjat hävda att Gud inte alls är man, utan 
en kvinna. Tyvärr, tyvärr. Om det var så skulle han väl ha hetat 
Gud-run och inte Gud , hävdar den rundnätta solariekorven. 
   Han är så spexig och vitsig, den käre Runar! I Guds ögon är 
homosexualitet fel, skriver han vidare:
- Bara för att dessa företeelser blivit accepterade som något normalt i 
samhällets ögon, så har inte Gud ändrat sig.
   Och inte fundamentalistiska Runar heller. Och inte heller de 
våldsbenägna hatets människor som hotar, trakasserar och mördar homosexuella i 
vårt land och runt om i världen än idag.
   Kan ingen deportera predikanten Runar ut till någon avlägsen norsk 
fjord där han inskränkta stämma klingar ohörd i vinden? Och homofoben 
till exfru kan ha ta med sig, de kan sitta där i något klippskrev och 
tillbe sin snoppgud samt försöka lappa ihop sitt kraschade äktenskap. Ty 
Runar säger ju:
- Jag har själv gått igenom en skilsmässa, men är nu mer övertygad än 
någonsin om att det är fel att skiljas.
 Vad i helvete vill du ha? spörjer Runar. Mitt svar: Vad som helst. 
Bara inte en skinnbyxeklädd Runar med helveteslågor flammande ur käften.


Er drillande nördskata,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. Detta gäller fortfarande: Vill du pryda dig med en tjusig liten 
Parker-badge så gör du följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och 
din adress. Sätt på ett frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar 
du i ett annat kuvert som du skickar till: 

V2 Music Scandinavia AB 
Lilla Nygatan 19 
111 28 Stockholm 
Märk kuvertet "PARKER" 
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe. Kanske 
två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av 
generositet och glädje, alltså.

12 - Drapera bålen i svart! 2002-06-06

Fina t-shirts har kommit i precis detta nu! De är svarta, har 
Parker-loggan på bröstet och är av god kvalite. Vi ska snart få ut dem 
avfotograferade på hemsidan, men det tar några dagar. Men följande storlekar 
finns: 
   Dam-tröjan är figursydd med lite insvängd midja i fin stretchkvalite 
och i storlek small/medium (alltså en storlek). Sedan finns den i en 
könsneutral modell i storlek 160, medium, large och x-large (160 är som 
en utmärkt small, Håkan Hellström gjorde sina herrtröjor i denna 
storlek, om nu någon har en sån tröja, och den satt tajt och fint på hans 
kropp i storlek 160).
Alltså: 
En dammodell s/m
160
medium
large
x-large

Vi har lite krångel med våra betalningsrutiner, om någon dryg vecka 
eller två ska de vara igång, men om det nu finns några som promt måste ha 
en t-shirt NU (vi har fått några otåliga mejl) så har vi en tillfällig 
lösning som bygger på att ni har förtroende för oss och att posten är 
ärliga. Skicka 120 kronor i sedlar i ett kuvert (lägg gärna sedlarna 
inslagna i ett papper om kuvertet är lite genomskinligt), och märk 
kuvertet "Parker". Skicka till
V2 Music Scandinavia AB 
Lilla Nygatan 19 
111 28 Stockholm 
Glöm INTE att skriva med DIN ADRESS och STORLEK på en lapp!!! Vi 
skickar ut din beställda t-shirt med vändande post, lovar!
   Som extrabonus får du en stilig Parker-badge med din beställning.

Kvällspressen är sannerligen en pålitlig källa till kunskap. Ibland 
skrivs verkligheten om, rena paradigmskiftet i musikhistorien inträffade 
nyligen. Visste ni att det var Herreys som med sin "Diggiloo Diggiley" 
startade hela vågen av pojkband och det revolutionerande påfundet att 
dansa samtidigt som sången framförs? 
   När Herreys vann schlagerfestivalen 1984 var de nämligen tämligen 
ensamma om att utföra danssteg medan de sjöng, slår Expressen fast. De 
gyllene skorna håller med:
- Nu är ju det standard i branschen. Och efter oss kom pojkgrupperna 
tätt, kaxar bröderna Herrey.
   Mormonerna i Herreys hade naturligtvis aldrig kikat på de andra 
mormonbröderna i The Osmonds, Jackson 5 har aldrig funnits, hela Motown 
stod still. Et cetera. Herreys var först med allt, halleluja.
   De som vill se dessa sång-och dansmän som alltså revolutionerat hela 
världens musikindustri med sina innovativa grepp kopierade av härmisar 
i all världens boybands, kan bege sig till såväl Sölvesborg som 
Alingsås där bröderna stannar till på sommarens nostalgitripp genom landet. 
Guldsko på!

Brothers-reklamen... Den verkar aldrig vilja lämna TV-rutan, och trots 
att den nu vevats en miljon gånger inställer sig hos mig samma känslor 
vareviga gång. En  vämjelig avseende musiken. Vad är det för en 
ohygglig låt som kompar dessa reklamsnuttar? Fasansfull! 
   Dessutom blir jag lite lesbisk varje gång jag ser dessa hemska 
karlar unisont lyfta undan persiljan från biffen, öppna ölflaskor med ögonen 
samt använda händerna som durkslag (den är fan vidrigast). Jag har 
alltid trott att jag är hetero, men Brothers-reklamen får mig att tänka om. 
Hellre vilken kvinna som helst än en chinosklädd brothers-kille i 
famnen.

Slutligen: Vårt nya album Delusions of Grandeur har nu anlänt från 
tryckeriet. Din lokala handlare kan ta in den nu. Det är bara att börja 
tjata.

Er glass i värmen,

Eva Parker
www.parkerpop.com

11 - Nakenchock! Skyl dig med t-shirts 2002-05-29

I nästa vecka kommer fina svarta t-shirts med Parker-logga på bröstet. 
De kan då beställas från vår hemsida. Mer info om detta när de är komna 
ur tryckeriets käftar.

Nakenchock! Nakenkupp! Ja, löpsedlarna avseende de svenska 
schlagermadamerna missade väl ingen. Och Klaus, nödgas jag meddela, är påverkad. 
- Nu är det dags för media, nu åker kostymen av, skrek han upphetsat 
till mig och Carlos nere i studion. 
   Vi sa ingenting. Sedan Parkers begynnelse har vi stått ut med 
mannens tjatande om att visa baken på bilder och skivomslag och med varsamma 
händer styrt undan detta förslag. Vi tycker allvarligt talat inte att 
stjärten är så mycket att hänga i granen. Varken hans eller våra. De 
fyller sina funktioner men varför plåga andra med deras lätt blåvita 
uppsyn, frågar vi oss klokt. 
   Men Klaus är den som för tillfället är värst drabbad av Delusions of 
Grandeur av oss tre, och insisterar på att han på tredje albumet, som 
förhoppningsvis släpps i höst, får ligga utspilld litet lätt 
oljeglänsande på en isbjörnsfäll. Hur man nu ska få syn på honom i allt det vita, 
det begriper jag inte och hummar lite otydligt instämmande för att han 
ska lugna ner sig en smula och koncentrera sig på det väsentliga: 
Musiken.
   Ja, vi är igång och skriver inför tredje albumet, man måste ständigt 
vara på alerten. För varje låt jag skriver som hamnar på albumet går 
det åt ett tiotal halvbra och ibland direkt usla. "Hemligheten" bakom ett 
genuint album är hårt arbete och ett evigt killande av darlings. Men 
det är inte så svårt med killandet, det är bara att tänka på hur många 
album man har som innehåller några enstaka bra spår och resten skit. 
(Inte undra på att hitsamlingar och samlinsskivor säljer!)

Vårt album Delusions of Grandeur har fått ett officiellt releasedatum: 
Den 17 juni. Handlarna kommer dock att ha möjlighet att plocka hem den 
långt innan dess, och både ni, jag och de lär skita i något bestämt 
datum. Den som är sugan kan snart börja tjata, de kommer från tryckeriet 
typ nästa eller nästnästa vecka, och då kan handlarna börja beställa. 
Och sälja.  

Någon som heter Staffan Hellstrand säger i Aftonbladet att han fick en 
överdos av rampljus och mediauppmärksamhet i samband med sin förra 
skiva. "Man pratar mer om listplaceringar och publicitet än om musik", 
resonerar han nu i anslutning till sitt albumsläpp. Intressant.

De som inte kan få nog av konstruerade band skapade av storbolag och 
herrar med stånd, ooops förlåt, med makt, har ett nytt band att se fram 
emot: Nasty Girls 3. Medlemmar är en före detta Fröken Sverige (Malin 
Olsson) samt två losers ur den första omgången av Popstars. NG3 ska 
lanserat som ett vågat, ungt tjejband.
  - Vi ska vara sexiga, fast sexiga med attityd, säger Malin Olsson 
sturskt till Aftonbladet.
  Malin har en blytung bakgrund, bland annat har hon varit med på 
soundtracket till den tecknade filmen "Hjälp! Jag är en fisk" med låten "Om 
du kan tro". 
   Sexigt med attityd, var ordet! Can't wait.

With Delusions of Grandeur,

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. Vår manascher frotterade sig med monarkin på Polar Prize i veckan, 
har vi fått skakande rapporter om från våra utsända spioner. Jagade 
rätt på karln i Japan, och per mejl försöker han rättfärdiga sig: "I sold 
my soul to rock'n roll", hävdar han. Sofia Gubaidulina... Rock'n roll? 
Miriam Makeba... Rock'n roll?? Mannen börjar nu bli så gravt förvirrad att 
vi snart kan döpa om honom till Petri Parker och ge honom 
livstidskontrakt. Han påstår sig nämligen också ha seanser med landsmannen Urho 
Kekkonen, och det känns ju viktigt och sunt.

Pps. Vill du pryda dig med en tjusig liten Parker-badge så gör du 
följande: På ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett 
frimärke. Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som 
du skickar till: 

V2 Music Scandinavia AB 
Lilla Nygatan 19 
111 28 Stockholm 
Märk kuvertet "PARKER" 
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe. Kanske 
två, till och med, om personalen på v2 är som dom brukar: Fulla. Av 
generositet och glädje, alltså.

10 - Parker-knappar! 2002-05-23

Oh, vad vi är stolta över våra sprillans nya Parker-knappar! De är 
svarta med loggan på, 2,5 cm i diameter. Oemotståndliga, törs jag lova. 
Vill du pryda dig med en grann liten Parker-badge så gör du följande: På 
ett kuvert skriver du ditt namn och din adress. Sätt på ett frimärke. 
Slicka inte igen! Detta kuvert stoppar du i ett annat kuvert som du 
skickar till:

V2 Music Scandinavia AB 
Lilla Nygatan 19 
111 28 Stockholm
 
Märk kuvertet "PARKER"
I retur får du en fin Parker-badge att fästa på lämpligt ställe. Kanske 
två, till och med, om personalen på v2 är på sitt allra soligaste 
humör!

Sista avsnittet av Wannabe gick ju dessvärre i graven häromveckan och 
lördagskvällarna nu är ett par gapskratt färre. Det kändes dock härligt 
återse den sparkade pr-managern JJ iklädd den röda cowboyhatten vi lärt 
oss älska. Med bittert darr på stämbanden konstaterande han att hans 
starquality är större än MegaBoys sammanlagda lyskraft. Sant! Men å andra 
sidan: Vad säger det?
     Och härförleden sändes även sista avsnittat av Popstars. 
Förväntansfullt satte jag mig i soffan med lite akrylamidknastrande gottegott 
och undrade om den artisansvarige mannen från Warners skulle kosta på sig 
att tvätta håret såhär inför finalavsnittet, men icke. Här fjäskas inte 
för TV-publiken. Punk. Respekt!

En annan grej som slog mig när jag bläddrade i tidningen: Årets, kanske 
världshistoriens, mest förvirrade reklam står Sveriges Bryggerier för. 
I helsidesannonser konstaterar de att det billiga ölet flödar in över 
Sveriges gränser. Och att folk dricker mer. Och att: "Det här är en 
farlig utveckling. Den  undergräver människors hälsa i vårt land."
   Det är här lätt att misstänka att det är godtemplare eller 
hälsopedagoger från socialstyrelsen i farten, men icke. Sveriges Bryggeriers 
förslag på hur man löser problemet är följande: "Antingen stoppar man ölet 
vid gränserna. Eller sänker skatten på det öl som säljs legalt här 
hemma." Ja sänk skatten på öl här hemma, då dricks det ju verkligen mindre 
öl! Hycklare vare ditt namn, Sveriges Bryggerier.

Vi har på förfrågan sedan ett tag tillbaka lagt ut alla gamla 
nyhetsbrev på vår hemsida. Den som inte hängt med från början kan nu glutta 
bakåt.

Med utsökt hälsning,

Eva Parker
www.parkerpop.com

9 - Parker dissar monarkin 2002-05-13

Hej och hå och en flaska rom!

Dagens nyhet är att det nu är spikat att vårt album "Delusions of 
Grandeur" släpps i juni. Vår hemkörda och omastrade cd "Aderpale" har sålt 
slut (eventuella kvarvarande exemplar finns hos våra återförsäljare som 
finns listade på vår order-sida), och istället för att trycka upp den 
på nytt så tar vi sju nya låtar och sju från Aderpale och smäller ihop 
dem (och mastrar dem!) till Delusions of Grandeur. Denna gång 
adminsistreras inte plattan hemma från mitt köksbord, utan går ut via vår 
samarbetspartner v2. Och det känns grymt lyxigt att stolt kunna meddela att 
det blir ett fint 12-sidigt häfte med alla texter och granna bilder i 
detta vårt första släpp ovan underjorden.

Och nu måste jag få vika ut mig en smula. Det gäller monarkin. Det 
finns en mängd argument för monarkins avskaffande. Jag har aldrig hört ett 
dåligt. Men ett av de bästa argumenten någonsin stod att läsa i 
Expressen härförleden. På Viktorias kvartssekeldag ska nämligen hennes 
favoritartister uppträda. Och de är (håll nu i hatten för böveln): Carola, 
Kikki Danielsson, Lotta Engberg och Elisabeth Andreassen. Under ledning av 
Robert Wells.
   Dessutom ska det trollas, som brukligt är vid bättre beställdas 
födelsedagskalas. Magikern Joe Labero (som i och för sig ska har respekt 
för att han hållt fast vid sin grillade solarielook och slingade 
hockeyfrilla i flera decennier) har fått uppdraget. 
   Herregud, förra årets trams med de alltid lika mediekåta radarparet 
E-Type och Billgren trodde jag skulle stå sig som ett oslagbart 
lågvattenmärke i smaklöshetens träsk, men icke!
   Allvarligt talat, det räcker nu. Man behöver inte längre tjata om 
hur otidsenligt och feodalt det är med kungahuset, om det bisarra i att 
landets statschef ärver titeln och liknande, det räcker med att ta del 
av vad Vickan gillar att lyssna på. Och låter man inte övertygas av 
detta kan man ta sig en titt på hur hon klär sig. Kärringdräkter med 
hattar, handväskor och pumps ton i ton så fort det ska vara officiellt 
bandklipperi. 
   Dessutom: kaka söker maka. Ledorden i prinsessornas mansjagande 
tycks vara rik och blåblodig. Madeleine hånglar bara med degenererade 
grevar och patroner som trots sin ungdom ser ut som dallrande aladåber med 
portvinstå. Hela överklassen är ju inavlad, vilket kungabarnen i Norge 
förståndigt nog insett. För att inte riskera att deras egna avkommor 
blir på den intellektuella nivån att spela på läpp blir deras starkaste 
verbala uttryck, så har de begett sig ut bland pöbeln och allmogen. Där 
har de plockat upp varsin partner av visserligen tveksam karaktär, men 
ändå, långt bortom de egna dna-strängarna. 


Victoria måste ha sitt framtida bröllop godkänt av regeringen. Dessutom 
ska den blivande statschefen enligt grundlag vara av "...den rena 
evangeliska läran. Den av kungl. familjen som ej sig till samma lära bekänner, 
vare från all successionsrätt utesluten." Känns fräscht. På en 
talibansk nivå, ungefär.
   När Vickan skulle få en mentor, vem valde man då? Någon pigg och 
alert kraft utifrån som kunde föra in lite friska fläktar i de unkna 
slottsgemaken? Nix pix, här skulle inte stapplas över ån efter vatten. Man 
städslade sin knarrande gamla trotjänarinna (även titulerad presschef) 
Elisabeth Tarras-Wahlberg. Vilket nytänkande!
  I paragraf sju i grundlagen om succesionsordningen står: 
"Tronföljaren må ej anträda resa utrikes utan Konungens vetskap och samtycke." 
Inse, vi slösar lagstext på att Vickan, en numera mogen kvinna, inte får 
kvista iväg utomlands utan att fråga farsan om lov. HALLÅ!!! 
   Sedan kan kungahuset försöka göra sig lite folkliga och moderna bäst 
de vill, som genom att till exempel välja en smålänsk NEGER (den 
nigande Alice Bah) att skriva hyllningsboken till Vickan. Det stinker inte 
mindre för det. Och påbudet från kungahuset att kronprinsessan inte får 
duas (och som lydigt följs av så kallade "journalister" som lyckligt 
slickar kunglig röv bara för att få chansen att sola sig i lite 
monarkistisk glans) säger väl allt om hur de ser på sig själva.
   Det är dags att lägga ner skiten. För omvärldens skull. Det finns 
inget representativt i familjen Bernadotte. De kostar en massa 
skattepengar. Och inte  minst så skulle familjen slippa få sin taskiga smak 
ifrågasatt av estetiska stilpoliser som undertecknad. 
   

Eva Parker
www.parkerpop.com

8 - Parker skaffar muskler 2002-05-03

Vad gör man när man stått i alltför långa postköer och blivit alltför
förnedrad av plikttrogna paragrafryttare till kassörskor? Man kan
naturligtvis, som Ken, gå till sin närlivsbutik och be dem sälja plattan till
allmogen. Problemet är bara att få kommer att orka ta sig till den
lilla affären. Om nu näringsidkaren ifråga ens vill sälja plattan.
   Så Parker har efter moget övervägande bestämt sig för att nyttja
skivbolagen till det som de är bra på, nämligen att administrera och
distribuera plattor. Via v2 kommer vår nästa cd att kunna köpas av den som
så önskar, på ett lite enklare sätt än tidigare. Den kommer helt enkelt
att finnas i en butik nära dig. På nätet eller annorstädes i den
analoga verkligheten. Och finns den inte så är det bara för handlaren att
beställa. Vi hoppas snart kunna komma med mer info om vårt förestående
släpp.
   Skönt tycker vi och säger hej till Helen McLaughlin, chef på v2 (en
av få kvinnor på hög position i denna gravt förgubbade branch).  Vi
gillar Helen eftersom hon på ett tidigt stadium mejlade oss och sedan dess
varit på om att inleda ett samarbete. Arbetsfördelningen är tydlig: Vi
gör vårt utan inblandning, v2 säljer. Den ekonomiska fördelningen är
likaså tydlig: Vi får mest, v2 får minst. Precis så som det alltid borde
vara. Men sällan är. Artister har sedan Hedenhös dagar blivit
rövknullade av branchen och det är något som fortgår. Vi gillart inte. Så vi
kniper med våra spänstiga skinkor och fortsätter att göra saker och ting
på vårt sätt. With a little help from our new friend: Vi välkomnar v2 in
i Parker-klanen.

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps.  De fem popstarspojkarna och flickorna i Supernatural gråter ut i
Aftonbladet över sitt tuffa schema. För att riktigt understryka hur
eländigt hårt de måste jobba publicerar AB pedagogiskt ett veckoschema för
gruppen. Så här hårt sliter det arma bandet en utvald dag:

9.30-12.30: Träning med Anthony på Hamburger Börs. 13-19: Fotografering
för sommarmode till tidning. 23.30-00.00: Mathilda skriver dagbok för
hemsidan.

Man förstår att det kostar att ligga på topp!!

7 - Digga Ugly 2002-04-22

Lite nyinspelat bjuds nu på vår musiksida (gå in på www.parkerpop.com och klicka 
på music). Vi byter ut Parker Theme mot Ugly (se text nedan) som tar upp det 
intressanta "kaka söker maka"-syndromet. 

  I lördagens Wannabe kröp homofoberna i Megaboys ut ur garderoben och blinkade 
  yrvaket mot ljuset precis så som kryp som lever i avloppssystem plägar göra när de 
  konfronteras med solljus. Gitarristen Niels, som innan han stajlades om såg ut som 
  Anders Glenmark, hade hånglat med en grabb. Detta faktum fick Lonne, stark kandidat 
  att leda diskussionerna i "Snillen Spekulerar" om karriären som gitarrist skiter
  sig, att med sin vanliga troskyldiga blick rätt in i kameran meddela att hemma i 
  Hallstahammar, där finns inte ens ordet bög. Uffe, basisten som via sin förstaplats 
  på bandets egen "knullista" är den främste i konsten att använda tjejer som  hål och 
  inget annat, var tydlig och helt utan pardon: "Jag vill inte ha en gay med i mitt 
  band, så är det bara." (Och var så där omedvetet rolig som bara lille Uffe kan vara: 
  "Mitt" band... Insikten om vad han medverkar i är onekligen en smula begränsad.)
     I övrigt var det tung rock'n roll som vanligt. Trummisen Stojan var så belåten och 
  inspirerad efter giget i Hudiksvall att han efteråt försökte slå sönder en stol. 
  Med betoning på försökte. Matchen slutade 1- 0 i konferensstolens favör. Sunky Dan 
  var som vanligt vindögd och hård programmet igenom, framförallt i sin moderna 
  flamesprydda skjorta. Het!

I övrigt: Parkers hjärtan blöder för alla homon som bor i Hallstahammar.

Hipp hopp!

Eva Parker
www.parkerpop.com 


Ugly

You're ugly
you really look awful
no doubt about that

you've ain't got no money
you've ain't got no power
and you are fat

All I can say
is lucky me
'cause I am like you
I 'm ugly to

I like to kiss you with my eyes closed
oh I do, oh I love you so
I like to do it with my shades on
you taste so good
I like to do it when the light's out
'cause love is blind

If you were handsome
you wouldn't even see me
sad but true

if I was a model
we weren't together
not me and you

That's a shame
but that is true
like will to like
that's the rule

I like to kiss you with my eyes closed...

If you had it all
you wouldn't see me
if you had it all
this wouldn't be

I like to kiss you with my eyes closed...

6 - Parker hatar posten 2002-04-10

När vi tryckte upp våra 1000 ex av Aderpale var det med viss bävan för att vi
skulle tvinga på våra vänner och släktingar denna CD varje födelsedag, julafton
och liknande livet ut. Till vår stora glädje kan vi konstatera att hela upplagan
snart har gått åt. Och vi kommer inte att trycka upp den i befintlig form på
nytt. Så, ni som varit kvicka nog att skaffa den har ert på det torra.
   Övriga kan vi inte längre serva via vår hemsida, jag klarar helt enkelt inte
av fler postbesök. Låt mig förklara varför: En cd väger knappt 100 gram och
kostar en tia i porto. Vi har sagt att vi bjuder på portot, vi vill vara billiga
och hyggliga. Men nu väger ju faktiskt kuvertet några gram, och försändelsen
kliver därmed över den magiska 100 gramsgränsen genom att väga 102 gram. Och
allt som väger mellan 100 och 250 gram kostar 20 spänn att skicka. Tidigare har
vi visserligen stött på en och annan anal paragrafryttare (hej posten i Västra
Frölunda), men på det stora hela har vi - efter det sedvanliga köandet på minst
tjugo minuter - mött normala och hyggliga postkassörskor som tyckt att posten
gott kunnat bjuda på de två grammen i övervikt. Men nu har något skett: Hela
personalstyrkan är nyrekryterad i rakt nedstigande led från släktingar som på
frågan om varför de beter sig så omänskligt med erigerad högerarm kort
smattrande och med små rytmiska snärtar med piskan mot ridstöveln svarar: 
"Jag lyder bara order. Reglementet är till för att följas. Tjugo kronor, tack."
   Därför är vi djupt tacksamma mot Hasse på Ginza som köpt in våra sista 100
ex. På vår hemsida finns fler adresser till återförsäljare, det är bara att
välja. Men vi har gjort vårt på posten. Tack gode gud.

Eva Parker
www.parkerpop.com


Ps. Härliga kvinnoroller i Wannabe: Man poängsätts utifrån vilka sexuella
tjänster man utför på de hormonstinna grabbarna i bandet (avsugning en poäng,
gruppsex många poäng osv, som gitarrguden Lonne så pedagogiskt förklarat), man
kan få vara med på bild om man bräsar med benen mitt i killskocken och föder en
elgitarr eller dänga en plastkrokodil i magen på Sunky Dan i en video (min egen
drömroll). Ja, jag säger då det! Rock'n roll!

5 - Parker Theme 2002-04-03

Den som vill höra en råmix av nya "Parker Theme" går in på vår hemsida och
klickar sig in på musiksidan där den ligger uppe för lyssning. En knapp minut
lång är den, så det tar ingen större tid i anspråk för den nyfikne.
  I övrigt så inser jag att bikers-kulturen fått sig ytterligare en tuffing till
frontfigur. Inte nog med att Lasse Berghagen gasar runt på en HD, nu är Carola
ute och kör båge i sin senaste hårda rockvideo. Utan hjälm, nota bene. Detta har
fått diverse trafiksäkerhetsorganisationer att rasa i kvällspressen. Från Carolas 
skivbolag låter man dock meddela:
"Vi hade kubansk poliseskort som spärrade av gatorna och stoppade den allmänna
trafiken för vår videoinspelning. Utöver kubansk polis hade vi även väl skyltade
bilar (som tydligt visade att det handlade om en filminspelning) som körde
framför, bredvid samt bakom Carola för att hindra obehörig trafik att komma i
närheten av Carola, som kör i en hastighet av max 20 km/tim."

Rock'n roll!

Eva Parker
www.parkerpop.com

4 - Parker rekommenderar 2002-03-23

Ibland räcker inte Top Ten till? Så: För den händelse att någon missat
Utbildningsradions nya TV-program "Att bilda Rock'n roll-band", vill jag härmed
slå ett slag för detta pedagogiska och intressanta bidrag till musikkulturen i
vårt avlånga land. Efter att framgångsrikt ha sänt kursprogrammen "Så blir du en
svängig batterist", "Basgitarrskolan" et cetera, är nu turen kommen till
ihopsättande av band. Varje lördagskväll klockan 20.00 är det fest för den
kunskapstörstande.
   Jag har just avnjutit del 4 (av 10) i programserien om MegaBoys, en samling
ihopcastade unga män som beklagansvärt nog inte hann gå Utbildningsradions
tidigare sända kurser i hur man lär sig spela. Dock har de i senaste programmet
fått nya frisyrer och en turnebuss. Det var rörande att se de blivande rock'n
roll-giganternas glädje då de fick se den gula bussen. Insiktsfullt sa det att
nu behöver man inte ens spela, nu kan man garanterat få knulla ändå. Av den
lilla trailern som visades i programmets slut och som promotade nästa veckas
program var det lätt att förstå att två av grabbarna gick i mål efter spelningen
i Åsbro Bygdegård.
   Brudarna föstes i de än så länge blyga grabbarnas famn av JJ som bär den
ståtliga titeln PR-Manager. Efter spelningen skällde JJ, stilig i sin rejäla
solariebränna, slickade lilla hästsvans och tantscarfves runt halsen, först ut
bandet för att de var usla, stela och nobodys. Sedan gick han och hämtade in en
knippe tjejer i logen. Innan jakten deklarerade han att det får bli vad han kan
skrapa ihop, bandet är ju inga stjärnor. Än. "Om en månad är ni rockstjärnor, då
blir det silikontjejerna", sa han fryntligt och bandet applåderade lydigt.

Vi i Parker är stumma, storögda och fascinerade. Vi önskar grabbarna i MegaBoys
lycka till och ser med förväntan fram mot nästa veckas avsnitt. Rock'n Roll!!

Eva Parker
www.parkerpop.com

3 - Parker gästar musikbyrån 2002-03-20

Jo, Musikbyrån är ju ett trevligt program, tycker vi i Parker. Och den där
Magnus Bengtsson är en minsann en finfin liten mumsebit, som Klaus belåtet
skrockade häromdagen med en sensuell darrning på mustaschen. Så när vi blev
kontaktade via mejlen av nämnde Magnus med anhållan om att få göra en intervju
så tittade vi hastigt i våra kalendrar, skakade på huvudena och tog fram vår
egen dv-kamera och intervjuade oss själva. Sedan skickade vi tejpen till
Musikbyrå-Magnus. Såvitt vi förstår så ska lite av det materialet visas på
fredag klockan 22.40 i TV2.

Se det som ett tips.

Med vänlig hälsning och förhoppning om en angenäm afton,

Eva Parker
www.parkerpop.com

2 - Parker rör på sig i svartvitt 2002-02-27

Jo, vi lyckades lokalisera vår kusin Gudmund Parker och med honom vår video. Vår
första. Förmodligen inte den dyraste som någonsin gjorts (arvode = Gudmund har
fått löfte om en helkväll på den lokala pizzerian med valfri mat och hur mycket
dryck som helst - det kan i och för sig gå på betydande belopp, när jag tänker
efter...). Nå den intresserade kan gå in på vår mejlkompis Anders sajt
www.musicbrigade.com och kika.
   En sak som har varit slitsamt sedan vi släppte vår cd är
distributionshelvetet. Jag har fan bott på posten, skickat skivor till när och
fjärran, sprungit i snömodd med små kuvert och det funkar inte i längden. Så jag
ringde till en kille som kan fixa det mesta. Han heter Petri Lundén och ska
hjälpa oss med allt praktiskt pillejoxande. Han har fått i uppdrag att fixa
distributionshjälp, och grejar han inte det så blir det väl han som slickar
kuvert framöver. Han verkar hyvens, vi har dinerat tillsammans. Han stod upp
efteråt, men så rinner också finskt blod i hans vener och artärer. Vi välkomnar
Petri och hans posse i Parkerfamiljen!

Eva Parker
www.parkerpop.com

1 - Parkers första nyhetsbrev 2002-01-25

Första nyhetsbrevet, jo jag tackar jag. Trodde i min naiva enfald att jag nu
skulle kunna uppmana er alla att gå in på vår sajt för att se den video vi nyss
spelade in med vår kusin Gudmund Parker. Men så icke. Karln är som uppslukad av
jorden. Eller av någon kvinna, kan tänkas. Det brukar vara så. Eller också har
han väl begett sig till Göteborgs filmfestival som alla andra filmfreaks. Och
detta utan att ge oss vår video. Nå, i sinom tid.
   Det har kommit en hel del mejl, och vi bemödar om oss att svara på alla. Vi
gillar att få listor, tack så mycket. Snart börjar det bli dags att lägga ut en
del på sajten, ni som signalerat att det är ok kanske snart kan hitta er där. Vi
är bland annat mycket rörda över att nioåriga xxxx säger sig gilla "Let´s
go to bed" bäst. Som min gamla mormor brukar säga: Det ska krökas i tid,
det som krokigt ska bli (tänkte först bara skriva "det ska krökas i tid" men 
inser att det skulle kunna missförstås av de av er som inte känner till det fina 
gamla talesättet).
   Nå, vi spelar in album två som snart är klart. Vi har ett enda önskemål vad
gäller det: Att ta det ett snäpp vidare. I alla bemärkelser. Bland annat skulle
det vara fett gott att ha råd att mastra låtarna denna gång. Funderar seriöst på
att skaffa spons. Vissa band gör det genom att trycka på en blaffig logga på
skivorna och göra reklam för någon multis, till exempel EMI eller Warner. 
Dessvärre brukar sådan ha åsikter om allt från låtval till utgivningstakt. Två,
tre album per år brukar inte anses vara riktigt friskt och lämpligt.
   Men man kan väl fan trycka på vilken loggo som helst, bara man får lite
dollars för besväret. Ja, vissa etiska/estetiska hänsyn kan man väl tänka sig
att ta: No loggo of evil. No loggo of Riksost. No loggo of Belgian Blue.
   Lanserade idén för mina compadres Klaus och Carlos och de var genast med på
noterna. De ryckte i sina gamla noppiga kostymer och tyckte att det vore grymt
om Grosshandlarn kunde sponsra några nya, (illasittande) ombudsmannakostymer.
Herregud, skrek jag, är det där ni lägger ribban! Om ni ändå sagt Armani!! Åh,
ni förstår vad jag har att tampas med. Grosshandlarn! Man ska förmodligen vara
glad att Galne Gunnar lagt ner. Har ett svagt minne av att någon snackade om
Haga Solglasögon. Vad nu det är.
   Så om ni vill slippa se Parker förnedra sig på sponsmarknaden, var vänlig
sprid ordet: Köp vår CD. På vår ordersida på sajten finns info om var man kan få
tag på den. Hos oss, bland annat.

Må gott.

Eva Parker
www.parkerpop.com

Ps. Vi har hört en massa snuskiga anmärkningar om vår albumtitel. Mycket
obehagligt. Någon fräck fan föreslog att nästa album borde heta
"Kottflojt". Eller "Skaggbiff". Ja, vad säger man? Fy, säger man. Fy, fy, fy!
   Faktum är att vi valde albumtiteln "Aderpale" för dess poetiska klang. 
Sug på den. Det brukar jag göra. Vacker och skön som livet självt, som vi
brukar säga i bandet